Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydafrikanska unionen - Författning - Förvaltning - Rättskipning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
595
Sydafrikanska unionen
596
vecklad indirekt valprocedur. De sistn.
senatorerna utses för 5 år, de övriga i regel för lo år.
Representanthuset består av 159 medl., valda i
enmansvalkretsar enl. följ, fördelning:
Kapkolo-nien 55, Natal 16, Transvaal 66, Oranjefristaten
13 och Sydvästafrika 6. Rösträtt tillkommer
numera alla vita män och kvinnor, som fyllt 21 år.
Valperioden är 5 år. Därutöver väljas 3 medl.
av infödingarna i Kapkolonien. S:s parlament
utövar en fullständig lagstiftningsrätt. Om de
båda husen ej komma till samma resultat efter
det en fråga två gånger behandlats i senaten,
träffas avgörandet vid gemensamt sammanträde
genom samfälld votering, över money bilis, som
först måste framläggas i representanthuset, har
senaten praktiskt taget ingen bestämmanderätt.
Den exekutiva makten har konungen helt
överlåtit på generalguvernören, som emellertid utövar
den i samma former, som den kungliga makten
utövas i moderlandet. Ett exekutivt råd existerar,
svarande mot Privy Council i England. Den
verkliga regeringen utgöres av det inofficiella
kabinettet, vars sammansättning är beroende av
partiförhållandena i representanthuset.
Kabinettets ledare är premiärministern.
Förvaltning. I varje provins finnas en
administratör, utsedd av generalguvernören, och ett
provinsialråd på en kammare, valt enl. samma
system som representanthuset; europeisk
härkomst kräves dock ej för valbarhet.
Därutöver utse infödingarna i Kapkolonien 2 led.
Varje provinsråd utser inom el. utom sin krets en
exekutivkommitté på 4 personer, inom vilken
ad-ministratorn för ordet. Provinsialrådet har rätt
att fastställa förordningar för provinsen inom
viss ämnessfär med risk att generalguvernören
mot dem inlägger sitt veto. Till dess
kompetenssfär höra bl. a. undervisning, sjukvård och
väghållning.
Rättskipning. Domstolsorganisationen är
uppdelad efter 2 skilda linjer, en främst för de vita,
en för negerbefolkningen. Högsta domstolen är,
efter engelskt mönster, en appelldomstol om 1
ordf, och 5 andra överdomare. I varje provins
fungerar därjämte en provinsavd. av högsta
domstolen, vilken avd. dömer både i första och andra
instans. I Natal finnes en särskild överdomstol
för mål, där negrer äro parter. Från denna kan
vädjas till Unionens högsta domstol. Varje
provins är i övrigt uppdelad mellan folkliga
underrätter med viss begränsad domsrätt i både
civil- och brottmål. Därjämte finnas
infödings-domstolar för avdömande av alla slag civila
tvister mellan negrer inbördes. Slutl. äga
negerstamhövdingarna en mycket begränsad domsrätt både
i civil- och i brottmål, envar över sin stams medl.
Historia. När S. 1910 bildades, uppdrog dess
förste generalguvernör, Lord Gladstone,
regeringen åt general L. Botha, ledaren för det av
holländare sammansatta Sydafrikanska partiet;
det andra av de två stora partierna vid denna tid
var det övervägande engelska Unionistpartiet
under L. S. Jameson. I Bothas ministär ingingo
bl. a. boergeneralerna J. Smuts och J. Hertzog.
Det kom snart till slitningar inom ministären, då
Botha och Smuts ville knyta bandet fastare med
England, medan Hertzog ville till det yttersta
hävda boernas frihet och nationalitet. 1912
lämnade denne ministären och bildade ett eget parti,
Nationalistpartiet. Vid 1 :a världskrigets utbrott
1914 uppträdde Botha och Smuts lojalt på
Englands sida; i enlighet med deras politik åtog sig
S. förutom sitt eget försvar att sända trupper
för att erövra Tyska Sydvästafrika. Detta
framkallade 1914 ett uppror från de extrema boernas
sida under C. De Wet och C. F. Beyers, vilket
dock snart nedslogs av lojala boertrupper under
Botha. Mars—juli 1915 erövrades Sydvästafrika
av Botha; de följande åren kämpade Smuts med
50,000 man i Tyska Östafrika. I
fredskonferen-sen i Versailles deltogo både Botha och Smuts.
F. d. Tyska Sydvästafrika anförtroddes av N. F.
som mandatområde till S. Vid Bothas död 1919
övertog Smuts premiärministerposten. Mot sig
hade han förutom Hertzogs nationalistparti ett
arbetarparti. För att undgå att bli störtad måste
Smuts 1921 söka stöd hos unionisterna, och en
koalitionsministär bildades. De regeringsfientliga
partierna, det huvudsakl. engelska arbetarpartiet
och de republikanska boernationalisterna, ingingo
å sin sida allians 1923. 1924 måste Smuts avgå
och efterträddes av Hertzog. De närmaste åren
upptog flaggfrågan S:s intresse; efter häftiga
strider enades man 1927 om en ny flagga, i
vilken både Union Jack och de gamla boerflaggorna
fingo sin plats. Hertzog övergav småningom sin
extremt unionsfientliga ståndpunkt, och 1933
bildades en koalitionsministär med Hertzog som
premiärminister och Smuts som justitieminister.
1934, efter en del motstånd från främst extrema
nationalister, ledda av D. Malan, sammanslogos
de båda partierna till ett nytt, Förenade partiet.
Häremot protesterade några av Smuts’
anhängare, som bildade Dominionpartiet, medan ett
20-tal deputerade följde Malan och anslöto sig till
ett av honom nygrundat ’nationalistparti. Vid
krigsutbrottet 1939 ville Hertzog, att S. skulle
förklara sig neutralt, medan Smuts föreslog dess
inträde i kriget på Englands sida. Den sistn.
understöddes jämväl av Dominionpartiet och
arbetarpartiet och segrade med 80 röster mot 67;
Hertzog avgick som premiärminister och ersattes
av Smuts. Denne lät på frivillighetens väg
rekrytera sydafrikanska trupper, vilka särsk. i
Afri-kakriget gjorde en betydande insats. När efter
2:a världskriget en politisk strömkantring
skedde i S., kom denna främst Malan till godo. Vid
nyval 1948 kom regeringen Smuts i minoritet
och avgick. Malan trädde i spetsen för en
koalitionsregering, i vilken nationalisterna och
Afrika-nerpartiet ingingo. De två partierna
sammanslogos 1951 till Nationella partiet under Malans
ledning. Hans motståndare, Förenade partiet, ledes
efter general Smuts’ död 1950 av J. G. N. Strauss.
De inrepolitiska frågor, som framför allt
varit dominerande inom S., ha varit
undervisningsfrågan (landet är tvåspråkigt) och frågan om de
infödda negrernas och de talrika asiatiska
immigranternas ställning. Medan den förstn. frågan
ganska snart löstes, har den senare alltifrån be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
