Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenstånd, vattenhöjd - Vattenståndsrör, vattenståndsvisare - Vattenstämpel, vattenmärke - Vattensvin - Vattentorn - Vattentrampning - Vattenturbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
V attenståndsr ör—V attenturbin
88
Vattenstämpel. Uppsala 1613.
framgång, utförts med hjälp av kännedomen om
fleråriga rytmiska variationer i nederbörden och
vattenstånden i större sjöar. En föregångsman
vid studiet av dessa förhållanden i Sverige var
A. Wallén.
Vattenståndsrör, vattenståndsvisare,
anordning bl. a. vid ångpannor för att medge
observation av vattenståndet inuti pannan.
Vattenstämpel, vattenmärke, se Papper,
sp. 820, samt bild ovan.
Vattensvin, Hydroch6è’ms capybara, till
mar-svinsdjuren hörande gnagare med klumpig kropp,
täckt av borstlika hår, och grovt byggt huvud.
Framtändema äro mycket breda, bakbenen längre
än frambenen, svans saknas. Längden är mer
än 1 m och mankhöjden 50 cm. V. finnes i de
skogbevuxna
delarna av
Sydamerika och vistas i
hjordar vid sjöar
och floder.
Köttet av unga djur
ätes.
Vattentorn,
vattenreservoar,
vars botten är
förlagd
väsentligen över
markytan, användes
för
tryckreglering och
utjäm
ning av vattenförbrukningen vid vattenverk.
Vattenbehållaren utföres av armerad betong el.
stålplåt, tornbyggnaden av armerad betong el.
tegel. Genom rörledningar sättes behållaren i
förbindelse med vattenledningsnätet.
Vattentrampning, se Simning, sp. 196.
Vattenturbin, vattenmotor av dynamisk typ
(jfr Turbin). Av v. finnas två huvudtyper,
representerade dels av fristråleturbiner
(p eltonturbiner, ofta även kallade
akti onsturbiner; jfr bild 1), dels av s. k.
reak-tionsturbiner (francis-, kaplan-, 1 a-
Vattensvin.
waczekturbiner m. fl.). Utmärkande för
alla moderna utformningar av reaktionsturbiner
är, att 1 ö p h j u 1 e t (vars skövlar ha till
uppgift att upptaga det genomströmmande vattnets
energi) är helt omslutet av vatten. Detta tillföres
löphjulet genom en krans av snedställda,
stationära men vridbara ledskenor, som
tillsammans bilda en ledapparat (ofta oegentligt
benämnd ledhjul). Vid sådant vridningsläge hos
ledskenorna, att dessa täcka varandra likt taktegel,
är vattnet helt avstängt. — I peltonturbinen äro
skovlarna utformade som dubbelskopor, vilka
vända en gemensam, skarp kant mot den drivande
vattenstrålen. Ledapparaten utgöres här av ett el.
två vattenmunstycken, varvid
utströmningsmäng-den är reglerbar medelst invändiga nålventiler. —
Vid turbinanläggningar är det ur
kostnadssynpunkt fördelaktigt med ett relativt högt varvtal;
detta kan vid låg fallhöjd och stor vattenmängd
realiseras endast med propellerliknande turbiner,
varvid kaplanturbinen (se bild 4—5) kommit till
betydande användning. Den för propellerturbiner
eljest kännetecknande egenskapen att ge dålig
verkningsgrad vid delbelastning har här
undanröjts genom att propellerbladen gjorts vridbara,
varvid inställningen följer ledskeneapparatens.
För medelstora fallhöjder och vattenmängder
användas företrädesvis francisturbiner (bild 3);
för stora fallhöjder (t. ex. över 100 m) och
relativt små vattenmängder, varvid
maskinvarvtalet automatiskt tenderar mot höga värden,
begagnas fristråleturbiner. Här går den del av
fallhöjden, som representeras av turbinens höjd
över avloppskanalen, förlorad.
V. uppställas med horisontell el. vertikal axel,
varvid reaktionsturbiner kunna vara antingen
”öppna” (ledskeneapparaten anordnad i en öppen
sump) el. ”slutna”, d. v. s. omgivna av ett till
tryckledningen anslutet turbinskåp. Vid
spiralturbiner (se bild 2), som tillhöra de
slutna v., avslutas tryckledningen med ett
spiral-formigt hus (av plåt el. betong), som utgör ett
komplement till ledskenesystemet. En anordning,
vid vilken två turbinhjul äro anordnade på
samma axel, kallas tvillingturbin; härvid
måste axeln (med hänsyn till avloppen)
förläggas horisontellt. — En betydelsefull del vid
reaktionsturbinanläggningar är förbindelsekanalen
(”sugröret”) mellan löphjulet och nedre
vattenytan, varvid denna kanal alltid utformas med svag
trattform till en diffusor (jfr bild 2). I
denna omvandlas större delen av den
hastighets-energi, som det från löphjulet avgående vattnet
alltjämt innehåller, till tryckenergi, vilket
medför, att den utnyttjningsbara fallhöjden kommer
att inkludera även nivåskillnaden mellan turbin
och lågvattenyta. Det undertryck, som uppstår
under turbinen, kan minskas genom att diffusorn
krökes ut i sidled; undertrycket kan eljest lätt
leda till s. k. k a v i t a t i o n, d. v. s.
ångblås-bildning vid turbinskovlarnas underkanter, ett
fenomen, som är ägnat dels att nedsätta
verkningsgraden, dels att åstadkomma frätsår i
skovlarna (jfr bild 5).
Den numera vid storkraftverk nästan allena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
