Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaugelas, Claude Favre de Péroges de - Waugh, Evelyn - Vaughan Williams, Ralph - Vaulunder - Vauquelin, Louis Nicolas - Vautier, Benjamin - Vauxhall - Vauxhall Motors Ltd - Vaux-le-Vicomte - Wavell, Archibald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
95
Waugh—Wavell
96
siska litteraturspråkets utformning. V :s åsikter
om språkriktighet finnas mestadels samlade i
hans epokgörande ” Remar ques sur la langue
franqoise” (1647; utg. av A. Chassang, 2 dir,
1880); deras tillämpning utgör hans formellt
högtstående Curtius-övers. (utg. postumt 1653).
I Franska akad. intog han från början en
mycket framstående plats, och på dess ordbok
nedlade han ett träget arbete.
Waugh [æå], Evelyn Arthur St. John,
engelsk författare (f. 1903). W. blev observerad
för sina första, cyniskt hållna satiriska romaner
med motiv ur de kretsar, som han kände genom
egen erfarenhet, herrgårdsfolk, akademiker och
intellektuella, ”Decline and fall” (1928) och ”Vile
bodies” (1930), han befäste sin ställning genom
en rad reseskildringar i samma ton samt
romanerna ”Black mischief” (1932; sv. övers.
”Okyn-niga svartingar”, 1935) och ”A handfull of dust”
(1934; sv. övers. 1949). Han förde fram sin
tidskritik på skilda sätt i fortsättningen, bl. a. i
den satiriska berättelsen ”Scoop” (1938; sv.
övers. ”Press-stopp”, 1947), där han gycklade
med den moderna sensationsjournalistiken. I ”Put
out more flags” (1942; sv. övers. ”Hissa fler
flaggor”, 1943) satiriserade han reaktionen på
hemmafronten under 2:a världskriget. W:s
katolska reaktionära inställning kom klart till uttryck
i ”Brideshead revisited” (1945; sv. övers. ”En
förlorad värld”, 1946), hans förnämsta verk, en
mångsidig skildring av en engelsk katolsk
adelsfamilj under mellankrigstiden, och i den lilla
berättelsen ”Scott-King^s modern Europé” (1947;
sv. övers. 1948). ”The loved one” (1948; sv.
övers. ”Den käre bortgångne”, s. å.) är en satir
av modernt amerikanskt liv. Av W:s övriga
produktion märkes ”Men at arms” (1952; sv. övers.
1953)-
Vaughan Williams [vå’n æi’ljamz], R a 1 p h,
engelsk tonsättare (f. 1872), elev av Ch. H. H.
Parry, Stanford, Bruch i Berlin och Ravel i
Paris,
kompositionslä-rare vid Royal College
of Music i London.
Som tonsättare har V.
förenat moderna
tendenser och
anknytning till äldre engelsk
såväl folk- som
konstmusik. Han har bl. a.
komponerat
orkesterverk, bl. a. 7
symfonier, en fantasi över
ett tema av Tallis (för
stråkorkester),
violinkonsert, kammarmusik, sånger, körverk,
musikdramatik samt scenmusik till Aristofanes’
”Getingarna”, varur en konsertsvit
sammanställts. Han har även utgivit folkmusik.
Vaulunder, oriktig form för Volund.
Vauquelin [våkla’], Louis Nicolas,
fransk kemist (1763—1829), professor i kemi
vid Sorbonne. Han upptäckte grundämnena krom
och beryllium.
Vautier [våtje’], Marc Louis Benjamin,
schweizisk målare (1829—98), prof. i
Düsseldorf 1866. V. ägnade sig åt genremåleri, främst
med ämnen ur bondelivet. Flera av hans
arbeten blevo mycket populära.
Vauxhall [eng. utt. vå’kshä’l, sv. vå’kshall],
kortnamn för Vauxhall Gardens, ett populärt
nöjesetablissemang i London (Vauxhall urspr. ett
ortnamn), senare både i engelskan och t. ex.
svenskan benämning på folklig dans- och
konsertlokal etc. En bekant V. fanns på 1790-talet
i Kungsträdgården i Stockholm.
Vauxhall Motors Ltd [vå’kshå’1 måu’taz [-li’-mitid],-] {+li’-
mitid],+} Luton, England, tillverkar personbilar av
märket ”Vauxhall” samt lastbilar, skåpvagnar etc.
av märket ”Bedford”. Företaget, som grundades
1857, äges sedan 1925 av General Motors.
Vaux-le-Vicomte [vålvikå’t], slott i
Frankrike, s. ö. om Paris (nära Melun), har
betydelse som mönster för barockens
herrgårdsbyggnader (med framspringande sido flyglar samt oval
huvudsal i nedre våningen) ; det uppfördes 1655
—61 för N. Fouquet av Louvren-arkitekten L.
Levau och dekorerades av Ch. Lebrun m. fl.
Wavell [coéiVal], Archibald Percival,
Earl W. of Cyrenaica and of Winchester (1947),
engelsk arméofficer (1883—1950), general 1940,
fältmarskalk 1943. W.
deltog i boerkriget
som nyutnämnd
officer samt i 1 :a
världskriget. Han var 1937
—38 chef för de
brittiska styrkorna i
Palestina och Jordanien
samt blev 1939
överbefälhavare i
Mellersta östern. Efter
krigsutbrottet fick han
inom detta stora
område ansvaret för
operationerna på ett
flertal krigsskådeplatser.
Han organiserade återtagandet av Etiopien
jan.—april 1941 och ledde dec. 1940—jan.
1941 den framgångsrika offensiven mot
italienarna under marskalk Graziani i Libyen. Då
W. på våren 1941 måste splittra sina krafter
genom att sända trupper till Grekland, tvingades
i april de försvagade styrkorna i Libyen
tillbaka inför Rommels första offensiv. Med
anledning av de brittiska motgångarna på våren
och sommaren 1941 i och runt ö. Medelhavet
bedömdes det lämpligt att byta överbefälhavare
i Mellersta östern, varför W. på sommaren 1941
förflyttades till Indien som överbefälhavare för
att fortsätta organiserandet av detta lands
krigsmakt. Då japanerna i sin blixtoffensiv 1941
trängde fram mot Singapore och de nederländska
kolonierna i s. ö. Asien, bildades i jan. 1942 ett
enhetligt allierat befäl i s. v. Stilla havet, till
vars chef W. utsågs. Av brist på stridskrafter
kunde han dock ej hejda den japanska
framryckningen utan återvände i febr, till Indien. Han
blev i juni 1943 vicekonung av Indien och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
