Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittring, förvittring (geologi) - Vittring (jaktväsen) - Wittrock, Georg - Vitträsk - Vittsjö - Vittskövle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
419
V ittring—V ittskövle
420
m. m. ge upphov till lerartade vittringsrester.
Främst alkalier och kalcium jämte magnecium
och under vissa förhållanden även en stor del av
järnet bortgå i lösning. Vittringslerans kemiska
beståndsdelar utgöras huvudsakl. av
aluminiumoxid, kiselsyra och vatten jämte växlande
mängder järnoxid. Bortsett från denna senare, får
leran, som består av till en början kolloidala,
senare kristalliniska mineralsubstanser, i fuktiga
tempererade klimat kaolinens sammansättning. I
fuktiga tropiska klimat däremot, med deras höga
temp. och avsaknad av humusämnen, bli
vittrings-lerorna proportionsvis fattigare på kiselsyra, som
till stor del följer med lösningarna mot djupet
för att utfällas först där. Under sådana
förhållanden kommer leran i stället att bestå av
alu-miniumhydratet hydrargillit m. m. Sådan
vitt-ringslera är laterit. Av särskilt intresse och stor
ekonomisk betydelse är den kemiska v:s direkta
medverkan till uppkomsten av brytvärda
fyndigheter av olika slag.
Den mekaniska v. framkallas av
temperaturväxlingarna, än med, än utan medverkan av
vatten. I områden med kallt klimat och i torra
trakter träder den kemiska v. starkt tillbaka för
den mekaniska, som där ofta får storartad
utbildning. Inom de förstnämnda områdena
(polartrakterna och t. ex. de högre delarna av de
skandinaviska f j älltrakterna) härskar
frostsprängningen el. frostvittringen,
som kommer till stånd genom att det i fina
sprickor inträngande vattnet spränger lös
berg-artsstycken genom sin utvidgning, när det
fryser till is. I de torra ökentrakterna åter gör sig
solsprängningen mest gällande. De
hastiga och stora temperaturväxlingarna förorsaka
en olikformig uppvärmning (med åtföljande
utvidgning), resp. avkylning (med
sammandragning), av klippornas yttre och inre delar. Därav
uppstå mycket kraftiga spänningar, genom vilka
bergarten springer sönder i skärvor och grus. I
områden med vegetation bidrager den senare till
bergarternas mekaniska v. därigenom, att
växternas rötter tränga in i sprickor och vidga dessa.
Vittring, jaktv., dels luktämne, som utgår från
villebrådet och kvarstannar i dess spår, dels vissa
starkt luktande ämnen, valeriana, fettämnen m. m.,
som strykas på fångstredskap som lockmedel.
Wittrock, Georg Johan Veit, historiker
(f. 1876 ®/s), fil. dr i Uppsala 1908, doc. i
historia där 1908—14 och 1915—17, prof. i
historia vid Uppsala univ. 1923—41. W:s
vetenskapliga produktion är i främsta rummet
ägnad Sveriges inre historia under storhetstiden,
varom han författat en rad ytterst grundliga
monogr., ss. ”Carl X Gustafs testamente”
(gra-dualavh., 1908), ”Karl XI:s förmyndares
finanspolitik” (2 bd, 1914—17), ”Svenska
handelskompaniet och kopparhandeln under Gustav II Adolf”
(1919) och ”Regering och allmoge under
Kristinas förmyndare” (1948). Bland W:s övriga
skrifter märkas ”Österrike-Ungern i bosniska krisen
1908—09” (1939) samt de sammanfattande
framställningarna av Gustav II Adolf i ”Sveriges
historia till våra dagar”, 6 (1927) och av ”Den
väpnade freden”, behandlande skedet 1870—1914,
i Norstedts ”Världshistoria”, 13 (1934).
Vitträsk, kapell och kyrkobokföringsdistrikt i
Gällivare sn.
Vittsjö, sn i Kristianstads län, V. Göinge hd,
i den sjörika skogsbygden vid Smålandsgränsen;
156,29 lön2, 2,686 inv. (1955). 1,709 har åker. Vid
S. J. Vittsjö stationssamhälle (1,073 inv. 1951).
Rekreationsort. Starkt om- och tillbyggd
1100-talskyrka. Ingår i N. Åkarps och Vittsjö
pastorat i Lunds stift, V. Göinge kontrakt. Utgör
tills. m. Verum och Visseltofta storkommunen
Vittsjö; 317,84 km2, 4,287 inv. (1955). — u
febr. 1612 överrumplades och kringrändes
Gustav II Adolf i sin förläggning vid V. kyrka av
en dansk styrka under Breide Rantzau.
Svenskarna slogo sig igenom men ledo mycket stora
förluster, ej minst under återtåget på Pickel- och
Vittsjöarnas osäkra isar. Konungen kom i
vattnet och var nära att drunkna men räddades av
kammarjunkaren Per Banér och ryttaren Tomas
Larsson. En minnessten restes 1912.
Vittskövle. 1) Sn i Kristianstads län, Gärds
hd, på s. delen av den sandiga
Kristianstadsslät-ten, vid foten av Linderödsåsen; 47,20 km2, 955
inv. (1955). Genomflytes av Vittskövleån. 2,304
har åker. Mer än halva socknen lyder under V.
gods (se nedan). Urspr. romansk medeltidskyrka.
Ingår i V. och Degeberga pastorat i Lunds stift,
Gärds kontr. Tillhör storkommunen Degeberga.
2) Gods i V. 1) m. fl. socknar, Kristianstads
län; areal med underlydande Segesholm, Egeside
m. fl. gårdar 3,550 har, varav 790 åker;
taxeringsvärde 3,715,200 kr (1952). Slottet, Skånes
största borg, är en fyrlängad trevåningsbyggnad,
som omsluter en borggård och omges av
vallgravar. Den byggdes på 1550-talet av Jens Brahe
och hans son Henrik. I n. v. och s. ö. hörnen
utgå runda torn; gården prydes av ett trapptorn.
Borgen har åtskilliga skottgluggar bevarade. I
det inre finnas dekorativa målningar. V. är ett
gammalt godskomplex, urspr. med Egeside som
huvudgård. Från 1200-talet till 1587 tillhörde V.
den danska ätten Brahe, därefter till 1826 medl.
av ätten Barnekow, sedan 1839 ätten Stiernswärd.
Nuv. ägare är ett familjebolag, ab. Widtsköfle,
med Rolf-Henning Stiernswärd som verkst. dir.
Vittskövle slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
