Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vokaler - Vokalharmoni - Vokalis - Vokalism - Vokalist - Vokalmusik - Vokation - Vokativ - Voksenkollen - Volang - Volapük - Vol-au-vent - Volchov - Wold, Herman - Voldemaras (Valdemaras), Augustinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
435
V okalharmoni—V o idemaras
436
alla v. äro tonande; de bildas på två ställen, i
stämbanden, som försättas i vibration, och i
munhålan. V:s olika kvalitet beror främst på tungan,
som genom att inta olika lägen förändrar
munhålans form och därmed stämbandstonens
resonans, samt på eventuellt tillkommande
läpprund-ning och näsklang. Den avgöres alltså
huvudsakl. av följ, faktorer: i) Tungans läge i
höjdled, d. v. s. dess avstånd från gommen. Är
tungan helt nära denna, uppstå slutna (i, y, ty.
u), är den i bottenläge öppna v. (a); de
oändligt många mellanlägena markeras av bl. a. e,
ä, ö, å, 9. 2) Tungans läge i sidled. Är tungans
högsta punkt i munhålans främre, resp. bakre
del, alstras främre el. p a 1 a t a 1 a (t, y, e,
ä, ö, sv. hws), resp. bakre el. ve lar a
(gutturala) v. (o, å, sv. al, ty. u); mellanstadier
intaga a, ry. y. 3) Läppöppningens form.
Allteftersom denna är neutral, resp. rundad,
uppkomma vanliga o r u n d a d e (i, e, ä, a), resp.
rundade el. 1 a b i a 1 i s e r a d e v. (y, ö, 0, å, u).
4) Gomseglets läge. Är detta organ helt höjt,
så att vägen från svalget till näshålan spärras,
bildas de vanliga o r a 1 a v. (t. ex. svenskans
samtliga), är det mer el. mindre (ej helt) sänkt,
bildas de n a s a 1 a el. n a s a 1 e r a d e v. (i, é,
d, ä, ä, ä; dylika finnas i franska, portugisiska,
polska). Sålunda är t. ex. i en sluten, främre,
orundad, oral vokal. En viss betydelse ha även
5) muskelspänningen i tungan, som uppdelar v.
i spända (sv. sil, bo) och slappa v. (sv.
sill, bott), och 6) käkvinkelns storlek. Med
”hårda”, resp. ”lena” v. menas i svenskan v., framför
vilka k och g bibehållits (ko, gav), resp. genom
assimilation övergått till de palatala (främre)
tje- och J-1 juden (kär, giva); termerna täcka sig
med ”bakre” och ”främre”, blott att u är hård
vokal (k, g kvarstå i kula, gul), enär det förr
var velart (snarlikt ty. u). Ej att förväxla med
v:s kvalitet äro deras kvantitet samt tonvikt
(tryckaccent), d. v. s. skillnaden mellan kort och
lång (sv. sill — sil) samt mellan betonad och
obetonad (sv. a’lla). Enär v. lättare och oftare
än konsonanterna uttalas för sig själva, utan
andra ljuds stöd, kallas de stundom s j ä 1 v 1 j u d.
I en stavelse är det bärande ljudelementet i
regel en vokal (resp. en diftong el. triftong). Ibland
är det en konsonant, särskilt ”likvidorna” l, r,
m, n, t. ex. slutljuden i sv. ad(e)l, vatt(e)n, då
dessa ord, som ofta sker, uttalas utan e; sådana
konsonanter kallas stavelsebildande. — Med v.
förstås även de bokstäver, som pläga beteckna
vokalljud, d. v. s. i svenskan a, e, i, o, u, y,
(ü), å, ä, ö.
