Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjitjerin, Georgij Vasiljevitj - Tjkalov - Tjocka Berta - Tjockfotingar - Tjockhudingar - Tjocksten - Tjocktarmen - Tjodolf - Tjog - Tjolöholm - Tjuder, tschuder - Tjuga - Tjugoett - Tjugondagen, tjugondag Knut - Tjuktjer, tschuktscher - Tjuktjerhalvön - Tjumen, Tiumen - Tjur (zoologi) - Tjur, tjurved - Tjureda - Tjurfäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
T jkalov—T jurf äktning
180
land inträtt i bolsjevikpartiet, utnämndes han som
f.d. yrkesdiplomat till v. folkkommissarie för
utri-kesärenden och deltog som sådan i
Brest-Litovsk-förhandlingarna; efter freden blev han
Trot-skijs efterträdare som utrikesfolkkommissarie.
Som ledare av den ryska utrikespolitiken under
de följ, io åren skötte
T. med stor
diplomatisk skicklighet
återknytandet av
Rysslands förbindelser
med den övriga
världen men kunde, som
gammal aristokrat,
aldrig flyta helt
samman med
bolsjevik-miljön. Småningom
trängdes han därför
undan av den med
denna miljö mera
kongeniale Litvinov; efter
att ett par år, delvis
också på gr. av bruten hälsa, ha varit ur spelet
fick han 1930 officiellt sitt avsked.
Tjkalov [t/ka’iaf], rysk stad, se Orenburg.
Tjocka Berta (ty. ”Dicke Berta”, efter Berta
Krupp), populär benämning på den från 1 :a
världskriget berömda tyska 42 cm mörsaren.
Pjäsen hade vid järnvägstransport en vikt av 140
ton och nådde med projektilvikten 1,160 kg en
maximiskottvidd av 12,5 km.
Tjockfotingar, Oedicnemlnae {Burhintnae),
underfam. av brockfåglar, utmärkt av bl. a.
långa, grova tarser och långt fram liggande
näsborrar, som genomborra näbben. De finnas
i de varma områdena av alla världsdelar utom
Nordamerika. En art, tjockfoten,
Oedicne-mus oedicnemus, omkr. 40 cm lång, finns i
stäppområdena i s. Europa, n. Afrika och mell. Asien.
Tjockhudingar, Pachyde’rmata, förr
dägg-djursordn., till vilken elefanter, noshörningar,
tapirer och svin fördes.
Tjocksten, se Ädelstenar.
Tjocktarmen, anat., se Tarmkanalen.
Tjodolf (isl. Pjoöolfr). 1) T. från Hvin(e),
norsk skald på Harald Hårfagers tid (omkr. 900).
Hans viktigaste dikt är ”Ynglingatal”. F. ö.
finnas blott bevarade fragment av ett
bildbeskri-vande skölddrapa, ”Haustlpng”. — 2) T. A
r-norsson, en av 1000-talets isländska skalder
(d. 1066), hirdskald hos Harald Hårdråde, som
besjunges i hans mest kända dikt, drapan
”Sex-stefja”.
Tjog, antal av tjugu.
Tjolöholm, gods i Fjärås sn, Hallands län;
areal 845 har, varav 188 åker. Slottet är
uppfört av granit i engelsk Tudor-stil efter
ritning av L. Wahlman. Det rymmer bibi.,
konst-saml. m. m. T. är känt sedan 1231. Godset var
bl. a. efter 1774 ett antal år fideikommiss inom
släkten Swalin. 1892—98 tillhörde T.
stallmästare J. Dickson, det nuv. slottets byggherre.
Nuv. ägare är hans dotter, grevinnan Blanche
Bonde.
Tjuder, tschuder, vanligt ryskt namn för
allehanda finska folkstammar.
Tjuga, gaffelformigt redskap med två horn
(numera av järn) och långt träskaft, avsett för
förflyttning av hö o. dyl. (hö-t.).
Tjugoett, kortspel, se Vingt-et-un.
Tjugondagen, tjugondag Knut, se Jul.
Tjuktjer, tschuktscher, folk i
nordostligaste Sibirien (Tjuktjerhalvön). Jämte
korja-ker och kamtjadaler bilda t. en grupp med
gemensamt ursprung. De höra till de
nordöstasiater, som en tid möjl. bott i Nordamerika men
återvänt därifrån (”sibiriska amerikanoider”;
mindre lämpligt kallade ”paleoasiater” el.
”paleo-sibirier”). Deras antal är enl. officiell census
c:a 12,000. T. sända representanter till sovjet
i Moskva. — Litt.: O. Nordquist, ”Bidrag till
kännedomen om tschuktscherna” (i ”Vegaexp:s
vetenskapliga iakttagelser”, 2, 1883).
Tjuktjerhalvön, ry. Tjukotskij poluostrov,
Asiens nordostligaste halvö, mellan Ishavet,
Berings sund och Anadyrbukten. T. är ett
bergland, täckt mestadels av lavtundra; högsta toppen
är Matatj ingai (2,700 m). Befolkningen består
av tjuktjer.
T’jumen [tjomje’nj], Tiumen, huvudstad i
T’j u m e n-o m r å d e t (1,363,000 km2; 900,000
inv. 1947) inom Västsibiriska regionen, RSFSR,
vid Sibiriska järnvägen och Tobols biflod Tura;
75,537 inv. (i939)- Omfattande flodtrafik,
skeppsvarv, livsmedelsindustri, sågverk och
kvarnar.
Tjur, zool., benämning på hanne av
nötkreatur, älg, ren, hjort, buffel bisonoxe, jak m. fl.
samt någon gång av elefant, giraff och kamel.
Tjur, t j u r v e d, skogsh. Hos stammar av
barrträd, som äro utsatta för stark ensidig
tryckpåverkan genom ensidig vindexposition el. genom
att trädet intager ett lutande läge, sker på läsidan
en extra förstärkning av den av trycket
påverkade stamdelen genom att årsringen där
förtjockas och uppbygges av tjockväggiga celler. Dylik
till färgen mörkare ved kallas t.
Tjureda, sn i Kronobergs län, Norrvidinge hd,
i den kuperade skogsbygden på n. stranden av
Helgasjön; 58,92 km2, 714 inv. (1954). 625 har
åker. Egendom: Äby. Genom T. går Kronobergs
kanal. I T. ligger industrisamhället Abyfors (322
inv. 1951). Ingår i T., Tolgs, och Asa pastorat
i Växjö stift, Norrvidinge kontrakt. Tillhör
storkommunen Rottne.
Tjurfäktning, sp. corrida de t or os, högt
skattat folkskådespel redan i det gamla Egypten,
därifrån överfört till Grekland (Thessalien),
Italien och under morernas tid till Spanien, där
Kastiliens ädlingar till häst och stundom med
hundar på ett slutet fält sportsmässigt kämpade
mot vilda tjurar. Under början av 1700-talet
övergick t. till ett mera allmänt folknöje, särsk.
i Spanien. — De för t. avsedda, ganska småvuxna
(c:a 500 kg), 3—4-åriga tjurarna uppfödas vilda
i det fria. Själva skådespelet försiggår på en
öppen plaza de toros, vars arena omges av en
1,5 m hög inre barriär med 3 portar (för
kortegen, tjuren och de dödade djurens bortsläpande)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
