Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungsocialism - Ungsvensk - Ungturkar - Unguentum - Unguis - Ungulata - Unicafiber - Unicum - Unie, de - Unierade el. unerade - Uniform - Militära uniformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Ungsocialism—Uniform
732
Ungsocialism, en kring sekelskiftet inom
svensk socialdemokrati verksam
oppositionsrikt-ning. Radikala åsikter av skilda slag trivdes
under u:s namn, och rörelsen utvecklade under
ledning av bl. a. H. Bergegren och G. Schröder
en antiparlamentarisk, antifosterländsk och
anti-religiös agitation. 1908 uteslötos de
ungsocialistiska ledarna ur partiet. Rörelsen, som tidigare
haft ett starkt stöd i Svenska socialistiska
ungdomsförbundet, fortlevde därefter i Sveriges
ungsocialistiska parti, senare ombildat till Sveriges
ungsocialistiska förbund.
Ungsvensk, politisk beteckning, använd av och
inom olika organisationer med nationell och
konservativ syftning. 1909 startades den efter
några år upplösta riksorganisationen
Ungsvenska förbundet, 1915 sammanslogos vissa avd.
av detta med andra likasinnade föreningar till
Sveriges nationella ungdomsförbund (SNU),
senare Sveriges nationella förbund, inom vilket många
avd. i v. Sverige kallades ungsvenska förbund.
När högerpartiet i samband med brytningen med
SNU startade en egen, till partiet ansluten
ungdomsorganisation, fick denna namnet
Ungsvenskarna, Högerns
ungdomsrö-r e 1 s e men erhöll 1946 namnet Högerns
ungdomsförbund, Ungsvenskarna.
Ungturkar, se Turkiet, historia.
Ungue’ntum, lat., välluktande smörjelse; salva,
mjukt, fetaktigt läkemedel till utvärtes bruk, mest
till ingnidning av huden. Somliga salvor avse
blott mekanisk verkan, t. ex. lanolinsalva och
coldcream; andra avse lokalverkan på huden:
retande, t. ex. spanskflugesalva, el.
adstringeran-de, t. ex. blyättiksalva; andra åter åsyfta
upptagande av läkemedel genom huden, t. ex.
grå-el. kvicksilversalva.
U’nguis, lat., klo, nagel.
Unguläta, zool., se Hovdjur.
Unicafiber, varunamn för en av ab. Tidan,
Mariestad, tillverkad vulcanfiber.
Unicum, se Unik.
Unie, de U. [da y’ni] (holl., ”unionen”),
beteckning för det nederländska samvälde, som
1949 utformades genom en överenskommelse
mellan kungariket Nederländerna och republiken
Indonesien.
Unierade (av lat. unire, förena) el. u n e r
a-d e (även ”grekisk-katolska” kristna), beteckning
för vissa folkgrupper, som urspr. tillhört
Östeuropas och Orientens ortodoxa el. schismatiska
kyrkor men nu erkänna påvens överhöghet och
det katolska dogmat, varvid de tillåtas behålla
sin tidigare liturgi, hierarki och författning (så
är t. ex. i regel prästäktenskapet medgivet).
Alltsedan Ferrara-Florens-konsiliet på 1400-talet har
romersk-katolska kyrkan målmedvetet strävat att
knyta sådana förbindelser. För detta ändamål
ha i Rom upprättats särskilda kollegier och
forskningsinst., varjämte åtskilliga ordnar ägna
sig åt hithörande uppgifter. De unierade, som
tillsammans utgöra över 8,200,000, fördelas på
följ, grupper.
A. Från ortodoxa kyrkan unierade:
1) med grekiskan som kyrkospråk: a) ”italo-
grekerna” i Syditalien och på Sicilien (c:a 51,000),
unierade på 1500-talet, b) i Ungern invandrade
rumäner, rutener och greker (160,000) med egen biskop
sedan 1912, c) en obetydlig församling i Aten (urspr. i
Konstantinopel, varifrån de utvandrade 1922);
2) med arabiskt (och grekiskt) kyrkospråk:
mel-kiterna i Syrien och Palestina;
3) med g a m m a 1 s 1 av i s k t kyrkospråk: a)
ru-tenerna, vilka blevo unierade vid slutet av 1500-talet
(då de tillhörde Polen) och nu fördelas på
Väst-ukraina (3 Va mill.), Karpatoryssland (över Va mill.),
Rumänien (Bukovina, 69,000), varjämte c:a 1 mill.
unierade rutener bo i U.S.A. och Canada, b) ett mindre
antal kroater, rumäner och bulgarer i Jugoslavien, c)
en liten grupp i Bulgarien;
4) med rumänskt kyrkospråk: i Transsylvanien
sedan 1697, nu tillhörande Rumänien (1,426,000).
