Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vysjinskij, Andrej Januarevitj - Vysjnij-Volotjok - Wyspiański, Stanisław - Vytjegda - Vådevill - Våfflor - Våg (redskap)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
501
Vysjnij-Volotjok—Våg
502
prof. i juridik vid och 1925—28 rektor för
univ. i Moskva, 1923—25 allmän åklagare
vid Unionens högsta domstols
brottmålsdi-vision, 1928—31 led. av RSFSR:s
folkkommissariat för folkundervisning, 1931—33
RSFSR:s allmänne huvudåklagare och v.
justitie-folkkommissarie, 1933—35 Unionens v. allmänne
huvudåklagare och 1935—39 Unionens allmänne
huvudåklagare. V. trädde fram i rampljuset som
åklagare i storprocesserna i Moskva 1936—38, där
han med skärpa och hänsynslöshet förde partiets
talan mot Zinovjev, Bucharin, Radek, Rykov
m. fl. Han invaldes 1937 i Unionens högsta råd
och 1939 i partiets centralkommitté, var v. ordf,
i Unionens folkkommissariers råd 1939—44,
utri-kesfolkkommissariens 1 :e ställföreträdare 1940—
46, v. utrikesminister 1946—49, utrikesminister
1949—53 och ånyo v. utrikesminister 1953—54.
På dessa poster blev V. en av förgrundsfigurerna
i den 1939 inledda expansionspolitiken. Från 1946
fungerade V. som rysk chefdelegat vid FN. Han
avled under FN :s generalförsamlings session i
New York.
Vysjnij-Volotjok [vy7njij-valat/å’k],
kretsstad i n. v. delen av Kalininområdet, RSFSR, vid
järnvägen Moskva—Leningrad och
Vysjnij-Volotj okkanalen; 63,600 inv. Mångsidig
industri.
Wyspiariski [vyspja’njskji], S t a n i s 1 a w,
polsk konstnär och författare (1869—1907), prof.
vid konstakad. i Kraköw 1901. W. blev en av de
främsta representanterna för Mloda Polska (Det
unga Polen), som kämpade för en nationell
förnyelse inom den andliga odlingen. Han gjorde
briljanta kartonger till glasmålningar (en svit
utförd i franciskanklostret i Kraköw) och
teckningar till Iliaden, målade i pastell och olja
impressionistiska landskapsbilder, porträtt, barnhuvud
och blommor med uttrycksfull linj ef öring och gav
nya impulser åt bokutstyrsel och konsthantverk.
Han skrev skådespel med grekiska ämnen,
övergick så till polsk historia samt vann med det
av symbolik fyllda dramat ”Wesle” (Bröllopet;
1901) en oerhörd framgång; i ”Wyzwolenie”
(Förlossningen; 1903) satte han mot den falska
Mickiewiczdyrkan en ny tids ideal.
Vytjegda [vy’t/igda], en av Dvinas källfloder.
Vådevi’ll (fr. vaudeville). V. härledes vanl.
från vaux de Vire, populära satiriska slagdängor,
som av gammalt diktades och sjöngos i Vires
floddalar i Normandie i Frankrike och som med
Olivier Basselin (omkr. 1400) i kärleks- och
dryckesvisans form nådde sin blomstring. V. övergick
i början av 1700-talet att beteckna de parisiska
marknadsteatrarnas lätta små sångspel och
sedermera det ur dem utvecklade borgerliga lustspelet
med sång, vars blomstringstid var 1800-talets
förra hälft. V. i denna form fick omkr. 1860 vika
för operetten (Offenbach). Dramatiska
vådevillförfattare av betydelse voro bl. a. fransmännen
A. R. Le Sage, A. Piron, M. A. M. Désaugiers,
E. Scribe och E. Labiche, dansken J. L. Heiberg
samt svenskarna C. I. Hallman, C. M. Envallsson,
A. Blanche och T. A. Säfström.
Våfflor, bakverk, som göras av tjock grädde,
Fig. 1. Likarmad våg.
mjöl och något vatten. Även ägg- och jäst-v.
förekomma. Smeten gräddas vanl. i runda
våffeljärn, där på en gång fem hjärtformiga v., en
”lagg”, framställas.
