Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värde - Värdeförsändelse - Värdelära, värdeteori - Värdenihilism - Värdepapper - Värderingsinstrument - Värdestegring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värdeförsändelse—Värdestegring
551
älskas av B”, ”Den begäres av B”, ”Den gillas
av B" el. ”Den är föremål för B:s intresse”.
Nietzsches historiska och psykologiska analyser
bröto mark för v.-subj ektivismen. Den
österrikiska v.-teorien, som under 1890-talet
utvecklades av A. Meinong, C. Ehrenfels, K. Kreibig
m. fl., var i huvudsak av denna typ. I olika
utformningar har v.-subj ektivismen sedan
före-trätts av talrika filosofer, bl. a. E. Westermarck,
J. Dewey, R. B. Perry och V. Kraft. Mot
v.-subj ektivismen talar dels att vi faktiskt räkna
med ett potentiellt v., d. v. s. att något kan
vara värdefullt, även om det icke är föremål för
en aktuell värdering, dels att somliga, framför
allt moraliska, värderingar göra anspråk på
allmängiltighet. Slutl. visar det sig svårt att
bestämma de olika slagen av värderingar, t. ex.
skillnaden mellan etiska och estetiska värderingar,
utan att förutsätta skillnader hos det, som
värderas. Meinong (1923) har därav föranletts att
skilja mellan ”personliga” (subjektsbetingade) och
”opersonliga” (objektsbetingade) v. Andra
modifikationer av v.-subj ektivismen i objektivistisk
riktning ha motiverats t. ex. av C. R. Campbell.
— 2) Värdeobj ektivismen fattar v. som
en egenskap hos v.-bäraren. Naivt och
oreflekterat mena de flesta människor, att omdömet ”A
är god” är av samma slag som ”gräset är grönt”.
Men v.-objektivismen uppträder också i mera
reflekterade former. Så har G. E. Moore (1903)
hävdat, att ”god” är beteckning för en enkel,
odefinierbar, inre bestämning hos det värderade
föremålet, Max Scheler fattat v. som Wesen,
vilka ”utskådas” ur föremålen genom specifika
v.-intuitioner (Wesensschau), och H. Rickert
fattat v. som objektiva meningsfulla betydelser,
vilka föremålen äga (Sinngehalf). Liknande
teorier finnas hos andra, av fenomenologien
påverkade tänkare, t. ex. N. Hartmann. En synnerligen
omsorgsfull motivering för v.-obj ektivismen har
lämnats av W. D. Ross. De kritiska
invändningarna mot v.-objektivismen grunda sig
framför allt på svårigheterna att objektivt påvisa
v.-kvaliteterna och att förklara den faktiska
splittringen mellan värderingarna. — 3)
Värdenihilismen förklarar, att v.-omdömet icke alls
är ett omdöme om ett sakförhållande, utan att
satsen ”A är god” endast har en symtomatisk
språklig funktion i likhet med utropen ”ack” och
”åh” etc. Satsen säger ej ens, att en viss
psykisk process, värderingen, försiggår. Ur
objektiv synpunkt är v. sålunda intet (nihil). Denna
teori företrädes av A. Häger ström (1911, 1917)
och flera av hans lärjungar, bl. a. A. Ross, samt
av åtskilliga neopositivister, ss. L. Wittgenstein,
A. J. Ayer och C. L. Stevensen, och av
existentialister, t. ex. J.-P. Sartre. V.-nihilismen måste
förklara, hur det allmänna skenet uppkommer,
att satsen ”A är god” uttrycker ett
sakförhållande. Dessa förklaringar, t. ex. Hägerströms teori
om en ”association” mellan en känsla och en
föreställning, varigenom symtomet projiceras på
föremålet, äro f. n. under omprövning.
2) (Nationalek.) V. har varje nyttighet, på
vilken knapphet råder. Den nationalekonomiska
552
forskningen har från början brottats med
problemet att uppbygga en motsägelsefri v.-lära.
Adam Smith påpekade skillnaden mellan
bruksvärde (användbarheten) (eng. value in use)
och bytesvärde (value in exchange), d. v. s.
förmåga att köpa andra föremål, som
besittningen av visst föremål förlänar. En diamant
t. ex. har ringa bruks-v. men på gr. av sin
knapphet högt bytes-v. Bruks-v. bestämde icke v. men
var dess förutsättning. För de nyttigheter, som
kunde reproduceras i önskad omfattning, voro
kostnaderna för reproduktionen bestämmande för
v. Viktigast bland dessa kostnader var det för
nyttighetens framställande nödvändiga offret av
arbete. Arbetet blev därför den rätta mätaren av
varans v. Denna på naturrättsliga
äganderätts-föreställningar grundade arbetsvärdelära
utvecklades vidare av D. Ricardo, som dock måste
uppbygga sin strängt logiska teori på en serie
verklighetsfrämmande förutsättningar. Av Marx
och socialisterna blev klassikernas v.-lära driven
till sin spets. Gentemot nu nämnda försök till
en o b j e k t i v v.-lära, där v. grundas på i varan
inneboende egenskaper, står den subj ektiva
gränsnyttoläran i bestämd opposition. Som v:s
grundval framställa gränsnytte-teoretikerna
(bland vilka framför allt märkas Jevons, Menger
och Walras) nyttan, men icke totalnyttan utan
den nytta, som den sist till förfogande stående
enheten av ett förråd kan skänka individen. Även
den subjektiva v.-läran är motsägelsefylld och
otillfredsställande. För modern nationalekonomi
spelar v.-begreppet ej längre någon större roll.
3) (Mat.) Se Matematiskt värde.
Värdeförsändelse, gemensamt namn för
assu-rerade och rekommenderade försändelser.
Värdelära, värdeteori. 1) (Filos.)
Vetenskapen om värdena, av vissa tänkare, t. ex. E. v.
Hartmann, W. Windelband och W. M. Urban
även kallad a x i o 1 o g i, av andra t i m o 1 o g i.
V:s uppgift är att undersöka vad värde är,
värdenas arter, sammanhang och rangordning
(värdenas system) samt värdeupplevelserna,
värderingarna och värdeomdömena (värdepsykologi).
V. är den gemensamma grundvalen för etik,
rättsfilosofi, estetik och religionsfilosofi. Se
vidare Värde 1).
2) (Nationalek.) Se Värde 2).
Värdenihilism, se Värde 1).
Värdepapper, inom bank- och börsväsendet
beteckning för aktier, obligationer, debentures,
teckningsrätter och interimsbevis. I mera
vidsträckt bemärkelse kan begreppet omfatta även
andra papper, som representera ett ekonomiskt
värde, ss. inteckningsreverser, växlar, checkar
och banksedlar. V., som omsättes vid fondbörs
kallas fondpapper.
Värderingsinstrument, ett över verkställd
värdering av förrättningsmannen upprättat
utlåtande, innefattande beskrivning av det värderade,
förteckning över däri ingående delar samt ofta
motivering för värdesättningen.
Värdestegring, se Oförtjänt värdestegring och
Värdestegringsskatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