Vokälharmoni, ofta brukat namn på
framåt-verkande assimilation mellan i olika stavelser
stående vokaler. Denna kan gå i palatal, guttural
el. labial riktning, varigenom t. ex. i första
fallet en bakre, ”låg” el. ”hård”, vokal förändras
till motsv. främre, ”höga” el. ”lena”, vokal genom
inverkan av en föreg. främre sådan, sålunda t. ex.
a till ä och u till y: fsv. dial. gamal, utan men
bæræ, bära, dømæ, döma; fi. maa-ssa, i jorden,
men työ-ssä, i arbetet. Stundom begagnas
termen v. även för de fall, då en med hög
tung
ställning uttalad vokal efter vissa med lägre
tungställning uttalade sådana övergår till en dylik
lägre vokal, t. ex. fornsvenskt dial. farin övergår
till faren, men heter blir oförändrat. En rikt
utvecklad v. är särskilt utmärkande för vissa
finsk-ugriska språk och de turko-tatariska språken.
Vokalis (fr. vocalise), sångövning på vokaler
utan text.
Vokali’sm, vokalsystem, (läran om) samtliga
vokaler i ett ord, ett språk el. en språkgrupp.
Vokalfst (eng. voccdist), mus.,
refrängsångare el. -sångerska i jazzorkester.
Vokälmusik, musik, avsedd att utföras av
människoröster, således sångmusik. Jfr
Instrumentalmusik.
Vokatiön (lat. vocätio), kall, kallelse (till
kyrkligt ämbete).
Vo’kativ, den kasusform, som användes vid
tilltal. Se Kasus.
Voksenkollen [vå’k-], 425 m hög skogsås
strax n. om Oslo. På sluttningen ligger
Kongs-seteren, en villa, skänkt till norske konungen av
norska medborgare.
Vola’ng, vid övre kanten rynkad el. veckad
tygremsa.
Volapük [vålapy’k], det första konstgjorda
hjälpspråk, som nått avsevärd spridning,
utarbetades under 1870-talets senare hälft av den
katolske prästen J. M. Schleyer i Konstanz (1831—
1912). V:s ordskatt är väsentligen hämtad ur
de stora västeuropeiska språken, men orden ha
ofta förändrats till oigenkännlighet genom 1)
stympning, t. ex. niver, universitet, xam, examen,
2) utbyte av sådana ljud, som saknas i en del
språk, mot andra ljud, t. ex. lin, ring, tion, tron,
3) godtyckligt utbyte av ett ljud mot ett annat,
t. ex. sob, såpa, tvål. Ex. på kombinerade
förändringar: volapük = gen. av vol (eng. world),
värld, + pük (eng. speak), tal, språk.
Böjnings-läran är täml. formrik men strängt regelbunden.
— V. är sedan länge utdött.
Vol-au-vent [vål-å-vä’], fr., ”fladder för
vinden”, ett bakverk av smördeg, som efter
gräddningen fylles med stuvning av hummer, svamp,
bräss el. dyl. En liten v. kallas b o u c h é e (fr.,
”munsbit”).
Volchov [våT^af], flod inom Novgorod- och
Leningradområdena; RSFSR, utgörande Ilmens
avlopp till Ladoga; 228 km lång, segelbar. 1921
—26 byggdes ett kraftverk vid kretsstaden och
järnvägsknuten Volchov 124 km ö. om
Leningrad. V. är isfri april—nov.
Wold [vå’l], Herman Ole Andreas,
statistiker och ekonometriker (f. 1908 W12), född i
Norge, fil. dr 1938, doc. i försäkringsmatematik
och matematisk statistik vid Stockholms högsk.
1938, prof. i statistik vid Uppsala univ. 1942. W.
har främst ägnat sig åt den teoretiska statistiken
och åt ekonometrien och har vunnit
internationellt anseende för sina arbeten häri. Bland
utgivna skrifter må nämnas ”Efterfrågan på
jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och
inkomstförändringar” (1940) och ”Demand
analysis, a study in econometrics” (1952).
Voldema’ras [vål-] (V a 1 d e m a r a s), Au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