Våg. 1) Redskap för bestämning av föremåls
massa el. tyngd.
Alltefter konstruktionsprincipen och ändamålet med
v:s användning kan man särskilja ett mycket stort
antal vågtyper. Av särskild betydelse äro v., grundade
på användning av hävstångsprincipen, b a 1 a n s v
å-g a r. Vid en stor grupp v. av detta slag jämföres
massan av kroppen, som skall vägas, lasten, med kända
massor, vikter el. viktstycken. Vanliga äro v. med
2-armad hävstång, vars
båda hälfter äro lika långa,
likarmade v. En
dylik våg av enkelt slag
visar fig. i. Hävstången,
v å g b a 1 k e n el.
balansen, är i mitten
försedd med en nedåt riktad
egg med kanten vinkelrät
mot vågbalkens
längdriktning. Eggen vilar mot ett
fast underlag, pannan.
I vardera ändan av vågbalken finnas i allm. på
upp-sidan uppåt riktade, med mitteggen parallella eggar,
vilka likaledes medelst pannor uppbära de båda
vågskålarna, som tjäna till lastens, resp. vikternas
anbringande. Eggarna och vågpannorna tillverkas vid
bättre instrument av härdat stål, agat el. karneol. Fast
förbunden med vågbalken och anbragt vinkelrätt mot
denna finnes en visare, tungan, som spelar över
en liten del av en cirkelskala. När vågbalken är
horisontell, ”vågrät”, utan att v. belastats, befinner sig
v. i utgångsläge. När balken intager samma läge efter
belastning av vågskålarna, befinna sig lika stora
massor på vardera vågskålen. — Analysvågarna
utgöra med stor precision förfärdigade v. av detta slag.
För att undgå störande luftströmmar inneslutas de i
glasskåp, försedda med dörrar. Medelst en a r r e t
e-ringsanordning kan vågbalken höjas från sitt
underlag, samtidigt med att vågskålarnas
upphäng-ning höjes över vågbalken, varigenom eggarna befrias
från det på dem verkande trycket. V. bör alltid vara
arreterad, utom då en vägning skall utföras. — Med
v:s känslighet menas utslaget vid anbringandet
av en övervikt av en massenhet, t. ex. 1 mg, på endera
vågskålen. Man kan teoretiskt lätt visa, att känsligheten
är direkt proportionell mot hävstångsarmarnas längd
och omvänt proportionell mot vågbalkens vikt och mot
dess tyngdpunkts avstånd från understödspunkten.
Numera användas vanl. förhållandevis kortarmade v.,
varigenom vågbalkens böjning samt v:s svängningstid
minskas, vilket senare medför avsevärd tidsbesparing
vid vägningen. Betydelsefull är även formen av
vågbalken, vilken avpassas alltefter storleken av den
belastning, för vilken v. avses. För att undvika att
använda alltför små
vikter brukas vid
vägning ofta en
s. k. ”ryttare”,
d. v. s. en liten
ögla av tunn
metalltråd, vanl. av 5 mg
massa, vilken
anbringas ovanpå
vågbalken. Denna
bär för detta
ändamål en skala, på
vilken ryttarens läge kan avläsas (fig. 2). Är skalan
mellan de båda yttre eggarna delad i 100 lika delar,
så betecknar en förflyttning av en ryttare av 5 mg
massa i skaldel en massförändring av 0,1 mg. Vid
noggranna vägningar får v. svänga, och v:s
jämviktsläge bestämmes av ett udda antal konsekutiva
vändlägen. Denna bestämning utföres såväl utan som med
belastning, varav jämviktslägets förskjutning erhålles.
Med kännedom om v:s känslighet, som genom ett
särskilt svängningsförsök kan bestämmas, beräknas härur
ett noggrant värde på det vägda föremålets massa. På
senare tid ha precisionsvågar med luftdämpning
alltmera kommit i användning. Vid dem finnas under
vågskålarna inbyggda, klockformiga dämpningscylindrar.
Dessa v. ha en nästan aperiodisk inställning. — För
noggrann vägning av mycket små massor användas
Fig. 2. Vågbalk med
ryttar-gradering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
