Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verksynd - Verktum - Verktygsmaskiner - Verktygsstål - Verlaine, Paul - Vermandois - Vermeer el. Van der Meer - Vermehren, Frits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
V er ktum—V ermehren
182
Jan Vermeer van Delft: Målaren i sin ateljé. 1665—70.
Kunsthistorisches Museum, Wien. Se även bild 10 å pl.
vid Holländsk konst.
handling, inre el. yttre, i motsats till arvsynden
(se d. o.).
Verktum, se Tum.
Verktygsmaskiner, arbetsmaskiner, avsedda
för bearbetning av metaller, sten el. trä. V., av
vilka många olika slag finnas, ha medfört, att
arbetsoperationer, som knappast kunnat utföras
för hand, ske med stor lätthet.
Verktygsstål, stål för skär-, klipp-, press-,
stans- och slagverktyg m. m.
Verlaine [värlä’n], Paul Marie, fransk skald
(1844—96). V. var född i Metz av god
borgerlig familj; han var kommunaltjänsteman i Paris
till 1871. S. å. gjorde
han bekantskap med A.
Rimbaud och övergav
sin hustru för att med
sin unge vän ingå en
intim förbindelse, som
slutade med att han i
Bryssel sårade
Rimbaud med ett
revolverskott (1873) och
ådöm-des två års fängelse.
I fängelset omvändes
han, prövade,
återkommen till Paris,
olika yrken men förföll
alltmer, delande sin
tid mellan krogen och sjukhuset, likgiltig för
sitt växande rykte.
V. är den franska symbolismens
ursprungligaste poetgeni. Hans första diktsamlingar,
”Poè-mes saturniens” (1866), ”Fetes galantes” (1869)
och ”La bonne chanson” (1870), visa honom
formellt ansluten till parnassisternas ideal, men
redan har hans vers det labila stämningsläge och
den melodiösa visklang, som skulle göra honom
till den subjektivaste av nyare franska skalder.
De erotiska motiven överväga. Bekantskapen med
Rimbaud, borgerligt förödande, frigjorde helt
hans poetiska originalitet och satte sin första
frukt i en samling ”Romances sans paroles”
(1874), som rymmer några av pärlorna i hans
diktning; på fängelsevistelsen i Mons följde de
ruelsefyllda omvändelsedikterna ”Sagesse” (1881).
I ”Jadis et naguère” (1884) framlade han i
anslutning till Baudelaire sitt program: ren
stäm-ningsdikt, ”musik framför allt”, och denna
symbolistiska ”Art poétique” kompletterades med
”Les poètes maudits” (s. å.), ett knippe essäer
om bl. a. Rimbaud och Mallarmé, som gjorde en
större allmänhet bekant med den nya skolan. I
senare diktsamlingar, ”Amour” (1888),
”Parallèle-ment” (1889), ”Bonheur” (1891) m. fl., varierar
V. tidigare temata: från spleensjuk desperation
till spröd melankoli, från blasfemisk cynism till
extatisk madonnekult. Han utgav dessutom en
rad bekännelseskrifter på prosa. Hans
”Corres-pondance” utgavs av A. van Bever (3 bd, 1922
—29). V. har med sin musikaliska centrallyrik
utövat ett vidsträckt inflytande. Sami, skr., 5 bd,
1899, jämte tillägg 1903. — Monogr. av L.
Eck-hoff (1923), H. Strentz (1925), A. M. Tallgren
(s. å.) och A. Adam (1953).
Vermandois [värmädæa’], fordom grevskap,
senare hertigdöme i Picardie, n. Frankrike, nu
uppdelat på dep. Aisne och Somme.
Vermeer [farmè’r] el. Van der M e e r,
namn på flera holländska målare under
1600-talet. Mest bekant är Jan Vermeer van
Delft, en av Hollands yppersta konstnärer
(1632—75). Hans framställningar av husliga
scener i småborgerliga interiörer och ett par
stadsbilder höra till det förnämsta inom det holländska
måleriet. ”Utsikt över Delft” (i Haags museum)
är ett prov på hans mästerliga ljusbehandling.
Hans genrebild ”Hos kopplerskan” (daterad
1656), med en fullkomligt Rembrandtsk glöd i
färgen, återger figurerna i naturlig storlek.
Eljest äro hans tavlor av mindre mått; ofta
återges personerna i blott halv figur. Till de mest
berömda höra ”Flickan med vinglaset” (3 pers.;
i Braunschweigs museum), ”Spetsknypplerskan”
(i Louvren), ”Dam som läser ett brev” (i
Dresden) och ”Ung dam med pärlhalsband” (i
Berlin). — Monogr. av F. van Thienen (1939; sv.
uppl. 1949) och A. B. de Vries (2:a uppl. 1948).
Vermehren [färmèTan], Johan Frederik
(F r i t s) Nicolai, dansk målare (1823—1910).
1848 deltog V. som frivillig i kriget. Under de
följ, åren tillkommo flera av hans mest
betydande målningar, ”Reservsoldatens avsked från sin
familj” (1849; konstmuseet i Köpenhamn) och
”Vetebrödsförsäljaren” (1851; Hirschsprungs
museum). 1855—57 vistades han i Italien. V:s
folklivsbilder äga typiskt danskt kynne. Hans
framställning av ”Fåraherden” (1853; konstmuseet i
Köpenhamn) har ansetts som en av de djupaste
analyserna av ”primitiv dansk karaktär”. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
