Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenskinnbaggar - Vattenskorpionen - Vattenskott, stamskott - Vattenslag - Vattenslinga - Vattensork el. mullsork - Vattenspatt - Vattenspindel - Vattenstånd, vattenhöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
85
V attenskorpionen—V attenstånd
86
Ryggsimmare.
na ombildade till ett knivformigt organ, som
saknar klor.
2. Fam. ryggsimmare, Notonectidae.
Fram-fötter av vanlig form, med två klor.
B. Bakfötter med klor.
3. Fam. vattenskorpioner, Nepidae.
Bak-kroppsspetsen med två långa trådformiga bihang,
som bilda ett andrör.
4. Fam. Naucoridae. Bakkroppsspetsen saknar dylika
bihang.
Buksimmarna, Corixa, simma med
buken nedåt och ha sitt luftförråd magasinerat dels
på buksidan, dels under vingarna. De äro
rovdjur; bakbenen äro kraftiga simben.
Ryggsimmarna, Notonecta, simma med den platta
buken i vädret
och den
båtfor-migt välvda
ryggsidan
nedåt. De äro
rovdjur. V
ätten s
korpi o n e r n a
äro tröga djur,
som krypa
omkring på
bott
nen och med tillhjälp av sina till rovben
ombildade framben gripa sitt byte. Till dessa
höra två släkten, k 1 o d y v e 1 n, Nepa cinerea,
och vattenskorpionen, Ranatra linearis.
Fam. Naucoridae påminner till kroppsformen
mycket om dykarna bland skalbaggarna och
simmar liksom dessa med stor skicklighet. — Till
v. hör även fam. Belostomatidae, omfattande
ända till 8—10 cm långa former, bl. a. den i s.
Asien förekommande Belostoma indicum. — Om
hit hänvisade braxenmyggor se
Vattenlöpare.
Vattenskorpionen, zool., se Vattenskinnbaggar.
Vattenskott, stamskot t, benämnas de
sidoskott, vilka utväxa ur adventivknoppar på
stammen el. på grövre grenar av träd, i synnerhet
beskurna, odlade sådana. På lågt förädlade träd
och buskar utväxa v. ofta från vildstammen,
således nära marken. Sådana skott böra
ovillkorligen genast bortskäras.
Vattenslag, stöt, som uppstår i en rörledning,
bl. a. då ett vätskeflöde i röret spärras t. ex.
genom plötslig stängning av
en ventil. V. kan också
uppstå i kolvpumpar, då den
uppsugna vätskemassan icke
förmår följa kolvens rörelse
och vid dennas återgång ånyo
träffar kolven. V. i pumpar
undvikes genom anbringande
av en luftklocka i
sugled-ningen. Vid turbintunnlar och
vattentuber till
kraftstationer kunna v. elimineras
genom att ”svalltorn” anordnas
invid turbiner el. genom
fördröjning av regler
ingsrö-relsen.
Vattenslinga,
Myriophy’l-lum, till fam.
Halorrhagida-ceae hörande vattenväxtsläkte
med oansenliga, fyrtaliga
Vattenslinga.
Vattenspindel i sitt bo.
blommor. Bladen äro kransställda, alla el. de
flesta nedsänkta i vattnet och hårfint parflikade
(”gälblad”). I Sverige finnas tre arter fleråriga
örter.
Vattensork el. m u 11 s o r k, Arvi’cola
ter-re’stris, den största svenska arten av sorksläktet.
Vattenspatt, veter., en utgjutning i hasleden
hos häst mellan stora skankbenet och rullbenet.
Vattenspindel, Argyronéta aquätica, en 12—
20 mm stor gråbrun spindel, som lever i
vattnet, där den till
bostad av
spinntrådar förfärdigar ett
klockfor-migt hus, som
fylles med luft.
Vattenstånd,
vattenhöj d,
vattenytans
tillfälliga höjd,
angiven i
förhållande till en fast
punkt på
stranden. V. mätes
med en v.-mätare
(pegel; se d. o.),
vilkens nollpunkts
höjd är känd i
förhållande till en
el. flera
fixpunk-ter. Ett
vattenmärke visar
direkt v. vid ett
visst tillfälle el. vid medel-v. för ett visst ar.
Vid havsstränderna inhuggna äldre
vattenmärken kunna användas för beräkning av
nivåförändringar. Vanliga äro vattenmärken,
utvisande de högsta v. i sjöar och
floder under svåra flöden. Till vattenmärken
räknas även dämningsmärken, som utvisa,
till vilken höjd vattenytan får höjas (el. sänkas)
vid dammbyggnader. Normalt
medelvattenstånd är medeltalet av alla v., och
normalt hög- (resp. 1 å g-)v attenstånd är
medeltalet av varje års högsta (resp. lägsta) v.
under så många år som möjligt. Högsta (resp.
lägsta) kända v. kallas exceptionellt h ö
g-(resp. 1 å g-)v attenstånd.
Vattenståndsförutsägelser
förekomma dels för att varna för höga flöden och
dels för att lämna kraftverk och
flottningsin-tressen besked om de vattenmängder, som kunna
påräknas. I de stora kontinentala floderna, där
snabba ändringar av vattenföringen förekomma,
utsändas högvattensvarningar till orter längs
floden, när källflödena svälla upp. I Sverige o. a.
länder, där snön ligger kvar till våren, finnes
möjlighet att, med kännedom om
vinternederbörden samt snötäckets tjocklek och vattenvärde,
i viss mån förutsäga vårflödenas storlek.
Förutsägelser kunna härvid utföras i god tid före
flödet men bli endast ungefärliga, enär
väderleken och nederbörden under snösmältningen spela
stor roll. Förutsägelser längre tid i förväg, några
månader el. mera, ha också, dock med ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
