Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syrien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Syrien
648
S. är väsentligen ett jordbruk s-land med
omfattande boskapsskötsel. Av den odlingsbara
arealen, beräknad till 85,000 km2 äro c:a 45,000
km2 el. 24% av statens hela yta tagna i bruk,
därav 10,000 km2 med hjälp av konstbevattning.
De viktigaste växtslagen äro vete, korn, durra,
bomull, lins, kikärter, majs och sesam. Härtill
komma sydfrukter, oliver, grönsaker, fikon,
tobak och mullbärsträd. 1950 räknade
kreaturs-stammen 2,93 mill. får, 1,23 mill. getter, 429,000
nötkreatur, 271,000 åsnor, 97,000 hästar, 78,000
kameler och 58,000 mulåsnor. —
Industriprodukter äro mjöl, olivolja, tvål, cement, läder,
tobaks-och textilvaror (bl. a. nystartad sidenindustri i
Aleppo och Ladikije). Den starka folkökningen
och de större städernas snabba växt reducerar
numera det agrara exportöverskottet, särsk. betr,
spannmål. Exporten består nästan uteslutande av
textilråvaror och textilprodukter samt
jordbruksprodukter med animalier och levande djur.
Importen omfattar i första hand textilråvaror,
mineral och metaller, maskiner, redskap och
elektro-teknisk materiel. Huvudparten av S:s sjöfart går
över Beiruts moderna hamn i Libanon, men en
djuphamn finnes nu i Ladikije. En pipe-line från
Kirkuk i n. Irak övertvärar S. via Homs till
Tripolis, en annan från Kirkuk till fiskehamnen
Banias s. om Ladikije blev färdig 1953. En
ledning från Kuwait till Tripolis korsar S. längre
söderut, och längst i s. v. framgår den arabiska
ledningen från Persiska viken till Saida.
Alltsedan forntiden gå över S. viktiga vägar för
världshandeln mellan öster- och Västerlandet.
Dessas roll gick väl i huvudsak förlorad med de
stora geografiska upptäckterna omkr. 1500 men
har i våra dagar till en del återupplivats genom
tillkomsten av bilvägen Beirut—Bagdad och
Bag-dadbanan. Denna har i Aleppo genom en linje
över Homs förbindelse med Tripolis. Från Homs
går en bana inåt Bekaa-dalen i Libanon, och
från Beirut går över Damaskus en bana till
Haifa. Järnvägsnätet i S. och Libanon står
under gemensam ledning. Damaskus är viktig
flygstation.
Historia. S. var i äldre tid upprepade gånger
utsatt för invasioner av främmande folk. De
kananéer, som framemot 3000 f. Kr. besatte S.,
råkade från 1700-talet, särskilt i de n. delarna,
i allt starkare beroende av hettiterna. På
1400-talet fattade egypterna för en tid fast fot i de
s. delarna. På 1300-talet gjorde sig araméerna
småningom till herrar över n. och mell. S.,
medan kanaaneiska folk (fenicier, hebréer m. fl.)
sutto vid kusten. Det arameiska rike, som omkr.
1000 uppstod i Damaskus, blev en betydande makt.
Småningom kuvades S:s alla stater av Assyrien.
732 föll Damaskus, 722 Samaria och 720 Hamat.
Under de närmast följ. årh. tillhörde landet efter
vartannat de babyloniska, persiska och
makedo-niska världsväldena. Först omkr. 300 f. Kr.
bildade det åter eget rike under seleukiderna, med
Antiokia som huvudstad. 63 f. Kr. lades det av
Pompeius under romerska väldet. S. ö. delen av
landet bildade dock länge ett självständigt
naba-teiskt rike. Inom kort var S. en av Roms
vik
tigaste provinser, i såväl andlig som materiell
kultur utmärkt genom hög blomstring. Omkr.
636 erövrade araberna landet. 970 kom S. under
fatimiderna och omkr. 1090 under seldjukerna.
Korsfararna innehade under 1100-talet
konungariket Jerusalem samt grevskapet Tripolis vid
kusten och furstendömet Antiokia i norra S. På
1200-talet blevo sultanerna av Egypten herrar i
landet, vilket omkr. 1260 svårt förhärjades av
mongoliska horder. 1517 erövrades det av
turkarna och har sedan nästan oavbrutet tillhört
osmanska riket, ända tills det efter 1 :a
världskriget kom under franskt inflytande.
I maj 1916 träffade Frankrike genom
Sykes-Picotfördraget överenskommelse med England
om att efter den väntade segern över Turkiet
erhålla ett intresseområde i S. Landets erövring
från Turkiet hösten 1918 skedde väsentligen med
brittiska och arabiska trupper. Befolkningen i S.
var mest böjd för fullständigt oberoende. En
syrisk nationalkongress i Damaskus utropade
araben Feisal till konung av S. men franska
trupper tillfogade 24 juli 1920 nationalisterna ett
nederlag och besatte följ, dag Damaskus,
varefter Feisal nödgades lämna landet.
Fransmännen undertryckte därpå småningom de farligaste
lokala resningarna och ordnade förvaltningen
genom upprättandet av autonoma stater och
för-valtningsdistrikt under inhemska styresmän,
kontrollerade av franska administratörer el.
rådgivare. Största besväret hade de med drusernas
område, som 1921 gjordes till en autonom stat,
Djebel ed-Duruz. Mest franskvänlig visade sig
den nya autonoma staten Libanon (Grand-Liban),
där fransmännen av gammalt hade starka
kulturförbindelser. Mandatet för S. godkändes
definitivt av N. F. 1922. Under olika
överkommissarier (Weygand, Sarrail, Jouvenel, Ponsot)
stadgade fransmännen trots enstaka orosförsök,
särskilt av druserna, sitt välde. I mars 1926
förklarade sig Alexandrette med tillhörande
sandj ak som autonom stat, och s. å. förvandlades
Grand-Liban till republiken Libanon; 1930
företogs en nyorganisering av förhållandena i
S., då Alauiternas stat förvandlades till
autonoma guvernementet Ladikije. 1936 utbröto svåra
oroligheter i landet, och en nationalistisk regering
kom till makten. Denna lyckades dock nå en
överenskommelse med Frankrike, som lovade att
ge S. full självständighet inom 3 år mot att
denna makt samordnade sin utrikespolitik med den
franska och slöt en allians med Frankrike.
Vidare utlovades autonomi åt guvernementen
Ladikije och Alexandrette. Men läget här vållade
svårigheter. 1938 omdanades Alexandrette till
republiken Hatay och överlämnades 1939 av
Frankrike till Turkiet. Ännu vid krigsutbrottet 1939
hade Frankrike icke ratificerat 1936 års fördrag.
Vid 2:a världskrigets början fick S. ökad
militär betydelse, i det att general Weygands
orient-armé förlädes dit. Vid Frankrikes sammanbrott
1940 lämnade de icke franska trupperna landet,
medan den franske överkommissarien general
Dentz erkände Vichy-regimen. England sände
1941 i juni trupper under general Wilson till S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
