Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uganda - Ugarit - Ugerup - Uggla (zoologi) - Uggla, släkt - Uggla, 1. Claes - Uggla, 2. Gustaf - Uggla, 3. Bertil - Ugglas, af, ätt - Ugglas, 1. Samuel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Ugarit—Ugglas
662
oljor i trakten av Albertsjön. Även något guld
och volfram utvinnes. — U. är förenat med
Kenya och Tanganyika i en tullunion. Av
importvärdet, som 1951 utgjorde 22,4 mill. £, kommo
45,8% från Storbritannien, 11,7% från Indien
och 9,6% från Japan. Av exportvärdet, som s. å.
utgjorde 47,2 mill £, gingo 30,1% till
Storbritannien, 26,3% till Indien och 10,8% till Tyskland.
De viktigaste exportvarorna voro bomull, kaffe,
hudar och skinn, te och sisal fibrer. —
Landsvägs-nätet omfattar över 17,400 km bilvägar.
Järnvägsnätet (446 km) står i förbindelse med Nairobi
och Mombasa i Kenya. Regelbunden
ångbåtstrafik finnes på Victoria-, Kioga- och Albertsjöarna.
Från Albertsjön gå ångare på Nilen ned till
Ni-mule vid gränsen till Sudan, där biltrafik vidtar
förbi forsarna på en sträcka av 160 km ned till
Juba, ändstation för nilångarna från Khartum. U.
har goda flygförbindelser. Utom flyghamnen Port
Bell vid Entebbe, som anlöpes regelbundet på
routen till Sydafrika, finnas ett 10-tai landningsfält
Av de negerriken, som bildades kring de
centralafrikanska sjöarna, var Buganda det
förnämsta vid mitten av 1800-talet, då landet började
träda i förbindelse med yttervärlden. 1875 besökte
Stanley Bugandas kung Mtesa (1860—84), som
lät tillkalla anglikanska missionärer. Mtesas son
Mwanga (d. 1903) igånsatte 1885 förföljelser mot
kristna och islamiter, vilket ledde till
inbördeskrig, och under en del år rådde stor förvirring
i landet. 1890 ställdes U. under brittiskt
inflytande, först under brittiska östafrikanska kompaniet;
1894 blev det brittiskt protektorat. 1897 utbröt
ett svårt uppror under Mwanga, vilket spred sig
till de sudanesiska soldaterna och kuvades först
1899—1900. 1902 fullbordades järnvägen från
Mombasa till Victoriasjön, vilken sedermera
utbyggts. U. är i administrativt avseende delat i 4
provinser och styres av en guvernör med säte i
Entebbe. Denne har vid sin sida ett exkutiv- och
ett legislativråd; av det senare äro 8 medl.
infödingar. Infödingsstaterna i protektoratet ha i
stor utsträckning behållit sin självstyrelse under
egna härskare, ministerråd och parlament. —
Litt.: J. Bland-Sutton, ”Men and creatures in U.”
(1933); K. Curry-Lindahl, ”Tropiska fjäll”
(1953).
Ugarit, se Ras Schamra.
Ugerup, sedan 1940 statlig försöksgård på
sandjord i Köpinge sn, Kristianstads län.
Uggla, zool., se Ugglor.
Uggla, gammal frälsesläkt, som mot slutet av
medeltiden synes ha haft sitt huvudtillhåll i
Västergötland. Dess äldste med visshet kände medl.
är väpnaren Claes Hansson, nämnd 1508—29.
Redan vid 1600-talets början delade sig den 1625 på
Riddarhuset introducerade ätten i flera grenar,
av vilka en blivit bofast i Finland. Ätten torde
vara den till medl.-antalet största av svenska
adelns ätter. I friherrligt stånd upphöjdes 1676
nedannämnde U.i), vars ättegren fortlever,
liksom av den adliga ätten den finska grenen och
en värmlandsgren.
1) Claes U., frih., amiral (1614—76). U., som
var med under trettioåriga krigets sista år,
över
gick 1657 i flottans tjänst. Som divisionschef
deltog han 1658 med utmärkelse i slaget i Öresund
mot holl. flottan, befordrades 1660 till
amirallöjtnant och 1670 till amiral. Under 1675 års
sjötåg förde U. befälet över flottans 4:e eskader, och
i den 1676 utrustade flottan, som ställdes under
L. Creutz’ överbefäl, var U. eskaderchef. I
slaget vid Öland 1 juni 1676 mot dansk-holländska
flottan övertog U. befälet, sedan flaggskeppet
”Stora kronan” genom den av Creutz anbefallda
manövern kantrat. U:s fartyg ”Svärdet”, illa
understött av de övriga, omringades av 15 fientliga
skepp, fartyget råkade i brand och gick under,
varvid U. omkom.
2) Gustaf Fredrik Oscar U., general (1846
—1924), underlöjtnant i Värmlands reg. 1863,
sekundchef för Svea livgarde 1897, generalmajor
och chef för 2:a arméfördelningen 1902,
generallöjtnant 1908, avgick ur aktiv tjänst 1913, då han
blev general. — U. var led. av, sekr. el. ordf, i
ett stort antal kommittéer. Varm vän av den
frivilliga skytterörelsen, var han ordf, i
skytteför-bundens överstyrelse från 1909. Han var även
mångårig led. av styrelsen för Centralföreningen
för idrottens främjande och i Svenska Röda
korset. U. skrev bl. a. ”Kriget mellan Tyskland och
Frankrike 1870—71” (1872; tills, m. G. Kleen
och A. Malmborg) och ”Handledning vid studiet
af krigskonsten” (1878—80).
3) Bertil Gustafsson U., den föreg:s son,
militär, idrottsman och idrottsorganisatör (1890
—1945), underlöjtnant vid Svea livgarde 1910,
överste T 939, stf. militärbefälhavare inom 5æ
militärområdet 1944; medl. av Gymnastiska
central-inst:s direktion 1932—34, utnämndes 1945 till
inst:s föreståndare men avled före befattningens
tillträdande. U. var bl. a. ledare för den svenska
olympiadtruppen i gymnastik 1920, ordf, i
Sveriges militära idrottsförbunds verkst. utskott 1940
—44 och en av ledarna för fältsportrörelsen
under 2:a världskriget samt ledde den manliga
morgongymnastiken i radio 1929—45. Han ägde stor
personlig färdighet som gymnast och inom ett
flertal idrottsliga grenar. U. var från 1937 red.
för Svenska arméns idrott samt utgav bl. a.
”Gymnastik och idrott åt alla” (1924; tills, m.
brodern Gustaf Uggla) och ”Gymnastik till
husbehov” (1930).
Ugglas, af, ätt, härstammande från
bergsmannen Samuel Danielsson (d. 1677) på Uggleviken
i Falu landsförsamling, vars ättling i 4æ led,
nedannämnde U.i), adlades a f U. 1772, blev
friherre 1796 och greve 1799, med
grevevärdigheten tillkommande äldste sonen, son efter son.
1) Samuel af U., greve, ämbetsman (1750
—1812). U. inträdde tidigt i ämbetsverken. Han
var en av den gustavianska tidens mest
insiktsfulla och dugande ämbetsmän och stod högt i
gunst såväl hos Gustav III som hos Gustav IV
Adolf. 1788 landshövding i Stockholms län, blev
U. 1797 t. f. och 1800 ord. överståthållare; ehuru
han avgick s. å., förvaltade han vissa delar av
ämbetet till 1809. 1802 blev han president i
Kammarkollegium. Både som landshövding och
överståthållare vann U. stor och berättigad
po
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
