Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - Andra världskriget - Tyskland besegras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
601 Världskrigen 602
fronten hade sedan invasionens början förlorats 1,5 mill.
man i döda, sårade och fångar. 18/io 1944 anbefalldes
uppsättandet av Folkstormen, för vars utrustning och
beväpning ersättningshären under inrikesminister Himmler
svarade. Dess insatser blevo av mycket växlande värde.
Under 1944 försökte man också draga verklig nytta av
de ryssar (uppskattade till 650,000 man ukrainare,
tur-kestaner, kaukasiska folk m. fl.), som under kriget
slutit sig till tyskarna, genom att av dem bilda stridande
förband, och under den ryske generalen Vlassov bildades
14/ii 1944 ”Kommittén för befriandet av Rysslands folk”.
Resultatet kunde dock i nederlagets stund icke bli annat
än mindre gott. Såväl i ö. som i väster voro de allierade
flygstridskrafterna överlägsna.
Att Tyskland trots det hopplösa läget icke föll sönder,
kan förklaras bl. a. genom det ökade polisiära tryck,
som Hitler utövade på såväl hemmafronten som
försvaret sedan sommaren 1944, vedergällningspropagandan,
fruktan för de ryska truppernas skövlingar samt de
allierades krav på en ovillkorlig kapitulation. — För de
allierade hade slutfasen i själva verket utvecklat sig till
att före en kommande kapitulation ockupera största
möjliga delar av Tyskland och Österrike.
Slutoffensiven i öster. Läget på östfronten i början av
jan. 1945 var i stort sett följ. Tyska n. armégruppen var
hopträngd i n. v. Kurland av de ryska baltiska
armégrupperna. Mellersta armégruppen (generalöverste
Rein-hart) höll Ostpreussen samt söderut efter Narew till
Weichsel, och häremot stodo på rysk sida, norrifrån
räknat, 3æ och 2:a vitryska armégrupperna under
general Tjernjakovskij, resp. marskalk Rokossovskij.
Armégrupp A (generalöverste Harpe) försvarade längs
Weichsel och Wisjoka söderut till Ostbeskiderna mot norrifrån
räknat 1 :a vitryska samt r:a och 4:e ukrainska
armégrupperna under marskalkarna Zjukov och Konjev, resp.
general Petrov. I Ungern försvarade s. armégruppen
(generalöverste Woehler) mot 2:a och 3:0 ukrainska
armégrupperna under marskalkarna Malinovskij, resp.
Tolbuchin. Fronten i n. Jugoslavien hölls av
överbefälhavaren i sydöst (fältmarskalk v. Löhr) mot
jugoslaviska och bulgariska trupper.
Ryssarna hade nov.—dec. 1944 laddat upp för den
avgörande vinteroffensiven, som började 12/i 1945 med i:a
ukrainska armégruppens anfall från brohuvudet väster
om Weichsel vid Sandomierz. 13/i—15/i gingo övriga ryska
armégrupper n. om Beskiderna till anfall. Offensiven
ledde till att det tyska försvaret av Weichsel revs upp
fullständigt och att pansartrupper ur 1 :a ukrainska och
1 :a vitryska armégrupperna snabbt ryckte fram västerut.
Endast sporadiskt motstånd kunde bjudas. Warszawa
togs 18/i, Kraköw och Eödz 19/i. Tyska mellersta
armégruppen (f. d. armégrupp A), som nu fördes av
fältmarskalk Schörner, vek vidare västerut mot Oder inför det
starka trycket från de båda ryska armégrupperna. Det
schlesiska industriområdet invaderades i början av febr.,
och i slutet av samma månad gingo ryssarna över Oder
mellan Oppeln och sammanflödet Neisse—Oder. Breslau
höll dock stånd till krigets slut.
