Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ugn - Ugriska språk - Uhde, Fritz von - Uhl, Frida - Uhland, Ludwig - Uigurer - Uiguriska - Uitlanders - Ujiji, Udjidji - Uji-Yamada - Ujjain - U. K. - UK (sport) - Ukas - Ukereve - Ukna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ugriska språk—Ukna
667
valsverk, vissa smides-u., tunnel- el. vagn-u. för
tegel- och brikettillverkning, glödg-u., roterande,
ofta kolpulvereldade u. för cementtillverkning och
metallsmältning, degel-u., vann-u. för
glastillverkning, martin-u. för stålsmältning samt diverse u.
för torkning och röstning, bl. a. é t a g e u g n a
r-n a i vilka u.-rummet är uppdelat med
mellan-bottnar, som efter varandra bestrykas av lågan.
U. med slutet ugnsrum användas, då
bränslet el. förbränningsprodukterna icke få
komma i beröring med det upphettade godset.
Värmetillförseln till godset sker här genom
u.-rum-mets väggar, som äro helt el. delvis omgivna av
det värmegivande mediet. Exempel på dylika u.
äro vanliga stek- och bak-u. samt muffel-u.,
re-tort-u. för gasverk och kemiska industrier,
kam-mar-u. för koks- och gastillverkning etc. Vid
sidan av dessa huvudtyper med deras växlande
utföringsformer finnas många för särskilda
ändamål utformade u., bland vilka må nämnas
härdar för framställning av välljärn,
ringugnar för tegeltillverkning med ett ringformigt
u.-rum el. flera u.-rum i sluten krets, där
förbränningen och rökgasernas avlopp stegvis
förflyttas, så att godset utan transport och utan
avbrott i eldningen genomgår ett reglerat
upphettnings- och avsvalningsförlopp, samt s a 11 b a d
s-och blybadsugnar, där stål o. a. metaller
vid värmebehandling neddoppas i ett smält bad
av salt el. bly med noggrant reglerad temp. Ang.
kakelugnar se Eldstad.
Ugriska språk, se Finsk-ugriska språk.
Namnet härleder sig ytterst från ett Ugra, Jugra,
Jugria, vilket i gamla källor betecknar n. Ural
och dess invånare, vogulerna och ostjakerna.
Uhde [ö’da], Fritz Karl Hermann von,
tysk målare (1848—1911). U. fick, sedan han
lämnat militäryrket, sin konstnärliga utbildning
först i München, sedan i Paris, där han
framträdde i tävlan med sin lärare Munkåcsy men
senare upptog det ljusa friluftsmåleriet. Efter
studier i Holland blev hans målningssätt mera
summariskt och impressionistiskt; av Rembrandt
tog han intryck för framställningen av den
heliga historien i samtida dräkt. Detta blev nu hans
förnämsta område: ”Låten barnen komma till
mig” (1884, Leipzig), ”Bordsbönen” (”Kom,
Herre Jesu, bliv vår gäst”, Berlin), ”Bergspredikan”
(Budapest), ”Den heliga natten” (triptyk,
Dresden), ”Vise männen från österlandet” (1895,
Magdeburg) m. fl. Dessa bilder väckte stark
uppmärksamhet genom sin äkta religiösa stämning i
enkla, vardagliga former. Även som
porträttmålare vann U. stort anseende (”Skådespelaren
Wahlmuth”, Nasjonalgalleriet, Oslo). Mot slutet
av 1800-talet blev hans målningssätt än mera ljust
impressionstiskt. — Litt.: monogr. av F. v. Ostini
(2:a uppl. 1911).
Uhl [öl], Maria Friederike (Frida) Cornelia
(1872—1943), dotter till österrikiske red. Uhl, g.
1893—95 m- August Strindberg, utgav
”Strindberg och hans andra hustru” (2 bd, 1933—34).
Uhland [ö’lant], Johann Ludwig, tysk skald
(1787—1862). Efter juridiska studier studerade U.
medeltidslitteratur i Paris och utgav 1812 ӆber
668
das altfranzösische Epos”. 1829 utnämndes U. till
prof, i tysk litteratur i Tübingen men begärde av
politiska skäl avsked 1833. Därefter levde han
som privatlärd till 1848, då han som deputerad
deltog i Frankfurtparlamentet, där han
förfäktade den stortyska, d. v. s. den österrikiska, linjen.
Sedan detta försök till Tysklands enande
misslyckats, levde U. uteslutande för sina studier och
sin diktning. Som skald har han gjort sin största
insats med ballader, där han i anslutning till
Schil-ler och Goethe vanl. behandlade patriotiska
motiv. U:s ”Tagebuch 1810—20” utgavs 1898 av
J. Hartmann. På sv. finnas bl. a. ”Ballader och
romanser” (1881) och ”Tjugutre dikter” (1900).
— Litt.: Biogr. av H. Schneider (1920).
Uigürer, fornturkiskt folk i Centralasien med
medelpunkt i Karakorum (Karabalgassun). Efter
744 behärskade u. Karakorumriket. Ett annat
centrum uppstod på 400-talet i Karachodja ö. om
Tur fan, där en yngre gren av deras härskarhus
omkr. 850 grundläde det egentliga uigurriket.
Detta ägde bestånd till mongolerövringen under
Djingis-kan i början av 1200-talet. Rester av
en blomstrande kultur, betingad av u:s ställning
som förmedlare av handeln mellan Kina och
Västerlandet, ha bragts i dagen genom grävningar
efter 1900.
Uigüriska, uigurernas språk, av vilket man
känner rester från 1700-talet e. Kr. Från det
västliga uigurområdet härstammar skriften ”Kudatku
bilik” (Regeringsvetenskap), skriven omkr. 1070
och uppvisande tydlig persisk-islamitisk påverkan.
Den gamla u. ligger till grund för östturkestans
nuv. tal- och skriftspråk. Jfr Radloff,
”Uigu-rische Sprachdenkmäler” (1928).
Uitlanders [oTtlandars], se Boerkriget.
Ujiji [od$i’d$i], Ud j i d j i, ort i
Tanganyika-territoriet, Östafrika, vid Tanganyikas ö. strand,
strax s. om Kigoma. U. var under 1800-talets
förra del en viktig elfenbens- och slavmarknad.
Hamnen igengrundad. Här råkade Stanley
Li-vingstone 1871.
Uji-Yamada, stad på s. Hondo, Japan, 60,787
inv. (1945). U. är en av Japans heliga städer
med berömt shinto-skrin.
Ujjain [eng. utt. öd?ai’n], stad i Indiska
unionen, i landskapet Malwa i Centralindien, c:a 50
km n. om Indore; 53,779 inv. (1941). U. är en
av Indiens äldsta städer och räknas till en av
landets 7 stora helgedomar. I U. finnas många
vackra exponenter för såväl muhammedansk som
indisk arkitektur i form av tempel, gravmonument
och palats.
U. K., förk. för eng. United Kingdom (of
Great Britain and Northern Ireland).
UK, sportv., förk. för uttagningskommitté,
särsk. för fastställande av lagsammansättningar
o. dyl.
Ukäs (ry. ukaz), urspr. kejserlig rysk
förordning, i allm. påbud, befallning.
Ukere’ve [o-], namn på Victoriasjön (se d. 0.).
Ukna, sn i Kalmar län, i N. Tjusts hd; 155,02
km2, 1,553 inv. (1955). Huvudbygden i Storåns
dal, mellan sjöarna Åkervristen och Storsjön,
omges av sjörik skogs- och bergsbygd. 2,688
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
