Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tilly, Jean (Johann) Tserclaes - Tilläggslån - Tilläggsmandat - Tilsit (Sovjetsk) - Tilskueren - Tilta - Timaios - Timanbergen - Timaxel - Timbal - Timbre - Timbuktu - Timcirkel - Time (tidskrift) - Time charter - Timén, Frans - Timeo Danaos - Times, The (tidning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
123
Tilläggslån—T imes
124
turkarna 1600—02. Sedan katolska ligan bildats
1609, blev T. dess överbefälhavare, men det var
först med trettioåriga krigets utbrott 1618, som
hans fältherrebegåvning helt bereddes tillfälle att
utveckla sig. 1620 vann han den lysande segern
över Fredrik av Pfalz (vinterkonungen) vid Vita
berget och nedslog därefter med kraft det
bö-miska upproret. 1623 slog han Kristian av
Braun-schweig vid Stadtlohn
och blev s. å.
riks-greve. Sin mest
berömda seger vann han med
till antalet underlägsna
trupper i slaget mot
Kristian IV av
Danmark vid Luther am
Baremberge 1626. 1630
blev T. kejsarens
ge-neralissimus. Erövringen av Magdeburg
(1631) — för stadens
fruktansvärda
sköv-ling torde T. ej bära
ansvaret — blev hans
sista mer betydande framgång. I slaget vid
Breitenfeld s. å. led han ett kännbart
nederlag och likaså vid Lech 1632, där han
dödligt sårades. Som fältherre var T. en av de sista
stora företrädarna för den tunga spanska
krigskonsten. Personligen var han en djupt religiös
och ridderlig natur samt en av sin tids
redbaraste och mest oegennyttiga krigare. — Litt.: G.
Gilardone, ”T. Der Heilige im Harnisch” (1932).
Tilläggslån, se Bostadspolitik, sp. 601.
Tilläggsmandat, se Valsystem.
Tilsit [ti’lzit], sedan 1946 off. Sovjetsk,
stad i ryska Ostpreussen, vid Njemen (Memel)
c:a 50 km från mynningen; c:a 50,000 inv. T.
uppväxte kring en Tyska ordens borg från 1288
och blev stad 1552. Staden har hamn och
omfattande träförädling, kvarnar, maskin-, olje- och
spritindustri.
I T. slöts 1807 en märklig fred, då
Alexander I av Ryssland och Fredrik Vilhelm III av
Preussen efter nederlaget vid Friedland
underkastade sig Napoleons villkor (resp. 7 och 9 juli).
Ryssland avstod Joniska öarna och Cattaro till
Napoleon samt utrymde Moldau-Valakiet.
Napoleons hegemoni i Tyskland (Rhenförbundet)
erkändes. Den utvidgades och befästes genom
Preussens stympning och upprättandet av
konungariket Westfalen, storhertigdömet Warszawa
och fristaten Danzig, alla tre beroende av
Napoleon. Kontinentalsystemet, offensiv- och
defensivalliansen mot England samt förbindelsen att
tvinga Sverige och Danmark till samma politik
fullbordade tsarens underkastelse. T. betecknar
höjdpunkten av Napoleons välde.
Ti’lskueren [-sgo-], dansk månadsskrift för
litteratur och kultur, uppsatt 1884 av N.
Neer-gaard, nedlagd 1939.
Tilta, lantbr., se Plöjning.
TimaTos, grekisk historiker (omkr. 340—250
f. Kr.), son till tyrannen av Tauromenion på
Sicilien, levde ung. 50 år i landsflykt i Aten. T :s
viktigaste arbete är Siciliens historia till
Aga-thokles. Han arbetade efter böcker och urkunder
och bemödade sig om kronologisk noggrannhet.
—■ Fragment i F. Jacoby, ”Die Fragmente der
griechischen Historiker”, 3 bd (1950).
Tima’nbergen, en c:a 500 km lång
höjdsträckning i n. Ryssland mellan Vytjegdas källor och
Tjesjskaviken av Ishavet, utgörande vattendelare
mellan Petjora och Mezen. Största höjd 326
m ö. h.
Timaxel, astron., se Ekvatorial.
Timbäl (fr. timbale), fin färs av kalv el.
fågel, fylld i formar, som kokas i vattenbad. T.
består stundom av ett yttre hölje av färs med
någon stuvning inuti.
Timbre [tabr], fr., (röstens) klangfärg.
Timbu’ktu, fr. Tombouctou, stad i Franska
Sudan, 15 km från Nigers v. strand, nära dess
nordligaste krök; c:a 5,600 inv. Som utpost mot
öknen var T. förr en viktig karavanstation,
vilken emellertid nu förlorat i betydelse. Staden har
ålderdomlig österländsk prägel och är ganska
förfallen. Radio- och flygstation. T:s hamn är
Ka-bara. — T. grundades av tuareger omkr. 1100
och blev snart ett betydande handels- och
kulturcentrum med en ansedd muhammedansk högsk.
Den har varit mycket omstridd och ockuperades
slutl. av fransmännen 1893—94.
Timcirkel, dets. som deklinationscirkel (se
Deklination 2).
Time [taim], amerikansk veckotidskrift, utg. i
New York sedan 1923, grundad av bl. a. Henry
R. Luce. T. har till uppgift att ge den bildade
genomsnittsläsaren en översikt över veckans
händelser inom politik, vetenskap, konst och religion.
Time charter [tåi’m t/ä’ta], eng., se
Tidsbe-fraktning.
Timén, Frans Helge, konstnär (f. 1883 ®/i),
studerade för Carl Wilhelmson på Valand i
Göteborg och fortsatte sin utbildning med
studieresor till Frankrike och Spanien. T. har
huvudsakl. arbetat med landskapsmåleri, där han till
en början anslöt till Konstnärsförb :s linje. I
senare verk framträda tydliga intryck från den
modifierade kubismen.
Ti’meo Da’naos, lat., jag fruktar danaerna,
se Quidquid id est, timeo Danaos et dona ferentes.
Times, The [Öa tai’mz], ”Tiderna”, daglig
Londontidning, ledande politiskt världsblad.
Tidningen grundades 1785 av John Walter och
erhöll 1788 sitt nuv. namn. Den kom s. å. i ropet
genom utförliga, snabbt publicerade
parlaments-referat. Redan under John Walter d. ä. (till 1802)
blev T. känd för snabba och korrekta
utlands-nyheter (från franska revolutionen), och under
hans son John Walter (d. 1847), med Thomas
Barnes (d. 1841) som huvudred., lades grunden
till tidningens stora anseende genom goda
medarbetare och snabb, utförlig utlandstjänst,
självständig hållning i politiska frågor, modern
typografisk utstyrsel och tryckeriutrustning. T.
räknades som konservativ men ingrep för frihandel
och utsträckt valrätt samt mot slaveriet.
Huvudredaktören 1841—77, J. Th. Delane, gjorde T.
till världspressens främsta organ. Krimkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
