Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werners, Gustaf, institut för kärnkemi - Vernet, 1. Joseph - Vernet, 2. Horace - Verneuil, Louis - Wernicke, Karl - Wernigerode - Vernissage - Wernstedt, ätt - Wernstedt, 1. Wilhelm - Wernstedt, 2. Melchior - Verona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
185
V ernet—V erona
186
en donation av G. Werner på 2,5 mkr, varjämte
staten bidragit med samma belopp. Driften har
sedan starten bekostats av medel, som ställts till
förfogande genom Atomkommittén. Inst. är
utrustat med en synkrocyklotron på 200 MeV (se
bild vid Cyklotron), en elektromagnetisk
isotopseparator, en betaspektrometer och en
masspektro-meter. W. är projekterat såväl för
cancerforsk-ning som för kärnfysikalisk grundforskning.
Vernet [värnä’]. 1) Claude Joseph V.,
fransk målare (1714—89), utförde främst sjö- och
hamnmotiv men även stämningsl andskap i Claude
Lorrains stil. På kungl. uppdrag utförde han en
serie målningar av 15 franska hamnar, nu i
Louvren, som även äger många av hans andra
landskap. De figurscener, som i regel finnas på
hans tavlor, äro förträffligt grupperade och vittna
om en säker observationsförmåga även i fråga
om detaljerna. Nationalmuseum, Stockholm, äger
6 av hans tavlor. — Litt.: Monogr. av F.
Inger-soll-Smouse (1926).
2) Horace V., den föreg:s sonson, målare
(1789—1863). V:s stora skildringar från
napo-leonkrigen, en del i jätteformat beställda av
Ver-sailles-museet, från rysk-turkiska kriget samt
striderna i franska koloniområden visa en mindre
vanlig förmåga av realistisk återgivning och skarp
iakttagelse, medan uttrycken för känsla och djup
ofta ej tillgodoses.
Verneuil [värnö’j], Louis, fransk författare
och teaterman (1893—1952). V. gjorde sig först
känd i Paris som spirituell revyförf. och slog
igenom 1917 som skådespelare vid Théätre
Edouard VII, där han senare blev dir. Han blev
en av mellankrigstidens mest ansedda
komedi-för f. i boulevardstil, vars pjäser, kännetecknade
av pikant pariston och kvick dialog, blevo
världs-succéer, ss. ”Mr Beverley”, ”Mademoiselle ma
mère”, ”Ma cousine de Varsovie”, ”Ma sæur et
moi”, ”Le mariage que j’ai voulu” och ”Monsieur
Lamberthier”, hans största framgång. Vid
tyskarnas ockupation av Paris 1940 flydde V. till
U.S.A., där han skrev komedien ”Affairs of State”
(uppf. i New York 1950); under titeln
”Hustruleken” blev pjäsen en stor framgång i de nordiska
länderna.
Wernicke, Karl, tysk psykiater (1848—
1905), prof. i Breslau 1890, i Halle 1904. W.
utförde viktiga undersökningar bl. a. över afasi,
och hans namn är knutet till det sensoriska
språkcentrum i hjärnan (Wernickes centrum).
Wernigerode [värnigarå’do], stad i Sachsen,
Tyskland, vid n. sluttningen av Harz; c:a 35,000
inv. Bland stadens medeltidsbyggnader märkes
bl. a. rådhuset (1400-talet). Det högt belägna
slottet, ombyggt i medeltida stil 1862—84, tillhör
furstarna av Stolberg-W. W. har åtskillig industri
och är en livligt besökt turistort.
Vernissage [-sä’%, sv. utt. -sä’/], fr. (av
ver-nir, fernissa), ”fernissning”. Dagen före
öppnandet av salongen i Paris kallades le jour de
vernissage, fernissningsdagen. De utställande
målarna hade då tillträde till lokalen för att fernissa
sina tavlor, och var och en hade rätt att medtaga
en gäst. Även andra personer skaffade sig
tillträde, och fernissningsdagen blev i själva verket
salongens egentliga invigningsdag. V. har i
Sverige blivit liktydigt med öppnandet av varje
konstutställning.
Wemstedt, namn på ett flertal medl. av den
1625 på svenska riddarhuset introducerade, under
detta namn till 1946 felförda, från en sedan
1200-talet känd brandenburgisk ätt ”von Warnstedt”
härstammande adliga ätten ”von Warnstedt,
(von) Wernstedt”. Den kom till Sverige
med Christoffer v. Warnstedt (omkr. 1560—
1627), hovjunkare hos Johan III 1584, ståthållare
i Uppsala 1600, landshövding 1620—22, g. m.
Lucretia Magnusdotter (omkr. 1560—1624),
naturlig dotter till hertig Magnus av Östergötland.
1) Wilhelm Edvard W., läkare (f. 1872 29/s),
med. dr vid Karolinska inst. 1906, prof. i pediatrik
där 1921—37. W. har utg. talrika arbeten i
barnavård och pediatrik; särsk. märkas kliniska och
epidemiologiska studier från den stora
barnför-lamningsepidemien i Sverige 1911—13 samt hans
undersökningar över spasmofilien, särsk.
sambandet med mjölkens mineralbeståndsdelar.
2) Carl Melchior W., den föreg:s bror,
arkitekt (f. 1886 29/s), examen vid Chalmers
tekniska inst. 1909, arkitekt i Byggnadsstyrelsen 1921,
prof. vid Chalmers tekniska högsk. 1923—51; även
verksam som utövande arkitekt i Göteborg sedan
1925. W. var i sina första byggnadsverk en av
de svenska arkitekter, som förnämligast förmådde
förena nationalromantikens känsla för rummets,
volymens och materialets stämningsvärden med
den strömning av ny saklighet, som pekade fram
mot funktionalismen, så t. ex. i de av Bergslagens
byggnadstraditioner inspirerade
industrianläggningarna Långbanshyttan (1920) och Riddarhyttan
(1922). Bland W:s senare, talrika byggnadsverk
i funktionalismens anda märkas Lillhagens
sjukhus (1927—34), Statens skeppsprovningsanstalt
(1940) och Svenska textilforskningsinst. (1945),
alla i Göteborg. För Chalmers tekniska högsk.
har W. sedan 1936 ritat ett flertal inst:s
nybyggnader och även kraftcentralen (1950) samt
kårhuset (1952).
Verona [-rå’-], huvudstad i prov. Verona (3,098
km2; 644,768 inv. 1951) i Venetien, n. Italien, vid
Adige, i n. utkanten av Poslätten; c:a 187,000 inv.
V. är en av Norditaliens vackraste städer. Den
är belägen på båda sidor om den starkt
slingrande floden, över vilken 8 broar leda; samtliga
sprängdes av tyskarna vid reträtten 1945 men
började snart återuppföras (1951 återinvigdes den
märkligaste, stenbron Ponte degli Scaligeri från
1300-talet). I den äldre, av romarna regelbundet
anlagda stadsdelen finnas flera byggnadsverk
bevarade från antiken (i:a årh. e. Kr.) av de forna
befästningarna Porta Borsari m. m.; det
förnämsta minnesmärket är Arenan vid den stora
Piazza Bra, en väldig amfiteater (152 m lång och
128 m bred), som kunde rymma 22,000 pers.; dess
höjd når ännu 30 m. Av Teoderik den stores
praktbyggnader är nu ingen bevarad. Från
medeltidens förra del härstamma flera av stadens
kyrkor; några sträcka sina anor till tiden före år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
