Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvsflugor - Varvskiffer - Vas - Vasa (församling) - Vasa, ätt - Vasa (prins) - Vasa (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den högst 20 mm långa, rödbruna Hylecoetus
dermestoides samt den något mindre Lymexylon
navale, rödgul med svart huvud. Den förra, vars
larver göra gångar i hårdare lövträ, förekommer
täml. allmänt i större delen av Sverige, den
senare täml. sällsynt i s. Sverige, särskilt vid
skeppsvarv.
Varvskiffer, geol., kallas inom äldre geologiska
system i samband med tillit förekommande
årsvarviga smältvattenslager. V. kan även utmärka
växlingen mellan regn- och torrtid.
Vas, kärl, vanl. av hög form, t. ex.
blomstervas; i klassisk och fornorientalisk arkeologi
lerkärl i allm., oavsett formen. V. ge ledtråden i den
förhistoriska kronologien, därför att deras
dekoration och former växla ganska hastigt och
på ett karakteristiskt sätt, så att en uppdelning
i ej alltför långa perioder av olika stilarter är
möjlig, och därför att vasskärvor förekomma
överallt och massvis. V. från vissa historiska
perioder ha ett utomordentligt högt konstvärde.
Urspr. förfärdigades v. för hand och brändes
vid öppen eld. Den äldsta dekorationen består i
enkla inristade mönster. De stora framstegen äro
uppfinningen av drejskivan och brännugnen samt,
i fråga om Grekland, den förträffliga glänsande
och motståndskraftiga, alltefter bränningen från
rött till djupsvart skiftande fernissa, som
åstadkoms genom en trefaldig bränningsprocess enl. en
först på 1940-talet upptäckt metod. Ang. den
förhistoriska tiden se f. ö. Egeisk kultur jämte
bild 6—7 å pl. — Övergången till den historiska
tidens äldsta vasstil i Grekland skedde genom en
grundlig utarmning av dekorationen, men i denna
s. k. geometriska stil (se bild vid Geometrisk stil)
gör sig en ny konstkänsla gällande; den
karakteriseras av geometriska ornament, meanderband
o. s. v., kantigt tecknade figurer av djur och
människor. De attiska geometriska v. kallas
ofta dipylonvaser (se bild vid Dipylon).
Sedan mitten av 600-talet f. Kr. framträdde
ett orientaliskt inflytande, och i samband
därmed förändrades teckningen; det geometriska
försvann, rader av djur och fabeldjur
dominera, grunden fylles med rosetter o. a.
ornament. Övergången till denna orientaliserande stil
bildas av de s. k. protokorintiska v. från senare
hälften av 600-talet. Av den utvecklade
orientaliserande stilen finnas flera varieteter, t. ex.
korintiska, rhodiska. Med tiden fogades mytologiska
scener till djurfigurerna och undanträngde dessa.
Så uppstod det s. k. svartfiguriga vasmåleriet,
vilket har flera olika lokala varieteter, korintiskt,
attiskt m. fl. Andra scener än mytologiska äro
mindre vanliga. Denna stil har sitt namn av att
figurerna läggas på grunden som silhuetter i svart
fernissa; teckningen sker med inristade linjer,
ibland påsättes vit och rödviolett färg för
detaljer. Omkr. 530 f. Kr. inträdde en omkastning, i
det att grunden täcktes med fernissa, i vilken
figurerna utsparades; de stå således röda mot svart
grund, det rödfiguriga vasmåleriet; teckningen
göres med linjer av fernissa, som senare
förtunnas. Det rödfiguriga vasmåleriet är denna konsts
höjdpunkt och har följ. perioder: 1) Den stränga
stilen, som i början är starkt bunden, sedermera
friare; dess senare period på perserkrigens tid
är i viss mån det attiska vasmåleriets
blomstringstid, från vilken många mästare äro kända
genom signaturer; till de största höra Duris,
Epiktetos och Eufronios. 2) Den strängsköna
stilen före mitten av 400-talet f. Kr., som
influeras av det stora måleriet (Polygnotos). 3)
Den fria stilen från Perikles’ tid, som uppnått
full frihet i teckningen. 4) Den rika stilen från
århundradets slut, i vilken virtuositet men också
frivolitet och flyktighet göra sig gällande. Det
finnes även v. med teckning i färger på vit grund,
vanligast äro de s. k. vita lekytherna, parfymkärl,
som ställdes fram vid lit de parade och på graven.
5) Senattiska vaser under förra delen av 300-talet
f. Kr.; figurerna livas med pålagd färg och
förgyllning, men vasmåleriet förföll, och v.
undanträngdes av kärl av metall. Utanför Attika
blomstrade det rödfiguriga vasmåleriet i
Syditalien, särskilt märkas de stora tarentinska
gravamfororna. — De viktigaste formerna av v. äro:
amfora, hydria, vattenhämtningskärl, kylix,
skyfos, kopp, kantharos, bägare med höga grepar,
krater, kärl, i vilket vin och vatten blandades,
kanna, lekythos, avlångt parfymkärl, aryballos,
kulformigt parfymkärl, vilket särskilt tillhör den
korintiska stilen. — Se bild vid Amfora och bild
22—26 å pl. vid Grekisk konst.
I Italien fingo v. en renässans på kejsar
Augustus’ tid, då de i formar pressade, med en
glänsande röd fernissa överdragna reliefvaserna,
användes som finare vardagsvara. Det allmänna
namnet för dessa v. är terra sigillata. — Litt.:
A. Furtwängler och K. Reichhold, ”Griechische
Vasenmalerei” (1900—32); E. Pfuhl, ”Malerei
und Zeichnung der Griechen” (3 bd, 1923); A.
Lane, ”Greek pottery” (1948).
Vasa, församling i Göteborg.
Vasa, ätt, se Vasaätten.
Vasa, prins av, se Gustav, Sverige, prinsar 2).
Vasa, fi. Vaasa, residensstad i Vasa län,
Finland, vid Bottniska viken; 46 km2, 37,363 inv.
(1953); 38% svensktalande (1950). V. grundlades
1606 invid Korsholms fäste och erhöll genom
privilegiebrev namnet V. Staden blev länsresidens
1688. 1852 förstördes staden genom vådeld och
flyttades något senare 7 km närmare kusten till sin
nuv. plats. Staden bar 1855—1917 officiellt
namnet Nikolaistad, men det gamla namnet
användes jämsides härmed. Under frihetskriget 1918
spelade V. en viktig roll och var under kriget det
vita Finlands huvudstad med säte för regeringen.
Som en utmärkelse för denna tid har stadens
vapen, en vase, prytts med frihetskorset. Under
vinterkriget 1939—40 var V. utsatt för flera
flygbombardemang. Ett 40-tal byggnader, innehållande
c:a 200 bostäder, förstördes el. skadades svårt.
Bland de byggnader, genom vilka krigsskadorna i
bostadsbeståndet ersatts, märkas även flera tiotal
rikssvenska gåvohus. — Staden är modernt
bebyggd. Den äldre stadsplanen följer rutsystemet
med breda esplanader. Bland större byggnader
märkas kyrkan i nygotisk stil (uppf. 1867),
hovrätten (1859), stadshuset (1853), Vasa sparbanks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
