Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg, 2. Oscar - Wallenberg, 3. Knut - Wallenberg, 4. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
917
Wallenberg
918
främst de nygrundade järnvägsbolagens,
lånebehov.
W. tillhörde från 1853 riksdagen med undantag
för sista ståndsriksdagen, som led. av
borgarståndet och sedan av F. K., och var en av sin tids
mest bemärkta riksdagsmän. Bland förslag, som
han framlade, märkas: om införande av
guldmyntfot och metersystemet, om ändringar i riksbankens
lagar och reglementen, om ny aktiebolagslag, om
reformer i utsöknings- och konkurslagen, om
införande av öppen omröstning i riksdagen, om
bestämmande av ogift kvinnas myndighetsålder till
21 år, om utvidgning av gift kvinnas rätt att
självständigt råda över ärvd och förvärvad egendom.
—■ W. bedrev en omfattande publicistisk
verksamhet huvudsakl. i ekonomiska ämnen. — På
hundraårsdagen av W:s födelse donerade Stockholms
enskilda bank 1916 medel för upprätthållande vid
Handelshögskolan i Stockholm av A. O.
Wallen-bergs professur i nationalekonomi och
bankvetenskap. — Litt.: K. A. Wallenberg, ”A. O. W.,
1816—1886, minnen och intryck” (i ”Ekonomiska
studier tillägnade Marcus Wallenberg”, 1914);
H. Key, ”A. O. W.” (1916).
3) Knut Agaton W., den föreg:s son,
finansman, donator (1853—1938). W. blev löjtnant vid
flottan 1876, var anställd i Crédit lyonnais i Paris
1877—78, inträdde i styrelsen för Stockholms
enskilda bank 1874, var bankens verkst. dir. 1886—
1911 och styrelsens ordf, från 1911. 1911
grundade W. Banque des pays du Nord och 1912 British
Bank of Northern Commerce. Som bankman
fortsatte W. i samarbete med W.4) utomordentligt
framgångsrikt sin faders livsverk och förde fram
Stockholms enskilda bank till dess ställning som
en av Sveriges dominerande storbanker. Bland
W:s insatser i svenskt
näringsliv märkas
dessutom hans insatser
för räddandet av de
lappländska gruvfälten
åt svenska intressen.
— W. ådagalade ett
starkt intresse för
allmänna angelägenheter.
Han var sålunda
initiativtagare till
skapandet av
Saltsjöbaden och till järnvägen
mellan Stockholm och
Saltsjöbaden. Han tog
vidare initiativ till
Stockholms handelskammare, vars ordf, han var
1912—28. Handelshögsk. i Stockholm kan räkna
W. som sin skapare bl. a. på gr. av den rad av
donationer, som W. och Stockholms enskilda bank
gjort. I Stockholms kommunalpolitik tog han som
stadsfullmäktig 1883—1914 en verksam del, och
1907—19 tillhörde han F. K. som moderat,
fri-handelsvänlig konservativ. I den
Hammarskjölds-ka ministären 17/a 1914—30/3 1917 innehade W.
den under dessa tider särskilt krävande
utrikesministerposten. Hans gärning som utrikesminister
präglades av hans orubbliga strävan att hålla
Sverige utanför kriget, medan han samtidigt sökte
bevara förtroendet och vänskapen hos båda de
stridande grupperna. — Som donator bortskänkte
W. betydande belopp till olika ändamål. Bl. a.
donerade han 500,000 kr till utsmyckningen av
Stockholms stadshus, vars tillblivelse låg honom
varmt om hjärtat. Till konserthuset i Stockholm
bidrog W. med 100,000 kr. Hans viktigaste
donation är den 1917 tillkomna Knut och Alice
Wal-lenbergs stiftelse.
4) Marcus Laurentius W., den föreg:s
halvbror, finansman (1864—1943). W. blev
underlöjtnant vid Flottan 1882 och tog s. å. avsked, jur.
utr. kand, i Uppsala 1888, v. häradshövding 1890.
S. å. knöts han som
ombudsman till
Stockholms enskilda bank, i
vars styrelse han
inträdde 1892, blev v.
verkst. dir. s. å. och
var verkst. dir. 1911
—27. Han var
styrelsens v. ordf. 1920—38
och ordf, från 1938.
W. har som
finansman kommit att mera
direkt engagera sig och
sin bank inom
industrien, än vad som
tidigare var brukligt. En
rad svenska industriföretag ha skapats el.
rekonstruerats av W. Bland dessa företag må nämnas
Hofors ab., ab. Papyrus, ASEA, Mexikanska
telefon-ab. L. M. Ericsson, Kopparbergs och
Hofors sågverks-ab. och Wifstavarfs ab. Bland
övriga företag, där W. hade stora intressen,
märkas försäkringsbolagen Freja och Skandia,
St. Kopparbergs bergslags ab., Storviks
sul-fit-ab., Yngeredsfors kraft-ab., Norsk
hydro-elektrisk kvælstof a/s, Orkla grube a/s och
a/s Tyssefaldene. — W. var en av
Sveriges industriförbunds grundare, och den 1921
bildade Skattebetalarnas förening präglades helt
av W:s personlighet. I Svenska
bankföreningen blev W. 1922 ordf. För svensk
banklagstiftning gjorde W. en betydande insats som led. av
sakkunnigekommittéer, bl. a. 1924 års
bankkommitté. — W:s expertis kom till användning för
en rad offentliga uppdrag, särsk. inom den
internationella finanspolitiken. 1916 var han sålunda
led. av den delegation, som i London
förhandlade om handelsavtal mellan Sverige och England.
De avtal, som avslutades i maj 1918, voro i allt
väsentligt W:s verk. W. representerade Sverige
vid fredskonferensen i Paris 1919, vid
Bryssel-konferensen 1920 och vid Genuakonferensen 1922.
Han var ordf, i kommittén för ordnande av den
tyska industriens belastning och i kommittén för
ordnande av Tysklands naturaleveranser enl.
Da-wesplanen 1924—25, skiljedomare i tvister mellan
tyska regeringen och reparationskommittén 1925
—30 och medl. av kommissionen för tolkning av
Youngplanen från 1930. 1931—34 var W. ordf,
i skiljedomstolen i tvister ang. Tysklands korta
krediter och biträdde tyska regeringen som
tillkallad expert vid försöken till nyorganisation och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
