Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tobissläktet - Tobit, Tobias bok - Tobler, Adolf - Tobo - Toboggan - Tobol - Tobolsk - Tobruk - Tocantins - Toccata - Toch, Ernst - Tochariska, tokhariska - Tocopilla - Tocqué, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Tobit—Tocqué
202
Tobiskung.
el. blåtobisen, A. tobianus, blir 15—20 cm
lång. Båda förekomma vid öst- och västkusten
och leva av småfisk. De fångas i not till agn
el. människoföda.
Tobit, Tobias bok, en av G. T:s
apokry-fiska böcker, som skildrar Tobits och hans son
Tobias’ öde. Tobit hörde till de israeliter, som
bortfördes till Nineve, när Israels rike gick
under. Han var from men drabbades dock av
olyckan att bli blind. Han sände sin son Tobias
till en stad i Medien för att återfordra en
summa penningar av en landsman. Ynglingen fick
ängeln Rafael till reskamrat, och färden blev
lyckosam. Ängeln återgav även Tobit hans syn,
varefter han gav sig till känna och försvann.
T:s huvudtanke är, att Gud hjälper de
fromma. Fromheten består i laglydnad och särskilt
i barmhärtighet. T. torde vara skriven omkr.
200 f. Kr. — Jfr G. Buhl, ”Fortællingerne om
Tobias og Judith” (1919).
Tobler [tå’b~], Adolf, schweizisk filolog
(1835—1910). Han innehade från 1867 den då
nystiftade professuren i romanska språk i
Berlin. Lärjunge av Diez, fortsatte han med stor
framgång dennes arbete. T:s skrifter omfatta
texteditioner, recensioner och ett stort antal
smärre uppsatser, av vilka de i fransk historisk
syntax under titeln ”Vermischte Beiträge”
ut-gåvos i fem serier (1886—1912). De äro rika
på nya synpunkter och skarpsinniga, noggrant
utredda iakttagelser, likaså hans skrift ”Vom
französischen Versbau” (1880; 6:e uppl. 1929).
T. efterlämnade väl ordnade och fullständiga
samlingar till en forn fransk ordbok, som utges
av E. Lommatzsch (hittills 24 h.).
Tobo, stations- och industrisamhälle i
Tegels-mora sn i Uppland, vid statsbanelinj en Uppsala
—Gävle; 478 inv. (1953). Tobo järnbruk
anla-des 1676 under Lövsta bruk, kom 1916 under
Gimo-österby bruks ab. och övergick 1937,
sedan rörelsen nedlagts 1926, under namn av ab.
Tobo bruk i ab. Cykelfabriken Monarks
ägo.
Toboggan [tobå’g9n], se Kälke och
Kälk-backsåkning.
Tobol [tabå’1], biflod från vänster till
Ir-tysj i v. Sibirien, upprinner i s. Ural och förenas
vid staden Tobolsk med Irtysj; omkr. 1,600 km
lång. Segelbar från Kurgan.
Tobolsk [tabå’ljsk], stad i
TJumenområ-det, RSFSR, vid Tobols inflöde i Irtysj; 23,500
inv. (1939). T. är en av Sibiriens äldsta
städer, gr. 1587; det var 1707—1824 huvudstad för
hela Sibirien och 1796—1919 i dåv. guv. Tobolsk.
Livlig ångbåtstrafik, skeppsvarv, konservindustri
och fiske. I Kreml står det s. k. Svensktornet,
byggt av svenska krigsfångar efter slaget vid
Poltava. Omkr. 20 km utanför T. ligger
Klu-movo Gorodistje, d. v. s. ruinerna av Sibiriens
gamla huvudstad Isker el. Sibir.
Tobruk, Tobruch, hamnstad i Kyrenaika,
Libyen, 115 km från egyptiska gränsen; 2,500 inv.
T. har koloniens bästa, naturliga hamn, tillika
örlogshamn. Det moderna T. med kaserner,
hangarer, radiostation, sjukhus m. m. tillkom i
samband med det abessinska fälttåget. Under
ökenkriget 1940—42 fick T. stor betydelse som
militär bas- och urlastningshamn för förnödenheter.
Under Rommels 2:a offensiv togs T. 21/« 1942
(närmare 30,000 fångar, mestadels sydafrikaner).
T. togs slutligt av B. L. Montgomerys 8:e
brittiska armé 13/u 1942.
Tocantins [tokänti’/] (Rio T.), flod i
Brasilien, upprinner i Brasilianska höglandet och
flyter norrut, mottager bifloden Araguaya (se
d. o.) och bildar vid mynningen ett stort
estua-rium, kallat Rio Parå. Längd omkr. 2,600 km,
flodområde 980,000 km2. Sjöfarten försvåras av
forsar; större fartyg kunna gå upp till Cametå.
Toccata [tåka’ta], it., ett fritt fantasistycke
med rikt passageverk, under andra hälften av
1500-talet på modet i Venedig; stod i
början nära preludiet. Under 1600-talet insköts
gärna en fugerad mellansats. J. S. Bach använde
t. som inledningsstycke till fuga och inlade ofta
en fugerad sats; mot 1700-talets slut försvann
det fugerade partiet, och t. erhöll då mest
karaktär av etyd. Som sådan fanns t. ännu hos
Clementi, Czerny och Schumann. T. förekommer
mest för orgel el. klaver.
Toch [tå’k], Ernst, österrikisk tonsättare
(f. 1887), verksam i U.S.A. sedan 1934. T. har
gjort sig känd såsom modernt inriktad
komponist av symfoniska verk (bl. a.
kammarsymfonier), konserter för olika instrument,
kammarmusik, operor m. m.
Tochäriska [-k-], tokhariska, det
hävdvunna men oriktiga namnet på ett utdött
indo-europeiskt språk, som omkr. 1900 blev bekant
genom rika handskriftsfynd i östturkestan, framför
allt från städerna Turfan och Kutja. Fynden
härröra från tiden omkr. 500—700 e. Kr. Eg. skulle
namnet t. liksom folknamnet tocharer
användas om det iranska språk, som vanl. kallas sakiska
el. kotanesiska och som vid samma tid talades
i s. östturkestan. — T. skrevs med ett
modifierat indiskt alfabet; innehållet i texterna är
nästan uteslutande översättningar av buddistiska
texter.
Tocopilla [tåkåpi’ja], stad i prov.
Antofa-gasta, n. Chile, vid Stilla havet; c:a 22,000 inv.
Exporthamn för chilesalpeter och kopparmalm.
Flygstation.
Tocqué [tåke’], Louis, fransk målare (1696
—1772), elev hos Nattier, som 1747 blev hans
svärfar. T :s första stora porträtt, av dauphin
(1738; Louvren), förskaffade honom ett rikt och
fint klientel. T. samarbetade med sin svärfar.
Hans tidigare arbeten äro i Rigauds pompösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
