Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollhättefallen (Trollhätte strömmar) - Trollhätte kanal - Trollhätte kraftverk - Trollhätte mekaniska verkstad - Trollius - Trollope, Anthony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383 Trollhätte kanal—Trollope 384
bildades sedan Helvetesfallet (7 m) i en
trång klyfta invid den branta Kopparklinten på
västra stranden. Fallsträckan avslutas efter ännu
ett lugnvatten, Olidehålan, med den numera
obetydliga Flottbergsströmmen. Sedan 15936
har emellertid Gullöfallet försvunnit genom en
dammbyggnad för den nya Hoj umstationen (se
Trollhätte kraftverk), vilken också
nödvändiggjorde, att Helvetesfallet bortsprängdes 1938—
39, så att Hojumsvarp numera ligger på samma
nivå som Olidehålan. I en på 1750-talet avstängd
gren i T :s övre del lågo Prästskedsfallet och
Kavelströmmen. Vattenkraften i T. utnyttjas i
Trollhätte kraftverk, för vilket en damm är
byggd i fallnacken. T. erbjuda ett storslaget
naturskådespel, ehuru vatten numera endast tidvis
släppes genom fallen.
Trollhätte kanal, farled från Vänern vid
Vänersborg i grävd kanal (Karls grav) med sluss
till Bommen, därefter i Götaälv till Trollhättan,
förbi Trollhättefallen i sprängd kanal med slussar
och vidare i Götaälv, med sluss vid Lilla Edet,
till Göteborg. Jämte Göta kanal bildar T. den
redan sedan Gustav Vasas tid livligt åstundade,
av utlandet oberoende farleden genom landet från
Östersjön till Västerhavet, men det var först
under Karl IX, som den naturliga farleden uppför
Götaälv till Lilla Edet genom byggandet av
slussled där (sannolikt 1607) utsträcktes till foten av
Trollhättefallen. 1609 igångsattes grävnings- och
sprängningsarbeten för den efter konungen
benämnda Karls grav, men denna kanal med sluss
vid Brinkebergskulle blev först 1752 färdigbyggd
enl. av Polhem upprättad plan. För den
återstående, tekniskt utomordentligt svåra sträckan förbi
Trollhättefallen utsprängdes 1752—55 enl. plan
av Polhem Ekeblads, Polhems och Elvii slussar,
vilka ännu i dag vittna om det för denna tid
storslagna arbetet. På gr. av ett 1755 inträffat
dammbrott ansågs emellertid arbetet ej kunna
fullföljas, utan en ny plan, avseende en kanals
utsprängning ö. om fallen till Åkerssjö med
slusstrappa ned till älven, blev utarbetad av Daniel
Thunberg. En del arbeten utfördes 1760—79 men
fullföljdes först 1793 av Trollhätte canal och
slusswerksbolag, som 1800 kunde öppna hela
farleden från Göteborg till Vänern för trafik.
Sedan Göta kanal från Vänem till Östersjön 1832
blivit fullbordad, ombyggdes T. 1838—44 av Nya
Trollehätte kanal och slussverks bolag under
ledning av Nils Ericson. Polhems slussar voro
avsedda för omastade pråmar. 1800 och 1844 års
kanaler hade slussar, 32 X 6,55 X 2 m, resp. 30,7 X
7,43 X 3 m. Av dessa gamla slussar finnas vid
Trollhättan flera ännu i behåll. 1904 inköpte
staten kanalbolagets egendom. Efter vidlyftiga
utredningar beslöt 1909 års riksdag, att hela
farleden skulle ombyggas enl. plan av V. Hansen,
avseende 4 m djupgående fartyg, dock att
slussar, broöppningar och vissa kanalsträckor skulle
utföras för 5 m djupgående fartyg med
slussmåtten 90 X 13,7 X 5,5 m. Farledens hela längd är
84 km, därav 75 km i Götaälv. Höjdskillnaden
mellan Vänern och havet är vid medelvatten 44,35
m. Farleden följer i huvudsak 1844 års led. Dess
märkligaste arbete är den av 4 slussar bestående
trappan från Åkerssjö till älven. Arbetena
utfördes 1909—16 i Vattenfallsstyrelsens egen regi.
Vattendjupet över slusströsklarna har sedan dess
icke ändrats utan är 5,5 m, medan farleden i
övrigt har fördjupats något, så att fartyg om 4,6 m
djupgående kunna framföras. —
Trafikomfattning och intäkter voro 1952: nettotonnage
1,964,000, antal lastton 1,962,000, bruttoinkomster
2,615,000 kr och förlust på rörelsen 44,000 kr.
Trollhätte kraftverk, Sveriges till storleken
tredje kraftverk (1954, efter Harsprånget och
Kilforsen), utnyttjar vattenkraften i
Trollhättefallen med sammanlagt 253,000 kW installerad
turbineffekt vid c:a 31 m nettofallhöjd (uttagbar
effekt c:a 225,000 kW). Till
kraftförvaltningen T. höra även Vargöns kraftverk och
Lilla Edets kraftverk. — T. var det första av
statens kraftverk, tillkommet genom beslut av
1906 års riksdag, och till 1952 också landets
största. Vid den första utbyggnaden, färdig 1910,
utfördes en damm i fallnacken och därifrån leddes
vattnet genom en 1,300 m lång kanal och i berget
ingjutna tuber till en kraftstation, O 1 i d e
sta-t i o n e n, med 4 turbiner om tills. 35,000 kW,
och återfördes därifrån direkt till älven i
Olidehålan. Anläggningen utvidgades 1914 och 1919,
varefter funnos 13 turbiner om tillsammans
120,000 kW. Vid sistn. utvidgning utfördes också
ett nytt tillopp, som går delvis genom den gamla
trafikkanalen och delvis genom en tunnel. —
Genom höjd dämning (till 39,5 m ö. h.) och utbyten
av turbiner har därefter Olidestationens
nettofallhöjd ökats till 30,5 m och den installerade
turbin-effekten till 149,000 kW, vilken dock ej kan helt
utnyttjas. En tredje kanal utfördes 1934—37
utmed älvens ö. strand från dammen till
Stampe-strömsfallet, där den förenades med den äldsta
kanalen. Åt älven begränsas den nya kanalen av
en mur, som går över Gullön, och härigenom har
Gullöfallet försvunnit. Den nya kanalen för också
vatten till en 1937—42 byggd kraftstation, H
o-jumstationen, nedsprängd i berget invid
Stampeströmsfallet. Hojumstationen har 2
turbiner om tillsammans 104,000 kW, och från dessa
återföres vattnet till älven i Hojumsvarp, som
sänkts till Olidehålans nivå genom att en kanal
sprängts genom Helvetesfallet. Den höga
utbygg-nadsgraden av T., motsv. en vattenförbrukning
av 900 m3/sek., har möjliggjorts genom
regleringen av Vänern.
Trollhätte mekaniska verkstad, se Nydqvist
& Holm ab.
Tro’llius, bot., se Bulleblomster.
Trollope [trå’lap], Anthony, engelsk
författare (1815—82), son till författarinnan F r a
n-c e s T. (1780—1863). Efter en del misslyckade
försök slog T. igenom med ”The warden” (1855).
I oavlåtlig följd och med mekanisk regelbundenhet
i arbetssättet skrev han därefter ett fyrtiotal
romaner ur det borgerliga livet, vilka inbragte
honom stor förmögenhet. Bland dessa må nämnas
”Barchester towers” (1857; sv. övers. 1947) och
”The last chronicle of Barset” (1867; sv. övers.
1945), hans förnämsta verk. T. har främst
skild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
