Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukna - Uknadalen - Ukraina, Ukrainska SSR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Uknadalen—Ukraina
670
har åker. Egendomar: Stensnäs, Tjustad, Melby
m. fl. Kraftstation: Melby. Nuv. kyrkan uppf.
1838. Pastorat i Linköpings stift, N. Tjusts
kontr. Tillhör storkommunen Uknadalen.
Uknadalen, storkommun i N. Tjusts hd i
Kalmar län, bestående av socknarna Hannas,
Ukna och Gärdserum; 437,84 km2, 4,159 inv.
(1955).
Ukraina [ry. utt. okrai’na el. okrahna
(storry.); sv. utt. vanl. ukra’jna] (ukrain.
Ukrajina), Ukrainska SSR (ukrain.
Ukra-jinska radjanska sotsialistytjna respublika, förk.
URSR; ry. Ukrainskaja sovetskaja
sotsialis-titjeskaja respublika, förk. USSR), bildar s. v.
delen av Sovjetunionen (se karta vid Ryssland).
Till det i dec. 1917 proklamerade ursprungliga
USSR med en yta av 445,000 km2 och 31 mill.
inv. (1939) anslötos under och efter 2:a
världskriget Väst-Ukraina (från Polen),
Nord-Buko-vina och delar av Bessarabien (från Rumänien),
Karpatoryssland (från Tjeckoslovakien) och
genom översta rådets beslut 19/2 1954 Krim, som
dittills hört till RSFSR. U. skulle därmed ha
en areal av 602,000 km2 och ett inv.-antal av
c:a 42 mill. (1954), därav 8o°/o ukrainare, io°/o
ryssar och 5 °/o j udar; dessutom armenier,
greker, tatarer och tyskar. Huvudstad är Kiev
(846,300 inv. 1939). Andra storstäder äro
Char-kov (833,400 inv.), Odessa (604,200 inv.),
Dnje-propetrovsk (500,700 inv.) och Stalino (462,000
inv.). Större delen av U. är ett kuperat
platå-och slättland, genomdraget av floddalar och för
landet typiska raviner. De nyanslutna v. delarna
omfatta en del av Karpaterna, och s. delen av
Krimhalvön upptages av Jajlabergen. Med
undantag av de bergiga och skogiga randtrakterna
består nästan hela U. av ett stäpplandskap. Skog
förekommer endast i n. v. (Podolien, Volynien,
Karpaterna) samt delvis på Krimhalvön. U.
tillhör Rysslands bördigaste trakter med en mycket
stor produktion av bl. a. spannmål och
sockerbetor, stor boskapsskötsel och mycket rika
fyndigheter av stenkol (Donetsbäckenet), järnmalm
(Krivoj Rog), manganmalm (Nikopol) m. m.,
god tillgång på vattenkraft (Dnjepr) samt en
omfattande industri, främst järn-, stål- och
livsmedelsindustri. Se vidare Ryssland, sp. 416 ff.
Historia. De av ukrainare bebodda länderna
kring Dnjepr ha aldrig utgjort någon politisk
enhet. Om U:s tidigare historia med Kiev som
centrum se Ryssland, sp. 447 ff. Efter unionen
mellan Polen och Litauen i Lublin 1569 kom
större delen av U. under Polen, och polska
magnater förvärvade där väldiga domäner. Faran
från Krimtatarerna avvärjdes genom kosacker i
gränstrakterna; redan på 1590-talet reste sig dessa
mot magnaternas förtryck, men först B.
Chmiel-nicki kunde 1648 ff. samla hela U. till uppror.
Besegrad sökte han 1654 ryske tsarens skydd.
1667 avträdde Polen till Ryssland U. ö. om
Dnjepr; landet (”Lillryssland”) erhöll en
autonomi, som alltmera inknappades, särskilt efter
Mazepas deltagande i stora nordiska kriget på
Karl XII:s sida. Vid Polens andra delning 1793
tog Ryssland bl. a. Podolien och Volynien. Vid
Polens första delning 1772 tog Österrike
Ga-lizien. I Ryssland hade under 1800-talet U :s
nationella medvetande börjat vakna, men sedan
ryska regeringen 1876 förklarat, att det ej fanns
något U., och förbjudit snart sagt all litteratur
på ukrainska, blev Lemberg även den
ryskukrainska intelligensens säte. Den ryska
revolutionen 1905 blev häftig i U. och satte även fart
i självständighetssträvandena; banden på de
nationella minoriteterna lossades. Reaktionens seger
kvävde dock snart även i U. frihetsrörelse och
nationell emancipation.
Med ryska revolutionen mars 1917,
centralmakternas ockupation av de ukrainska
landsdelarna och tsarväldets fall inträdde den ukrainska
frågan i ett nytt skede. 1917 bildades i Kiev
en c e n t r a 1 r a d a, ett slags regering för ett
inom ett federativt Ryssland autonomt U.; i
dec. s. å. utropades en oberoende ukrainsk
folkrepublik med S. Petljura som drivande kraft.
Med denna statsbildning konkurrerade en i dec.
1917 utropad ukrainsk sovjetrepublik;
bolsjevi-kerna vunno i början av 1918 stora framgångar,
men kort därefter ockuperades landet av
central-maktstrupper. I febr. 1918 erkände
centralmakterna den ukrainska folkrepubliken som
självständig stat och slöto med den fred i Brest-Litovsk.
Då den socialistrevolutionära majoriteten
förberedde en radikal jordreform, genomfördes med
de tyska ockupationstruppernas hjälp en diktatur
med hetmanen P. Skoropadskyj som nominell
chef. Till följd av böndernas passiva motstånd
infriades emellertid ej tyskarnas förhoppningar
på stor export av spannmål m. m. från U. Då
de tyska trupperna hösten 1918 började lämna
U., störtades Skoropadskyj, och ett diréktorium
under Vynnytjenko, Petljura m. fl. kom till
makten. Detta sökte stöd av ententetrupper men
trängdes allt hårdare av bolsjevikerna, som våren
1919 blevo herrar över en stor del av U.
Vid Österrikes sammanbrott proklamerades 15
nov. 1918 i Lemberg Västukrainska
folkrepubliken, som skulle omfatta av ukrainare (rutener)
i Österrike-Ungern bebodda länder. Polackernas
övertag i Galizien ledde till ett försök att samla
alla ukrainare till Stora ukrainska folkrepubliken
(jan. 1919). Denna klämdes emellertid hårt
mellan polacker och bolsjeviker, varjämte
kontrarevolutionära ryska trupper under Denikin
härjade i U. i strid mot direktoriet och
bolsjevikerna. De sistnämnda fingo vid slutet av 1919
och början av 1920 överhanden. Petljura sökte
polskt stöd, men efter polsk-ryska kriget 1920
erkände Polen genom freden i Riga mars 1921
U. som en oberoende sovjetrepublik. Under
1930-talet utsattes U. för hårdhänta deportationer och
utrensningar.
Under 2:a världskriget ockuperades U.
sommaren 1941 av tyskarna, som hälsades som
befriare av den ukrainska befolkningen. U. blev
ett rikskommissariat under E. Kochs ledning.
Kolchozerna bibehöllos och ställdes jämte
industrien under olika tyska statliga företags
ledning. U:s talrika judiska befolkning föll offer
för de tyska utrotningsaktionerna. 1943—44
åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
