Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiet - Historia - Litt. - Turkiska bad - Turkiska bönor - Turkiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Turkiska bad—Turkiska litteraturen
506
tralt. De tyska trupernas framträngande till T :s
v. gräns förmådde landet att med bibehållande
av fördraget med Storbritannien 18/e 1941 sluta
en nonaggressions- och vänskapspakt med
Tyskland. Vid det tysk-ryska krigets utbrott 22/c s. å.
förklarade sig T. neutralt. Först efter den
allierade invasionen i Normandie tog T. ställning
mot axelmakterna, avbröt 2/s 1944 de
diplomatiska relationerna med Tyskland, s/i 1945 även
med Japan och öppnade 19/i s. å. sunden för de
allierades krigsskepp. 23/2 förklarade T. krig mot
Tyskland och Japan, vilket dock ej ledde till
några krigshandlingar. 19/s 1945 uppsade
Ryssland den rysk-turkiska vänskaps- och
neutralitets-pakten av 17/i2 1925. Kort därefter framställde
Ryssland krav på upprättandet av ryska
militärbaser vid sunden och en gemensam rysk-turkisk
kontroll av dessa samt på en gränsrevision,
innebärande att T. skulle avträda åt Ryssland de
1918 från denna makt återvunna Kars- och
Ar-dahanområdena. T. avvisade kategoriskt de
territoriella kraven, förklarade sig emellertid berett
att diskutera frågan om sunden, dock under
deltagande av alla intresserade makter. För sin
hållning erhöll T. kraftigt diplomatiskt stöd från
Storbritannien och U.S.A. Rysslands hotande
hållning och segt vidhållna och upprepade krav
tvingade T. att behålla sin armé under vapen. På
grundval av den s. k. Trumandoktrinen erhöll det
våren 1947 en betydande ekonomisk och militär
hjälp från U.S.A., vilket möjliggjorde bl. a.
stridskrafternas motorisering i stor utsträckning
och i samband därmed utbyggandet av vägnätet
Hösten 1951 biträdde T. tills, m. Grekland
Nordatlantpakten. I mars 1953 ingick T. ett
vänskapsfördrag med Grekland och Jugoslavien. — 1945
tillkännagav president Inönü, att
ett-parti-syste-met hade fyllt sin uppgift och att tiden för det
fria politiska spelet var mogen. I sept. s. å.
lämnade f. d. premiärminister Celal Bayar det
republikanska folkpartiet och grundade 1946 det
demokratiska partiet. Vid nyval i maj 1950 kom
det till ett formligt jordskred: av 487 mandat
vann det demokratiska partiet 400. 22/s valdes
Celal Bayar till statspresident, medan
demokraten Adnan Menderes bildade en ny regering.
Kampen mellan partierna antog under tiden efter
demokraternas seger säregna former. Under
påstående, att republikanerna under sin envåldstid,
d. v. s. då även de ledande demokraterna tillhört
dess led, orättmätigt tillskansat sig egendom av
diverse slag, antog parlamentet 15/i2 1953 med
stor majoritet lag om konfiskering av all
egendom, tillhörande det republikanska partiet.
Litt.: Geografi och geologi: E. Banse,
”Die Türkei” (2:a uppl. 1915—16); K. Hassert,
”Das türkische Reich” (1918); U. Frey, ”Türkei
und Zypern” (i ”Handbuch der geographischen
Wissenschaft”, 1937); M. Clerget, ”La Turquie”
(1938); J. Parker och Ch. Smith, ”Modern
Tur-key” (1940); K. Krüger, ”Die Türkei” (1951).
— Historia: N. lorga, ”Geschichte des
os-manischen Reiches” (5 bd, 1908—13); J. östrup,
”Det nye Tyrki” (1931): W. Miller, ”The
Otto-man empire and its successors” (4:e uppl. 1936):
G. Jarring, ”Det nya T.” (1937); R. Mantran,
”Histoire de la Turquie” (1952).
Turkiska bad, se Romerska bad.
Turkiska bönor, dets. som haricos verts, se
Bönsläktet.
Turkiska litteraturen. Turkiskan har
utvecklat en oerhört rik litterär alstring. Från
innehållssynpunkt framträder däremot resultatet ej i
samma imponerande mått, då blott få författare
förtjäna att uppmärksammas. Å andra sidan
finnes även en avsevärd s. k. folkdiktning, ofta
dialektiskt färgad. T. framträder i mycket stor
utsträckning i bunden form. Versbyggnaden är
delvis av en för oss helt främmande art, ss. den
s. k. parmak- el. fingerversen, som från
centralasiatisk tid behärskade formen fram till mitten
av 1400-talet, då den osmanska diktkonsten i
egentlig mening började efter persiska mönster.
I fingerversen bygger man ej med
stavelselängder och rytmiska motiv utan uteslutande med ett
regelmässigt antal stavelser i varje versrad. Den
persiska versbyggnaden dominerar fram till
1800-talets senare hälft, då även den uttränges av
europeiska förebilder. — Den persisk-turkiska
skolan i t. omfattar tiden 1300—1859. Hela
1300-talet och 1400-talets förra hälft måste betraktas
som denna skolas utformningstid. Som en
mellanlänk mellan den gamla centralasiatiska skolan
och den persisk-turkiska framträdde i början
av 1300-talet en balladsångare, Junos Emre,
med en vekt moraliserande tolkning av
folksjälens djupaste tankeströmningar.
Ehuru den turkiska diktningen under de nu
följ. årh. begagnar sig av främmande källor
(persiska och arabiska) och till en början strängt
taget endast översätter och plagierar, överträffa
de turkiska omskrivningarna i form och skönhet
likväl vida de ursprungliga originalen. Lyriken
och den episka dikten med den rimmade
krönikan, dispyten, dryckesvisan och
ortsbeskrivning-en göra sig starkt gällande inom den
persiskturkiska skolans diktning. Den didaktiska
poesien har även ett brett rum under denna tid.
En diktsamling går vanl. under namnet divan.
Tidigare var dramat av religiösa skäl förbjudet
och ersattes dels av sagan och dels av ett slags
skuggspels- och dockteater, karagöz, men på
senare tider har dramatiken i västerländsk form
gjort sig starkt gällande. I prosadiktningen är
det historiska inslaget dominerande. Romanen i
obunden form var förr sällsynt, men numera är
den i stil med den franska novellen hållna milli
romani mycket populär. — Aschik pascha
(1272—1332) var en framstående lyriker,
Ham-di (d. 1513) framträdde jämte Lami’i och Baki
m. fl., då den osmanska diktningen befann sig
i sin glansperiod (1453—1600). Lami’i var den
mest produktive och mångsidige författaren
under denna tid, och B a k i har som lyriker nått
berömmelse även långt utanför turkiskt
språkområde. K e m a 1-P a s c h a-S a d e (d. 1534)
och Sad-ed-din (d. 1599) stå som författare
av det stora verket ”Osmanska rikets annaler”,
vilket på sin tid fullföljdes av Na i ma (d.
1715) och Raschid (d. 1730) m. fl. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
