Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wavell, Archibald - Vavilov, Nikolaj Ivanovitj - Wavrinsky, Edvard - Vavtrudnismal - Vax - Vaxblomma - Vaxbönor - Vaxduk - Vaxholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
V a vilo v—V axholm
98
i juni 1945 fram en plan
om vidgad indisk
självstyrelse, som dock icke
accepterades. Då frågan om den
indiska självstyrelsen slutligt
skulle lösas, ersattes W. i
mars 1947 av Lord
Mount-batten. W. utgav bl. a.
”Al-lenby” (2 bd, 1941—43) och
”The good soldier” (1948).
— Litt.: Biogr. av R. J.
Collins (1948).
Vavilov [vavji’laf], N
i-kolaj Ivanovitj, rysk
botanist och
ärftlighetsfors-kare (1887—1942 el. 1945).
Han blev 1921 dir. för
institutet för experimentell bo-
tanik i Leningrad och 1930 dir. för ryska
vet.-akad:s genetiska laboratorium där. V. sysslade
särskilt med nedärvningen av växternas
immunitet mot parasiter samt kulturväxternas
uppkomst och utbredning. I samband härmed utförde
han ett betydelsefullt arbete som växtförädlare
och genom att introducera nya arter och former
av kulturväxter. V:s öden under senare år äro
höljda i dunkel. Han antas ha dött i ett
deporta-tionsläger i Sibirien.
Wavrfnsky, Edvard Otto Vilhelm,
politiker, försäkringsman (1848—1924), dir. i
För-säkrings-ab. Tre kronor 1891—1907, därefter
knuten till Allmänna livförsäkrings-ab. W. var
en av freds- och nykterhetsrörelsernas ledare
i Sverige. Han var sålunda chef för
Godtemplar-orden 1886—89 samt ordens internationelle chef
1905—20. Han tillhörde A. K. 1891—1911 samt
F. K. 1912—21, urspr. frisinnad, 1908—10 som
vilde, därefter som socialdemokrat. I riksdagen
tog W. initiativet till Svenska riksdagens
inter-parlamentariska grupp, vars ledning han
oavbrutet tillhörde under hela riksdagstiden.
Vavtrudnismal (isl. Vafprüönismdl),
mytologisk eddadikt. Oden beger sig, förklädd till en
vandrare Gagnråd, till den vise jätten
Vavtrud-ner för att tävla med honom i visdom. Först
frågar jätten, och Oden svarar; sedan byta de
roller. Jätten ger först svar på allt men måste
slutligen ge tappt, varefter han mister sitt
huvud. För kännedomen om den nordiska
hedendomens mytologi är V. av stor betydelse.
Vax förekommer i både djur- och växtriket.
I kemiskt hänseende utgöras de av estrar av
fettsyror och envärda alkoholer. Bland viktigare v.
märkas följ.: B i vax erhålles ur honungsbiets
vaxkakor (se Bin, sp. 51 f. samt bild 16—17 å ph).
Det består huvudsakl. av den i alkohol olösliga
palmitinsyrans myricylester (m y r i c i n) och fri
cerotinsyra (cerin), som är löslig i alkohol.
Bivax är i orent tillstånd gult till färgen, i rent
vitt; det nyttjas till vaxljus, till boning samt som
tillsats till salvor och skokräm. Stundom
förfalskas det genom inblandning av talg,
stearin-syra o. dyl. U 11 f e 11 erhålles genom
extrak-tion av fårull med bensin el. trikloretylen samt
ur lutarna från ulltvättarna. L ano lin nyttjas
NF XXII — 4
För publicering godkänd i rikets allmänna kartverk 20/s 1955.
till beredning av läderfett m. m. samt till
kosmetiska preparat Bland från djurriket hämtat
v. märkes även valrav. Karnaubavax
är ett växtvax från Brasilien (jfr Vaxpalmer).
Det har en mycket hög smpt, omkr. 900.
Vaxblomma, bot., se Cerinthe och
Porslinsblomma.
Vaxbönor, bot., se Bönsläktet.
Vaxduk kallades urspr. linnelärft, som gjorts
vattentätt genom överdragning med en verklig
vaxlösning. Numera förstås med v. vävnader av
bomull, linne el. jute, som överdragits med ett
böjligt, färgat lager av linolje- el. annan
fernissa och därjämte ofta försetts med tryckta
mönster samt lackerats. Tunn v. för
förbands-ändamål kallas v a x t a f t.
Vaxholm, stad i Stockholms läns upplandsdel,
i Stockholms inre skärgård, på Vaxön vid stora
segelleden till Stockholm; 15,37 km2, därav 15,08
land; 3,690 inv. (1955). Utom Vaxön omfattar
V. 41 öar och holmar, bl. a. den närbelägna
Vaxholmen (Kastellholmen) och Rindön med
Vaxholms fästning, Pukholmen samt de 1950 från
Värmdö sn överflyttade öarna Skarpö, Ramsö,
Tynningsö och Långholmen (sammanlagt 8,59
km2; 385 inv. 1950), vilka sedan länge tillhört
V :s församling.
Staden leder sitt ursprung från de
fästningsverk, som anlades på Vaxholmen av Gustav Vasa
fr. o. m. 1549. Redan långt tidigare torde ha
funnits någon försvarsanläggning med vårdkase
vid det lättbevakade sundet. 1558 tillbytte sig
Kronan av Per Brahe d. ä. på Rydboholm delar
av Vaxön, och avsikten synes ha varit, att här
skulle utveckla sig en köping. 1652 skola
fullständiga stadsprivilegier ha utfärdats, vilka dock
gått förlorade. V. lades 1647 direkt under
Ami-ralitetskollegium, i vilken ställning det förblev
till 1681. Fästningsarbetena fortsattes även
under 1600-, 1700- och 1800-talen (se Vaxholms
fästning). Under 1700-talet fick ön allt större
betydelse för Stockholms försvar, då den låg
mellan de båda huvudinloppen Ox- och Kodjupen,
men först under 1800-talet förlädes dit ett stort
antal befästningar, särsk. i samband med
upprensningen av det av Gustav Vasa spärrade
Oxdjupet 1869, varigenom huvudfartsleden kom att
VAXHOLM
1 Apotek och bank
2 Pensionärshem
3 Post
4 Sjukhem
5 Skolhem
6 Storstugon
7 Tandklinik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