B. Från schismatiska kyrkor unierade:
1) tidigare monofysiter (el. monoteleter): a)
den syriska unierade kyrkan i Syrien och Egypten,
från 1700-talet, under en ”patriark av Antiokia”, som
residerar i Beirut (60,000), b) maroniterna, c) unierade
kopter, med patriarkat (i Kairo) sedan 1895 (39,000),
d) unierade i Etiopien, som 1838 öppnades för katolsk
mission, och Eritrea, med egen biskop sedan 1930 (c:a
30,000), e) unierade armenier, i Orienten, 45,000 under
en patriark på Libanon; dessutom ett minst lika stort
antal kringspridda, bl. a. i Galizien och Rumänien;
2) tidigare nestorianer: a) kaldeiska kyrkan
i Mesopotamien och Persien, under en ”patriark av
Babylon”, som residerar i Mosul och Bagdad (95,000),
b) en del av de tomaskristna i Främre Indien, sedan
1923 med egen ärkebiskop (632,000). — Litt.: D.
Att-water, ”The Christian churches of the East”, 1 (rev.
uppl. 1947).
Uniform [-få’rm], adj. (lat. uniförmis),
likformig; subst. (närmast från fr. uniforme), av
vederbörande myndighet i detalj fastställd typ av
klädedräkt för viss personal under
tjänsteutövning, tjänstedräkt. Verb: uniformera, göra
likformig, likrikta; förse med u. —
Uniformerad, u.-klädd. — Uniformitet,
likformighet, överensstämmelse.
Militära uniformer. Arméns u. var i äldre tider
icke enhetlig och kompletterades därför med särskilda
igenkänningstecken. Endast furstarnas och härförarnas
livvakter voro mera likformigt uniformerade. I Sverige
infördes en mera ensartad u. för krigsmakten i slutet
av 1600-talet, den nationella karolinska blå u. med gult
inslag. I samband med de stående härarnas
uppsättande blev u. allmän även i det övriga Europa. I
slutet av 1800-talet framträdde kravet på att u. skulle
vara fältmässig, d. v. s. enkel, praktisk, bekväm och
av en färg, som sä föga som möjligt avvek från
terrängens. De första u. av denna moderna typ voro de
engelska kolonialtruppernas khaki-u., vilka i början
av 1900-talet följdes av tyskarnas Feldgrau (fältgrå),
den svenska grå fält-u. m/10 samt före, under och efter
i:a världskriget av fältmässiga u., där färgerna brunt,
grönt och grått voro förhärskande (i Sverige u. m/23).
Dessa u. av tjockt ylletyg (kommiss) voro mestadels
försedda med hög, ofta dubbelvikt krage och bröstfickor.
Under tiden mellan världskrigen införde man i flera
länder en u. av civil kavajtyp, till vilken ofta buros skjorta
och slips (i Sverige u. m/39). Till sådan u. hörde vanl.
långbyxor med damasker. 2:a världskriget medförde, att
u. i fält helt övergick till att bli en konsekvent
professionell arbetsdräkt. En exponent för den nya typen,
den s. k. battle-dress, reglementerades 1939 som fält-u. i
England. Den infördes under kriget i U.S.A. (1943)
och Frankrike samt efter kriget i bl. a. Danmark och
Norge. Den består av en ”sportblus” samt långbyxor,
sammanhållna av låga damasker. Overaller kommo
under 1930-talet i allmänt bruk, främst för teknisk
personal. Vinter-u. har flerstädes utformats efter den s. k.
flerskiktsprincipen (rymlig u., som medger, att flera
lager underkläder och ylletröjor kunna bäras), medan
kappan alltmer kommit ur bruk. Utanpå vinter-u.
bä-res vanl. en vit snödräkt. I st. f. kappa medföres ofta
en tältdel, som kan användas även för maskering samt
som skydd mot gas och oljebrandbomber. — Eftersom
u. utvecklats till att bli en stridsdräkt, har det
erfordrats en permissions-u. I Sverige har anskaffats en
ny permissions-u., m/52, med i stort sett samma snitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
