Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Textilmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Textilmaskiner
28;
av ett tunt flor, som medelst en tratt sammanföres till
ett luckert fiberband (kardband), vilket uppsamlas i
kannor och utgör själva trådämnet. Kardbandet
behandlas härpå i valssträckverk, vanl. 3 i följd,
där det medelst ett system av successiva, alltmer
snabblöpande valspar dragés ut till ett klenare band; mellan
passagerna ”dubbleras” bandet genom att upp till 6
band sammanföras till ett enda, som härvid undergår
en minst 6-faldig sträckning. Som en förberedelse till
finspinningen måste man öka fibersammanhållningen
genom att ge en svag snodd åt sträckbandet.
Denna förspinning äger rum i en maskin, som benämnes
s 1 u b b, varvid förgarnet samtidigt förtunnas
genom sträckning. Ofta passerar garnet 3 slubbar i följd,
så att det erhåller en för den egentliga spinningen
lämplig grovlek; det upplindas i slubbarna på bobiner.
Vissa finare bomullsgarner underkastas före el. i
samband med förspinningen behandling i en
kamma-s k i n, där korta och dubbelvikta fibrer samt en del
kvarvarande föroreningar (12—30 °/o) avskiljas medelst
en nålkam. — Finspinningen kan utföras i en
diskontinuerligt arbetande selfactor el. kontinuerligt i
vingspinn-, ringspinn-, klockspinn- el.
centrifugalspinn-maskiner. All spinning innefattar två moment,
snodd-givning och upplindning på bobin. — Vissa garner,
t. ex. sytråd, tvinnas efter spinningen. — Innan
ett garn går till vävning, måste det i regel först
rullas på koniska korsspolar (koner), så att det
härifrån kan avdragas axiellt vid varpningen. Denna
omspolning sker automatiskt på rullmaskiner,
som matas med spinn- el. tvinnspolar (kops). Vid
varpningen (”skärningen”) avtages garn från ett
stort antal på en s. k. lats uppsatta korsspolar och
upplindas på bommar. Innan otvinnad varp går till
vävning, måste den först klistras. Varpklistret
anbringas i en s. k. dressningsmaskin, vilken
innehåller anordningar även för varpens torkning. M
a-skinvävstolar av vanlig typ inrättas sällan för
mer än 16 skaft. För upp till 32 skaft användes den
modifikation, som kallas skaftmaskin, varvid
skaftväxlingen ombesörjes av en mönsterkedja el. av
en mönsterkortskedja. Vid jacquardmaskiner
finnas ej några egentliga skaft, utan varje
solv-tråd (el. vissa kombinationer av solvtrådar) kan
lyftas för sig medelst s. k. harnesksnören, vilkas
antal kan uppgå till 100 å 1,800. Dessa snören
äro fästade i krokar (platiner), som vid varje
inslag lyftas i de kombinationer, som bestämmas av
en mönsterkortskedja. Vid vissa automatvävstolar
dragés el. blåses inslagstråden genom skälet från
stationära korsrullar, men i regel användas skyttlar
(skottspolar). Dessa slås fram och tillbaka medelst
slagarmar, som vid bomullsvävning kunna leverera upp till
220 skott per min. Vid inblåsning av inslagstråden kan
hastigheten ökas till 350 skott per min. :— Efter
vävningen återstå ett flertal efterberedningsprocesser, av
vilka en del gå under den gemensamma benämningen
appretering. Härifrån bör skiljas appretering i
inskränkt bemärkelse, som innebär, att vissa ämnen
(appretur) tillföras vävnaden, för att den skall bli
fastare till konsistensen el. få ökad tyngd. Appreturen
anbringas härvid medelst en s. k. f o u 1 a r d, som kan
bestå av två samverkande valsar, varvid den undre
valsen el. tyget självt doppar ned i ett nedtill
befintligt tråg med appreturvätska. Vid alla bomullsvaror,
som skola blekas, merceriseras, färgas el. tryckas,
måste varpklistret avlägsnas, vilket sker genom
blötläggning och kokning. Innan så sker, är det vanligt,
att varan putsas fri från trådändar, lösa knutar o. s. v.
i en skärmaskin. Varor, som skola vara helt
fria från ludd (t. ex. bättre skjorttyger), få passera
en s v e d m a s k i n, varvid tyget hastigt bestrykes
med gaslågor. Behandling i blekapparater
företages, sedan varan kokats och ev. merceriserats.
