Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vännäs - Vänskapsöarna - Vänsterhänthet - Vänstern - Vänstersocialister - Vänstertrafik - Vänstervridande - Väpnad neutralitet - Väpnare - Väpnat hot mot laglig ordning - Väppling - Värd - Värddjur - Värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
549 Vänskapsöarna—Värde 550
järnvägens tillkomst, blev municipalsamhälle 1896
och köping 1928.
Vänskapsöarna, se Tongaöarna.
Vänsterhänthet, tendens att bruka vänster hand
i sådana fall, där de flesta människor använda
höger hand (skrivning, kast etc.). V., som
förekommer i 4—-8%, är sannolikt medfödd, men
orsaken till den är ännu ej närmare klarlagd.
Det är emellertid känt, att de centra, som reglera
talet, hos vänsterhänta äro belägna i den högra
hjärnhemisfären, medan de hos högerhänta ligga
i den vänstra. Man kan räkna med att
benägenheten att använda vänster i st. f. höger hand
varierar starkt inom den grupp, som brukar
betecknas som vänsterhänta. De senaste årens
forskning visar, att v. och högerhänthet äro fullt
likvärdiga ur social synpunkt. Endast i
undantagsfall utgör v. i sig självt ett handikap, men
om den uppträder hos individer, vilka ha
svårigheter att använda sina händer (fumliga,
motoriskt efterblivna), kunna problem uppstå i
samband med skrivundervisningen under de första
skolåren. För det motoriskt normalbegåvade
vänsterhänta barnet behöver
skrivundervisningen emellertid icke ge upphov till några
svårigheter, såvida icke en intolerant omgivning mot
dess vilja försöker påtvinga det vanor, som falla
sig onaturliga för det. Man räknar med att ung.
hälften av de vänsterhänta barnen nå bästa
resultat i skrivning, om de tillåtas använda vänster
hand. Deras handstil blir fullt i klass med de
högerhänta kamraternas. — Bland bekanta
konstnärer voro Lionardo da Vinci och A. v. Menzel
vänsterhänta. — Litt.: A. Trankell, ”V. hos barn
i skolåldern” (1950).
Vänstern, polit., se Högern.
Vänstersocialister, gängse benämning på de
socialdemokratiska partiernas vänsterflyglar samt
på de partier, som på flera håll framgått ur dessa.
Se Socialdemokrati, Sverges socialdemokratiska
vänsterparti och Sveriges socialistiska parti.
Vänstertrafik, motsats till högertrafik (se
d. o.).
Vänstervridande (fys.), se Optisk
vridnings-förmåga.
Väpnad neutralitet, i folkrättens historia namn
på sammanslutningar av neutrala stater i syfte
att skydda sig mot krigförandes övergrepp, i
nödfall med vapenmakt. Mest bekant är det förbund,
som slöts mellan Sverige, Danmark och
Ryssland 1780 (”första väpnade neutraliteten”) under
sjökriget mellan England och Frankrike.
Därvid uppställdes följ, principer: 1) neutrala
fartyg äga fritt idka sjöfart mellan krigförande
makts hamnar; 2) neutral flagga skyddar
fientligt gods med undantag för kontraband; 3)
såsom krigskontraband erkännas endast vissa i en
traktat mellan England och Ryssland av 1766
angivna varor; 4) blockad erkännes blott om den
är effektiv. Dessa regler vunno anslutning från
flertalet kontinentalmakter men erkändes ej av
England. Fördraget bildar epok i
sjökrigsrättens historia, i det att dess anspråk med tiden
vunno allt allmännare erkännande. Under
Napo-leonskrigen förnyades v. genom ett 1800 slutet
förbund mellan Sverige, Danmark, Ryssland
och Preussen (”andra väpnade neutraliteten”);
jämte de föreg. reglerna uppställdes ytterligare
en: att neutrala fartyg, som segla under konvoj,
skola vara fria från visitation. Detta förbund
sprängdes emellertid 1801, då England sände en
flotta till Östersjön. — Litt.: Th. Boye, ”De
væbnede neutralitetsforbund” (1912).
Väpnare, dels ynglingar, som efter att ha
varit pager undergingo utbildning till riddare,
dels medlemmarna av en medeltida
frälsemanna-grupp i Norden. I Sverige stodo v. (svenner
a vapn) i rang efter riddare men över vanliga
frälsemän. Flera personer, som innehade rikets
högsta ämbeten, t. ex. Bo Jonsson Grip, blevo
aldrig el. först sent riddare. Av v. bestod till
stor del lågfrälset.
Väpnat hot mot laglig ordning, jur., utgör
ett i Strafflagen kap. 9 § 6 upptaget
högmåls-brott. För v. straffas den, som, med uppsåt att
brott skall förövas mot allmän säkerhet el.
medborgerlig frihet, samlar el. anför väpnat
manskap el. håller det samlat el. förser manskap
med vapen, ammunition el. annan dylik utrustning
(t. ex. fordon el. uniformer) el. övar det i
vapens bruk. Straff inträder, vare sig manskapet
tillhör krigsmakten el. utgör polisstyrka el.
självständigt rekryterad, legal el. illegal kår. V.
innefattar förberedelse till brott, som ovan nämnts,
i första rummet uppror el. högförräderi men även
t. ex. plundring, gripande av meningsmotståndare
el. påtryckning på väljare medelst terror.
Straffet är straffarbete i 6—10 år.
Väppling, bot., se Klöversläktet.
Värd, biol., se Parasiter 2) och 3).
Värddjur, bot., se Parasiter 3).
Värde. 1) (Filos.) I det allmänna språkbruket
betecknar v. dels ett värdefullt föremål, en
värdebärare, t. ex. ”Hälsan är ett v.”, dels
egenskapen att vara värdefull, t. ex. ”Höga Visan
har stort skönlitterärt v.”. Problemet om v:s
förhållande till verkligheten har varit en grundfråga
i västerländsk metafysik och etik.
Påstår man, att ett föremål (sak, person,
handling) självt har v., kallar man detta v. för
egenvärde; ha dess verkningar egen-v., talar man
om verkningsvärde; har det v. som
medel för ett annat föremål med egen-v., äger det
instrumentelit v.; är dess v. betingat av
ett visst samband med ett föremål med egen-v.,
talar man om affektionsvärde (W. Stern:
Strahlwert). Med v. menar man i filosofien vanl.
den allmänna bestämning, som är gemensam för
alla olika arter av positiva och negativa v.
Huvudfrågan blir då: ”Vari består detta
v.-predi-kat”? Frågan har besvarats på en mängd olika
sätt, men svaren kunna huvudsakl. ordnas i tre
grupper: 1) Värdesubjektivismen (ofta
kallad värderelativism, resp.
värdepsykologis m) anser, att v. är en
relations-egenskap, som föreligger hos v.-bäraren (A),
endast då denne är föremål för en persons el.
en grupps faktiska värdering. V.-omdömet ”A
är god” betyder då t. ex. ”Denna handling väcker
ett visst slag av lust hos personen B”, ”Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
