Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungersk konst - Ungersk musik - Ungerskt gulträ - Unghinkar - Unghöger - Ungkarlshotell - Ungkyrkorörelsen - Ungrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungersk musik—Ungrare
730
Mihåly Munkåcsy: Ungerska bönder. Konstmuseet,
Budapest.
Béla Rerrich (1881—1932) har påverkats av
R. Östbergs stadshus i Stockholm. — Litt.: B.
Leffler, ”U.” (1928); A. Petrovics, ”Samtida
konst i Ungern” (1934); A. Hekler, ”Ungarische
Kunstgeschichte” (1937).
Ungersk musik. Den ungerska
nationalkarak-tären i musiken uppmärksammades tidigt av
Centraleuropas kompositörer, och redan på 1500-talet
upptogs dansen csårdås såsom typisk grundform.
Först under romantiken begynte man mera
allmänt skriva i ungersk stil. En av de första är
F. Schubert, sedan följde F. Liszt och R.
Polk-mann, vilka båda verkade för en nationell
tonkonst. Brahms’ ”Ungerska danser” utövade även
ett mäktigt inflytande. Den ungerska
national-operans skapare blev F. Erkel (1810—93). Under
senare årtionden ha särsk. Géza Zichy (1849
—1924), Ernst von Do h nån y i (f. 1877),
Béla Bartök (1881—1945) och Zoltån
Kodåly (f. 1882) tilldragit sig uppmärksamhet.
— Litt: Z. Kodåly och D. Bartha, ”Die
ungarische Musik” (1943).
Ungerskt gulträ, se Fisett-trä.
Unghinkar, populär benämning på
ungsocialisterna efter deras ledare Hinke Bergegren.
Unghöger, politisk term, under 1900-talets
första årtionden brukad om en viss riktning
inom högern, som starkt betonade det nationella
inslaget i detta partis program och verkade för
åstadkommande av konservativ socialpolitik. Till
riktningen räknades bl. a. Vitalis Nordström,
Rudolf Kjellén och Adrian Molin; den sistn:s
tid-skr. Det nya Sverige kan betraktas som
riktningens huvudorgan. Under 1920-talet användes
beteckningen ofta om Sveriges nationella
ungdomsförbund, såtillvida med rätt, som detta idé-
politiskt starkt influerats av den äldre u.
Därefter har termen alltmer kommit ur bruk.
Ungkarlshotell, i vissa städer under
kommunens medverkan skapade natthärbärgen för
ensamstående män.
Ungkyrkorörelsen, en strömning inom svenskt
kyrkoliv, som leder sitt ursprung från den
väckelse bland de kristna studenterna i Sverige,
vilken ägde rum omkr. 1908—10 och vars centrum
var Uppsala. Dess första uttryck var de s. k.
korstågen 1909—10, då studenter drogo ut
tillsammans för att evangelisera och verka för
kyrklig samling under fältropet ”Sveriges folk —
ett Guds folk”. Man såg kyrkan som den
gemensamma andliga samlingspunkten för framtiden,
liksom hon var bärare av de historiska
traditionerna från det förgångna. Manfred Björkquists
”Kyrkotanken” (1909) utlade detta program.
Rörelsen fick sin teologiska begrundning närmast
genom Einar Billing (”Vår kallelse”, 1909, och
senare i ”Herdabref”, 1920) och inspirerades
därjämte djupt av J. A. Eklunds kyrkliga
åskådning. Den senare gav rörelsen dess speciella
psalm, ”Fädernas kyrka” (nr 169 i Sv. ps.). Dess
tidn.-organ är Vår lösen (1910 ff.). U. har haft
stort inflytande på den prästgeneration, under
vilken den framträdde, och har bidragit till att
utforma bl. a. den kyrkliga ungdomsrörelsen och
Diakonistyrelsen. Även Sigtunastiftelsen kom till
stånd under inflytande av u. — Litt.: H. Pleijel,
”U. i Sverige” (1937).
Ungrare, på sitt eget språk magyar [ma’djar],
plur. magyarok [ma’djaråk], den förnämsta och
talrikaste nationaliteten i såväl det ostyckade
som det nuv. Ungern. Namnet u. härstammar
ytterst från ett turkiskt-bulgariskt stamnamn
on-ogur, ”tio pilar, stammar”, vilket bars av en
av u:s forna sibiriska grannar. Urhemmet synes
kunna förläggas till de vattenrika stäpptrakterna
mellan Ural och Altai, där u., som urspr. voro
jägare och fiskare liksom sina närmaste
stam-fränder vogulerna och ostjakerna, under
inflytande av turkiska grannar ombildades till ett
ryt-tarfolk med turkisk stamorganisation och under
turkisk ledning utvandrade till trakterna omkring
Kuban n. om Kaukasus, där man finner dem
under 500—700-talet. Trängda av petjenegerna,
vandra de så vidare mot v. genom s. Ryssland
och intåga mot slutet av 800-talet i sitt nuv.
land, vars slaviska befolkning underkuvas och
assimileras. Efter dem följde kumaner o. a.
turkiska stammar samt iranska jazyger, som
också assimilerades. Den mäktiga tyska
invandringen började under 1100-talet. Sedan turkarna
drivits ut, koloniserades stora delar av det
förhärjade landet på nytt med från olika håll hämtade
invandrare, vilket allt förklarar den stora
brokigheten hos befolkningen, särskilt i låglandet,
liksom att de nuv. u. äro ett utpräglat biandfolk.
U:s antal uppgår till 11,5 mill., varav 8 mill. i
nuv. Ungern, c:a 1,5 mill. i Rumänien (s. k.
székler), , c:a 720,000 i Tjeckoslovakien, c:a
470,000 i Jugoslavien, c:a 10,500 i Burgenland
(ö. Österrike) och c:a U2 mill. i U.S.A. Omkr.
2/s av u. äro romerska katoliker, V4 protestanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
