Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallén, Axel - Wallén, Sigurd - Wallenberg, släkt - Wallenberg, 1. Jacob - Wallenberg, 2. Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Wallén—Wallenberg
916
mellan skörd och variationer i temp. och
nederbörd. W. ägnade sitt intresse i övrigt åt en mängd
meteorologiska problem i samband med bl. a.
skogsträdens tillväxt, hälsotillståndet,
fjällnederbörden, arbetsintensiteten samt författade i
liknande ämnen ett stort antal populära uppsatser.
Inom den internationella meteorologiska
organisationen var W. från 1919 mycket verksam och
var bl. a. från 1923 president i den
lantbruksme-teorologiska kommissionen.
Wallén, Sigurd Richard Engelbrekt,
skådespelare, regissör (1884—1947). W. började sin
teaterbana 1905 vid Södra teatern, var 1907-—09
anställd hos Carl
Deu-rell samt övergick
1909 till Folkteatern
i Stockholm, där han
kvarstannade till 1918.
Här fann han sitt
rätta fält i revyerna och
folkskådespelen; några
av de sistn. skrev han
själv, ss. ”Janssons
frestelse”, ”Pojkarna
på Storholmen” och
”Lika barn leka bäst”.
Sistn. år blev W.
knuten till Södra teatern,
var 1926—27 och
1929—32 anställd vid Folkteatern samt 1927—28
vid Vasateatern. Efter sitt sista engagemang vid
Folkteatern ägnade sig W. nästan uteslutande åt
filmen. I icke mindre än ett sextiotal filmer
medverkade W. som skådespelare; en toppunkt i hans
filmkarriär blev ”Karl Fredrik regerar”. På ett
stort antal filmer satte han sin prägel även som
regissör. 1936 gästspelade han med stor framgång
på Dramatiska teatern som Sintram i ”Gösta
Ber-lings saga”. W. har med stort mästerskap
framställt otaliga figurer ur den svenska vardagen.
Som uppläsare av Albert Engström och även
August Strindberg hade W. mycket stor
framgång. — W. utg. 1944 sina teaterminnen
(”Revydags”). — G. 1908 m. skådespelerskan Edit
Olsson.
Wallenberg, släkt, härstammande från
rusthål-laren Per Hansson i Hertsberga, Skärkinds sn
(Östergötland), vars son, kronolänsmannen Jacob
Wallberg (1699—1758), var far till bl. a.
nedan-nämnde W.i), som jämte sina bröder antog
namnet W. — Litt.: ”Marcus Wallenberg 1864 5/s
1939” (1939).
1) Jacob W., reseskildrare, dramatiker (1746
—78). W. studerade 1763 och 1765—66 vid
Uppsala univ. Hösten 1766 fick han kondition hos dir.
i Ostindiska kompaniet M. Holterman, på vars
bekostnad han sommaren 1769 gjorde en resa i
Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike och
England, som han skildrat i ”Sanfärdig
resebeskrif-ning” (tr. 1781). Prästvigd 1769 för att på
Hol-termans förord kunna bli skeppspredikant vid
Ostindiska kompaniet, mönstrade W. dec. s. å. på
dess fartyg ”Finland”. Det var den första av de
tre resor han företog i kompaniets tjänst, som
han beskrev i sin klassiska reseskildring ”Min
son på galejan”. På den tredje färden skrev W.
dramat ”Susanna” (tr. 1778). W. upplevde
visserligen icke den sceniska framgång han väntade,
men dramat omtrycktes många gånger och
uppfördes 51 ggr i Stockholm 1779—1818 samt i
landsorten. W. fick 1777 Mönsterås’ regala
pastorat. Utom ”Susanna” trycktes under W:s
livstid blott smärre dikter, två resebrev och några
fragment ur ett epos, ”Viborgska smällen”, vilket
i sin helhet har förkommit i likhet med en
beskrivning av en resa genom Sverige 1776. Hans
ställning som en av den svenska litteraturens
ursprungligaste stilister grundar sig uteslutande på
hans mästerverk, ”Min son på galejen”, tr. 1781,
sedan utg. bl. a. av O. Levertin (1904; med en
mästerlig inl.) samt av E. Olson (1921) och N.
Afzelius (1928). Utgående från Linné och den
moraliska veckotidskriften, vars yttre form han
lånar, samt den franska ”voyage comique”,
skapar sig W. en egen originell genre. Han är en
kvickögd iakttagare av natur och människor med
rättfram, ofta cynisk naturlighet, och hans
ostindiska resa har ett rent sakligt intresse. Men han
är icke ängsligt noga med fakta och leker hellre
fritt med verkligheten, än han speglar den. Sami,
skr. utg. av Sv. vitt.-samf. (2 bd, 1928—41). —
Jfr uppsatser av N. Afzelius i Samlaren 1924 och
i Ord och Bild 1930.
2) André Oscar W., den föreg:s brorsons
son, finansman (1816—1886). Han blev 1837
officer i flottan och tog 1851 avsked som
premiärlöjtnant. Utanför tjänsten företog W. vidsträckta
utländska resor såväl till olika europeiska länder
som till Förenta staterna och förde som kapten
ett par år den första svenska propellerbåten. Han
återinkallades 1848 i militärtjänst och gick 1849
som frivillig i dansk
örlogstjänst. Redan
1852 sökte W. oktroj
för en filialbank i
Stockholm. Denna
ansökan avslogs
emellertid ”på grund av
riksbankens närhet”.
Under följ, år deltog han
i grundandet av
filialbankerna i Sundsvall
och Hudiksvall. 1855
flyttade han till
Stockholm, där han på nytt
tog upp planerna på
att bilda en privat
huvudstadsbänk; på den nye finansministern J.
A. Gripenstedts föredragning beviljades
Stockholms enskilda bank oktroj från 15 sept. 1856.
Som dennas verkst. dir. till sin död blev W. det
moderna bankväsendets skapare i Sverige. I mots.
till dåtidens övriga bankmän insåg han, att en
banks utlåning borde baseras på inlåning från
allmänheten och att sedelutgivningsrätten icke
borde spela den dominerande roll, som den gjorde
i övriga banker. W. medverkade vid tillkomsten
1863 av Skandinaviska kredit-ab. Under W:s
ledning skapades en inhemsk obligationsmarknad
såväl för svenska statslån som för näringslivets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
