Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillsynsman - Tilltalsord - Tillvalsämne - Tillväxt - Tillväxtämnen - Tilly, Jean (Johann) Tserclaes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Tilltalsord—Tilly
122
positiv hjälp, så att han blir i stånd att föra ett
laglydigt och samhällsnyttigt liv. T. (även kallad
övervakare) förordnas för villkorligt dömd
av domstol, för från fångvårdsanstalt villkorligt
frigiven av dess styresman (i samråd med
an-staltsnämnd och skyddskonsulent) samt för från
ungdomsfängelse, förvarings- el.
interneringsan-stalt på prov utskriven av Ungdomsfängelse-,
resp. Interneringsnämnden.
Tilltalsord användes i allm. i betydelsen
pro-nominellt nyttjad beteckning för den el. de
personer man talar med. De europeiska
kulturspråkens ursprungliga tilltalspronomen för e n
person, du o. s. v., har i allm. inskränkts till att
användas blott vid förtroligt tilltal (ibland, som
i eng., nästan helt dött ut), i svenskan dock i
ovanligt stor utsträckning alltjämt brukat dels
spontant, dels efter ”titelbortläggning”, en följd
av brist på annat allmänt erkänt tilltalspronomen.
I stället brukas pronomen, som eg. hänföra sig
till 2:a personen plur. (t. ex. franska vous, eng.
you), 3:e personen sing. (äldre ty. Er, sv.
allmogespråk han) el. 3:e personen plur. (ty. Sie,
da. De). I svenskan kvarlever det i nordiska
språk mycket gamla bruket av I till e n person
blott i folkmålen, och Ni har icke slagit
definitivt igenom. Bristen på ett allmänt accepterat
tilltalspronomen har i svenskan gett upphov till
omskrivningar (Behagas det —, Är det bekant
— o. s. v.) och till genomfört bruk av titlar
o. dyl. subst. som pronomen: far, pappa, farbror,
grevinnan, direktörn, ja t. o. m. landshövding
-skan etc., i synnerhet i senare tid även titeln, följd
av efternamn (Vill herr Svensson —, Vill
direktör Andersson —). I vissa fall användas även
för- el. efternamn enbart som t. (Vill Anna —,
Vill Karlsson —). — Litt: E. Wellander,
”Tilltalsordet ni” (1935).
Tillvalsämne, sådant skolämne, som lärjunge
i gymnasiets båda högsta ringar äger att välja
utöver de för ämneskretsen fasta el. obligatoriska
ämnena. De 2 el. 3 t. lärjunge har att välja äro
bundna till bestämda ämneskombinationer, på
latinlinjen n och på reallinjen 7. — Den
provisoriska gymnasiereform, som genomförts 1953—
54, ger icke dessa valmöjligheter, utan t. och
ämneskombinationer äro obligatoriska för den
gren på den gymnasielinje, som man väljer.
Därutöver ges dock som förut viss valfrihet för
till-läggsämnen. — Vid kommunala flickskolor
förekommer fortfarande ordningen med t. och
till-läggsämnen i de båda högsta klasserna.
Tillväxt. 1) T. hos växter är varje
genom organismens egen livsverksamhet
åstadkommen bestående volymförstoring. Denna
frambringas genom ökning av antalet celler genom
celldelningar (embryonal t.) el. en
förstoring av den enskilda cellen (sträckning
s-tillväxt), hos flercelliga växter alltid genom
en kombination av båda formerna. — Varje cell
och varje växtdel genomlöpa under t. en stor
period, under vilken t. först ökar, så passerar
en kulmen och sedan åter avtager för att slutl.
avstanna. T.-hastigheten växlar hos skilda växter
och växtdelar. Hos bamburörets skott uppgår
den på 1 dygn till nära 1 m; bladen hos Victoria
kunna växa 3 dm i längd och 3,5 i bredd på 1
dygn. Ståndarna hos rågens blommor tilltaga
under V2 tim. från 2 till 5 mm i längd. De yttre
betingelserna, som framför allt inverka på t., äro
temperatur och belysning. Den för t.
gynnsammaste temp. ligger vid 25—300 men är olika för
olika växter; t. går långsammare vid både högre
och lägre temp. T. förlöper alltid periodiskt.
Dygnsperiodicitet framkallas av växlingarna i
ljus och temp.; i allm. går sträckningstillväxten
något hastigare om natten än om dagen. Mest
påtaglig är årsperiodiciteten, som beror på
årstidernas växlingar och som visar sig ej endast
i längdtillväxten utan även i tj ocklekstillväxten,
varigenom årsringar bildas i fleråriga
vedstammar och rötter.
2) T. hos djur och människan. T. är
en cyklisk företeelse, som beror på celldelning
och cellsträckning (celltillväxt). Under olika
tider uppvisar den olika hastighet. T. börjar
långsamt, fortskrider därefter allt snabbare och blir
med tilltagande ålder åter allt långsammare.
Denna t.-cykel benämner man den stora
perioden. Denna är emellertid uppbyggd av
smärre perioder, beroende på att t. influeras av
årstiderna. T. kommer sålunda i gång om våren,
ökar under sommaren och avtager under hösten.
Ätm. hos ryggradsdjuren utbilda sig dock 2
stora perioder, den ena väsentligen
karakteristisk för fosterstadiet, den andra för hela
livet. Hos däggdjuren tillkommer ytterligare en
3 :e stor period, som sammanfaller med
pubertetens inträdande. Denna 3:e t.-cykel ligger i
allm. mycket nära maximum för den 2:a. —
Hos människan, där en betydande
förlångsam-ning av t., puberteten och åldrandet ägt rum,
inträder den 3:e stora periodens maximum flera år
senare än de båda andra periodernas. När det
gäller längd-t, ligger sålunda hastighetsmaximum
för i:a t.-perioden (den embryonala) i 5:e
foster-mån., för 2:a t.-perioden (den infantila) i 3æ
levnadsåret samt för 3:e t.-perioden (pubertetens)
vid 15—16 års ålder. Vikt-t. ansluter sig rätt
nära längd-t. Man kan dock urskilja en i:a
period av rundning fram till 4 års ålder, därpå en
1 :a period av sträckning under 5—7 års ålder,
en 2:a period av rundning under 8—10 års ålder,
en 2:a period av sträckning under 11—15 års
ålder samt en period av mognad, som vidtager
från 16 års ålder. Flickorna, som växa snabbare
än gossarna, äro också tidigare vuxna el. vid 20
års ålder, under det att gossarna först vid 24 års
ålder nå sin definitiva längd.
Tillväxtämnen, bot., gängse benämning på
organiska ämnen av olika slag, som spec. inverka
på plantors tillväxt. Som t. betecknas särsk.
auxin och närbesläktade, syntetiska ämnen.
Tilly [ti’li], Jean (Johann) Tserclaes.
greve d e T., nederländsk fältherre i katolska
ligans och tyske kejsarens tjänst (1559—1632).
Han fick omsorgsfull uppfostran av framstående
jesuitiska lärare, inträdde tidigt i spansk
krigstjänst men blev 1598 överstelöjtnant i kejsarens
tjänst och deltog med utmärkelse i kriget med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