önskar man ge tyget ett ulligt utseende (som vid
bom-ullsflanell), låter man det passera en
ruggnings-maskin, där ytan bearbetas av med ett slags
kard-beslag försedda valsar. Impregnering mot
vatten-genomträngning, skrynkling etc. utföres i
foulardma-skiner av liknande slag som vid appretering. Vissa
impregnerade vävnader behandlas i bräck- el. b r y
t-maskiner, där de passera ett antal
korkskruvsfor-made valsar, varvid ökad mjukhet erhålles. Genom
mangling, stötkalandrering (”beetling”),
i kallt tillstånd erhålles viss glättning, och genom
pressning el. k a 1 a n d r e r i n g åv fuktad väv
under värme kan denna effekt stegras. Till
appretering kan även räknas sanforiseringo. a.
krymp-fribehandlingar. — Färgning och mönstertryckning äro.
processer, som vanl. ej inbegripas i den egentliga
ap-preteringen. Färgningen kan ske som
lösgodsfärg-n i n g, d. v. s. på tops- el. garnstadiet, som
styck-färgning (i ”kuff”) av ett till ett ändlöst band av
t. ex. 500 m längd hopsytt stycke väv el. medelst
j i g g e r för sådana varor (t. ex. siden), som ej tåla
annan behandling. — Tryckning av bomullstyger sker
vanl. enl. djuptrycksmetoden i s. k.
rouleauxma-skiner, som medge tryckning av 4—6 färger i en
operation.
Vid tillverkning av yllevaror inledes
tillverkningsprocessen genom att råullen blötlägges, tvättas,
sköljes och torkas, varvid ullfett och smuts avlägsnas,
så att materialvikten reduceras med c:a 50 °/o.
Materialet blandas och uppluckras härefter i p 1 y
smaskin e r, varvid det även besprutas med oljeemulsion,
för att sammanhållningen vid spinningen ej skall bli
alltför svag. Ullen behandlas härefter i 2 å 3
serie-kopplade valskardmaskiner av liknande slag som vid’
bomullsspinning. Vid tillverkning av kamgarn
avtages floret från den sista kardmaskinen i form av ett
enda kardband, som härvid bibringas en ”falsk snodd”
för att få bättre sammanhållning. Kardbanden dubbleras
och sträckas upprepade gånger samt behandlas
härefter i kammaskiner, där 10—25 °/o kortfibrer m. m.
(s. k. noils) kammas bort. Efter sammanläggning av
ett flertal kamband i samband med sträckning och
rullning spolas bandet upp på bobiner och benämnes i
detta tillstånd tops (el. topsband). Dessa topsband
kunna härefter färgas, varpå de sköljas i en s. k.
1 i s ö s, varigenom fiberkrusningen reduceras. Efter
torkning följer härefter melangering av
olikfärgad tops till önskad garnnyans, vilken process består
i ett upprepat sträcknings- och dubbleringsförfarande,
varefter bandet slutl. rundtrillas till förgam och
spinnes. — K a r dga r n (streichgam), som är betydligt
mera kortfibrigt än kamgarn, tillverkas efter ett
enklare schema. Som råvara användes, utom vanlig ull,
även vissa mängder rayonull, konstull (repat avfall från
konfektionsindustrien) samt noils från
kamgarnstillverk-ningen. Efter kardning i tre etapper uppskäres floret
i ung. ett hundratal strängar, som efter rundtrillning
upplindas på bommar och direkt bilda förgarn.
Spinningen sker härefter i selfactor el. (vid grövre garn)
i ringspinnmaskiner. Garnfärgningen sker ofta redan
på ullstadiet, eljest på den färdiga väven. —
Beredningen av väven är vid ylletyger ofta långt mera
komplicerad än vid bomullsvävnader. Den innefattar vid
framställning av t. ex. kläde ett 30-tal olika
operationer. Ett karakteristiskt tempo är t. ex. valkningen,
som är ett slags sammanfiltningsprocess. Härvid
behandlas väven med såpa och soda, varefter den
fram-matas mellan kubbvalsar genom en relativt trång
kanal, så att fibrerna sammangnuggas. Härpå följer
tvättning, varigenom såpa, soda, spinnolja och varpklister
avlägsnas. Efter ruggning och färgning passerar
väven en skärmaskin. Härpå följer vanl.
ångbehand-ling, pressning samt (finish-)d ekatering, vilket
innebär, att tyget jämte en mellanläggsduk av bomull
rullas upp på en perforerad cylinder och blåses
igenom med ånga och luft växelvis. Härvid försvinner
all överdriven pressglans, varjämte tygets
krympnings-benägenhet reduceras. — Beredningsförlusten vid
tillverkning av kläde kan uppgå till över 20 °/o.
T rikåvaror framställas i stickmaskiner.
Man skiljer härvid mellan väfttrikå (inslagstrikå,
kulirtrikå), som principiellt består av ett enda garn,
vilket alldeles som vid vanlig handstickning löper i
slingor i varans breddriktning, och varptrikå
(ket-tentrikå). Här användes ett ofta stort antal parallella
trådar, d. v. s. trådarna bilda en varp. — Väfttrikå kan
rundstickas till slangform (ev. fasonerad) el.
flatstickas, exempelvis till metervara; varptrikå är alltid
flat-stickad. Mest elastisk är väfttrikå, och den användes
därför bl.a. till strumpor. — Bland de maskintyper,
som användas för framställning av trikåvaror, märkas
cottonmaskiner (så benämnda efter
uppfinnaren), använda bl. a. för damstrumpor, engelsk och
fransk rundstol, använda bl. a. för
underkläder i kulirvara, k e t t e n s t o 1, bl. a. för underkläder
i charmeuse och för handskar, samt
rachelmaski-n e r för mönstervarpstickning, bl. a. till brynjor,
ytter-trikå och gardiner. T attingm a skiner samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
