Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Themptander, Robert - Themsen - Thenar - Thénard, Louis Jacques - Thénards blått - Theobroma - Theodosius (kejsare) - Theodosius I - Theodosius II - Theodosius III - Theofrastos - Theognis - Theokritos - Theophilo Ottoni - Theophilus - Theorell, 1. Johan Peter - Theorell, 2. Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Themsen—Theorell
40
vänliga Stockholmsbänken i A. K. av formskäl
fått alla sina valsedlar kasserade samt konungen
visat sig obenägen för en ny riksdagsupplösning,
avgick T. jämte de flesta av regeringens medl.
(1888). Han utnämndes samtidigt till
landshövding i Stockholms län. Led. av F. K. 1886—88
och liberal led. av A. K. fr. o. m. 1894 till sin
död, gjorde T. flera betydelsefulla inlägg. —
Från landshövdingeplatsen tog T. avsked 1896
och blev verkst. dir. i Trafik-ab. Grängesberg
—Oxelösund. — Litt: T. Petré, ”Ministären
T.” (1945).
Themsen, se Thames.
The’nar, anat., den rundade, av muskler
bestående upphöjning, som hand och fot förete på
böj sidan längs tummens och stortåns
mellan-handsben, resp, mellanfotsben. Antithenar
el. hypothenar är motsv. muskelgrupp vid
lillfingersidan av handflatan, resp, lilltåsidan av
foten.
Thénard [tenä’r], Louis Jacques, baron,
fransk kemist (1777—1857), prof, (delvis
samtidigt) vid École polytechnique, Faculté des
Sciences och Collège de France i Paris. Lärjunge av
A. F. de Fourcroy, L. N. Vauquelin och C. L.
Berthollet, var T. en av det tidiga 1800-talets
många stora franska kemister. Han upptäckte
vätesuperoxid, framställde grundämnet bor och
utförde viktiga undersökningar i organisk kemi.
Med J. L. Gay-Lussac var T. förenad i en
vetenskapligt fruktbärande vänskap; bland deras
gemensamt utförda arbeten märkas
framställningen och studiet av metallerna kalium och
natrium, det slutgiltiga fastställandet av klorens
natur av grundämne och saltsyrans rätta formel,
en förbättrad metod för organiska föreningars
elementaranalys.
Thénards blått [tenä’rs], se Koboltfärger.
Theobröma, bot., se Kakao.
Theodo’sius, romerska (östromerska) kejsare.
T. I, romersk kejsare 378—395, ensam
kejsare från 394. Efter kejsar Valens’ nederlag och
död 378 utnämndes T. till medkejsare av
Gra-tianus och sändes till Balkanhalvön, där han
lyckades förmå goterna att som bundsförvanter
slå sig ned s. om Donau. Då Maximus störtat
Gratianus och fördrivit Valentinianus II,
besegrades han av T., som återinsatte Valentinianus
II, till vars stöd han sände Arbogastes. Men
då efter Valentinianus II :s självmord Arbogastes
insatte Eugenius till kejsare i Västerlandet,
besegrades de båda av T. vid Frigidus i
Wippach-dalen, varpå T. blev den siste kejsaren över hela
Romerska riket (394). Den ortodoxa kyrkan gick,
delvis tack vare T., segrande ur sin strid mot
arianismen; hedendomen förbjöds officiellt. T.
efterlämnade sönerna Arcadius och Honorius
samt i ett äktenskap med Galla, den sköna
dottern till Valentinianus I, dottern Galla Placidia,
sedan moder till Valentinianus III.
T. II, östromersk kejsare 408—450 (f. 401),
son till Arcadius. T. uppfostrades delvis av sin
äldre syster Pulcheria. Han förmäldes med
Athenais (Eudocia), dotter till en retor i Aten.
Ett försök att återförena öst- och Västrom
gjor
des, då T :s och Eudocias dotter Eudoxia 437
förmäldes med Galla Placidias son Valentinianus
III. T:s regering var uppfylld av kamp mot
hunnerna. I det inre rasade kyrkliga strider, där
det ytterst gällde om suprematien över kyrkan
i östern skulle tillfalla Alexandria,
Konstanti-nopel el. Rom. T., en personligen föga
betydande man, dog barnlös.
T. III, kejsare 715—717.
TheoTrastos (lat. Theophra’stus), grekisk
filosof och naturforskare (omkr. 370—285 f. Kr.),
lärjunge till Aristoteles, efter dennes död den
peripatetiska skolans ledare. Efterlämnade omkr.
200 filosofiska, etiska och naturvetenskapliga
skrifter. Mest betydande är hans botaniska
arbeten. Han anses som en av botanikens
grund-läggare.
The’ognis (grek.; lat. Theo’gnis), forngrekisk
skald från Megara. T. levde i senare hälften av
500-talet f. Kr. Hans dikter innehålla råd och
uppmaningar, riktade till hans älskade Kyrnos.
De belysa tidens politiska strider; han uttalar
sitt hat och förakt för de framträngande
demokraterna. Åtskilligt främmande gods har
upptagits bland dessa dikter. — Uppl. T.
Hudson-Williams (1910); E. Diehl, ”Anthologia lyrica”,
2 (1923). — Litt.: E. Zilliacus, ”Grekisk lyrik”
(3 :e uppl. 1945, med inströdda övers.) ; T. W.
Allen, ”T.” (1934).
Theo’kritos, den förnämste av de
forngrekis-ka bukoliska skalderna (herdediktarna), f. omkr.
305 f. Kr. i Syrakusa, levde där och i Alexandria
och hade förbindelser med Kos. T. ger
realistiska bilder icke blott ur herdelivet och lantlivet
(”Thalysia”, d. v. s. skördefesten) utan också
ur stadens liv (Adonisfesten i Alexandria,
Trollkvinnorna). Versmåttet är hexameter, språket
doriserande; somliga stycken äro mera
berättande, andra mer lyriska, somliga införa en dialog
med dramatisk livaktighet. T. är den
oöverträffade förebilden för all herdedikt. — Uppl. av
A. S. Gow (med eng. övers, och kommentar, 2
bd, 1950). övers.: E. Lagerlöf, ”T:s idyller”
(1884). — Litt.: U. v. Wilamowitz,
”Textge-schichte der griechischen Bukoliker” (1906).
Theophilo Ottoni [tiåTilo åtå’ni], stad i ö.
delen av Minas Geraes, Brasilien, 200 km från
kusten, dit järnväg leder; c:a 210,000 inv. som
kommun. Stora ris- och kaf feplantager m. m.
Theo’philus [-f-], se Rogerus från
Helmers-hausen.
Theore’ll. 1) Johan Peter T., tidningsman
(1791—1861), fil. mag. 1812, ingick 1816 i
verken i Stockholm, var boktryckare 1822—33,
redigerade 1820—22 oppositionsbladet Stockholms
Courier, ägde och redigerade 823—33 Dagligt
Allehanda, som han ombildade till nyhets- och
politisk tidning, var 1834—38 medarbetare i
Aftonbladet, 1838—44 i Dagligt Allehanda,
utgav 1844—45 (och 1852—53) Vinterbladet och
skrev sedan i olika tidningar i gammaldags
frisinnad anda. Han var en fruktad, kunnig och
självständig kritiker, som särskilt våldsamt
angrep Atterbom och nyromantikerna.
2) Axel Hugo Teodor T., biokemist (f. 1903
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
