Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjurfäktning - Tjurförening - Tjurkö - Tjurved - Tjust - Tjust-Ed - Tjusts domsaga - Tjuvasjer, tjuvasser - Tjuvasjiska autonoma socialistiska sovjetrepubliken, Tjuvasjiska ASSR - Tjuvbaggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Tjurförening—Tjuvbaggar
182
och med amfiteatraliskt
ordnade åskådarläktare, de
största rymmande 14,000—20,000
personer. Av tjurfäktarna,
toreros (förr toreadores),
kallas de förnämsta
matado-res (även espadas), och vid
varje corrida har en matador
till sitt förfogande en
qua-drilla, bestående av, förutom
toreros, picadores (till häst)
samt banderilleros och
capea-dores (till fots). Efter den
färgrika quadrillans festliga
intåg på arenan insläppes
den med en liten
rosettför-sedd järnpik, instucken i
manken, på förhand retade
tjuren ur sitt mörka stall.
Capeadorerna söka fånga
hans uppmärksamhet och
reta honom ytterligare
genom svängningar med röda
mantlar, capas, picadorerna, beridna på
äldre, uttjänta hästar (med högra ögat
förbundet), skyddsmadrasserade och beväpnade med
långa lansar, picas, hetsa honom med lansstyng
i manken, då han från sidan söker ta hästen
på hornen, och banderilleros el. matadoren öka
hans raseri genom att fästa med hullingar
försedda och med brokiga band prydda, korta spjut,
banderillas (ett i vardera handen), i den förut
djupt sårade manken. Kampen är ingalunda
ofarlig; capeadores och banderilleros måste stundom
rädda sig genom hopp över barriären. Risken
minskas dock avsevärt för dessa genom att
tjuren hetsas till galoppsprång vid anfallet och
då nästan undantagslöst stöter rakt fram.
Dessutom är han mot slutet starkt utmattad av
blodförlust från lanssåren i manken. Till sist
framträder matadoren, försedd med ett mindre, rött
skynke, muleta, och ger tjuren, efter att ha retat
honom till anfall, med sin smäckra stötvärja,
la spada, dödsstöten mellan skulderbladen in i
hjärtat el. i aorta. Av ett festligt smyckat
mul-åsnespann utsläpas sedan tjuren och av denne
dödade hästar, och skådespelet upprepas, vanl. 6
ggr. — I Spanien äga t. rum varje vecka (vanl.
på sön- el. helgdag), från påskveckan t. o. m.
okt., och nästan alla spanska städer av
betydenhet ha sin egen plaza. T. förekomma även i
Portugal, trots förbud flerstädes i Sydfrankrike
samt i Mexico och Sydamerika.
Tjurförening, sammanslutning av lantmän för
anskaffning och underhåll av en el. flera
avels-tjurar. För inköp av tjurar till t. utgå numera
av allmänna medel dels statsbidrag, dels
orts-bidrag, som utdelas av hushållningssällskap el.
landsting. — Ang. semintjurföreningar
se Seminering.
Tjurkö, sn i Blekinge län, östra hd,
omfattar den bergiga Tjurkön, s. om Karlskrona, samt
närliggande småöar; 6,19 km2, 272 inv. (1954).
100 har åker; skog saknas. Stenhuggerier.
Kyrkan uppf. 1930. Ingår i Sturkö och T. pastorat
Tjurfäktning. Matadoren ger tjuren dödsstöten. Se även bild 6 å pl. vid
Madrid och bild n å pl. vid Spanien.
i Lunds stift, östra kontrakt. Sedan Vi 1952
ingår T. i Karlskrona stad.
Tjurved, se Tjur, skogsh.
Tjust, nordligaste delen av Kalmar län,
omfattande N. och S. Tjusts härader. — Litt.:
Ada Rydström, ”Boken om T.” (7 dir, 1907—
28).
T just-Ed, storkommun i Kalmar län, Tjusts
domsaga, bestående av socknarna V. Ed, ö. Ed
och Tryserum; 446,30 km2; 3,966 inv. (1954).
Tjusts domsaga, under Göta hovrätt,
omfattar N. och S. Tjusts härader i Kalmar län samt
utgör ett tingslag med tingsställe och kansli i
Gamleby.
Tjuva’sjer, t j u v a s s e r, turkfolk, till större
del bosatt i Tjuvasjiska ASSR, c:a 1,5 mill., ett
biandfolk av olika äldre turkiska stammar samt
finsk-ugriska element. T. äro i allm.
grekiskortodoxa, en del äro dock ännu hedningar. I t.
ha vi att söka ursprunget till bulgarerna och till
deras språk.
Tjuva’sjiska autonoma socialistiska
sovjetrepubliken, Tjuvasjiska ASSR, inom
RSFSR, vid mell. Volga mellan dess bifloder
Sura och Sviaga; 18,300 km2; 1,132,360 inv.
(1941), därav 75% tjuvasjer och 20% ryssar.
T. upprättades 1920 som autonomt område och
blev 1925 autonom republik. Huvudstad är
Tje-boksary vid Volga.
Tjuvbaggar, Ptinidae, skalbaggsfamilj,
bestående av ett fåtal små arter med långa ben,
liten halssköld och ofta kullriga täckvingar.
Antennerna äro trådlika, vanl. långa. Halsskölden
är framtill ofta hättelikt utdragen. Larverna
leva i vegetabilier, ej sällan ved, el. i animaliska
ämnen. Hit höra bl. a. vanliga t j u v b a
g-g e n, Ptinus fur, som är brun och särskilt
ut-märkes av halssköldens två gulhåriga, korta
längsband, samt gulhåriga tjuvbaggen,
Niphts hololeucus, som är glänsande gulhårig och
har nästan klotrund bakkropp. Båda arterna äro
svåra skadedjur inomhus, den förra särskilt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