3:0 vitryska armégruppen, nu under marskalk
Vasilev-skij, hade, stödd av 2:a vitryska armégruppen, i mitten
av febr, trängt ihop tyskarna i Ostpreussen kring
Kö-nigsberg, på Samland samt s. v. om Königsberg. Det
tyska försvaret bröts efter hand. Königsberg
kapitulerade 9/4, medan mindre delar i Ostpreussen höllo sig till
krigsslutet. De ryska härjningarna voro fruktansvärda.
För att genom flankerande anfall norrifrån mot
ryssarna ö. om Oder hindra ett anfall mot Berlin bildades
i Pommern mellan nedre Weichsel och nedre Oder
armégruppen Weichsel med inrikesminister Himmler som
chef. I mitten av febr, slogs ett resultatlöst tyskt anfall
ut härifrån, och i slutet av febr, anföllo delar av 2:a
och 1 :a vitryska armégrupperna för att undanröja det
tyska hotet från n. Östersjön nåddes i början av mars,
och ryssarna togo nedre Öder. Pommern rensades, och
"/s togs Danzig. I början av mars försvarade tyskarna,
norrifrån räknat, med armégruppen Weichsel och
mellersta armégruppen Oder och Neisse till Görlitz,
därefter i en båge mot s. ö. till övre Oder vid Oppeln och
vidare söderut. 28/a avsattes generalstabschefen Guderian.
I slutet av mars gingo 2:a och 3:0 ukrainska
armégrupperna till anfall mot Österrike. Wien togs 13It. 3:6
armégruppen fortsatte västerut längs Donau för att
förena sig med de västallierade, och 2:a armégruppen
framryckte norrut i ryggen på mellersta armégruppen.
Sedan ryssarna i huvudsak avslutat operationerna i
Pommern och Ostpreussen, kunde de samla sig för den
slutliga offensiven över Oder mot Berlin, som började
15/i efter en våldsam art.-förberedelse. Den utfördes
av 1 :a vitryska armégruppen från ett brohuvud vid
Küstrin samt av 1 :a ukrainska armégruppen, som
anföll över Oder s. om Guben. Berlin inneslöts 25/4.
Mot-anfall från en nyuppsatt armé s. v. om Berlin kunde
icke ändra läget, och trots förtvivlat motstånd, i vilket
Folkstormen och Hitlerjugend kastades in, måste
riks-huvudstaden kapitulera *la. Hitler hade dessförinnan
utnämnt amiral Dönitz till sin efterträdare och begått
självmord (”A).
Slutoffensiven i väster. Tysk överbefälhavare i väster
var v. Rundstedt. Mellan schweiziska gränsen och
Mo-sel försvarade armégrupp G (generalöverste
Blasko-witz), därifrån och till trakten av Roermond armégrupp
B (fältmarskalk Model) samt i Nederländerna och längs
nedre Rhen armégrupp H (generalöverste Student).
Anfallen mot Rhen, i vilka det allierade taktiska flyget
spelade stor roll, fingo följ, förlopp. Colmarfickan togs
i början av febr, av i:a franska armén, förstärkt
med amerikanska divisioner. N. armégruppen
(fältmarskalk Montgomery) anföll 8/2 från Nijmegen-området med
1 :a kanadensiska armén i s. ö. riktning mellan Maas och
Rhen och 28/2 med 9.’e amerikanska armén från n. ö. om
Aachen i n. ö. riktning. 19/s var området intill Rhen helt
i armégruppens hand. Mellersta armégruppen (general
Bradley) anföll med 1 :a amerikanska armén 23/2 och 3:0
amerikanska armén i början av mars i huvudsak frontalt
mot Rhen mellan Köln och Koblenz. Köln togs 7/s, och
genom en kupp s. d. togs den användbara järnvägsbron
vid Remagen, där det under de följande dagarna bildades
ett brohuvud ö. om Rhen. llls voro armégruppens
operationer avslutade. Då återstod väster om Rhen tyskt
försvar längs Mosel mellan Koblenz och Trier samt
därifrån längs Västvallen till Rhen s. om Karlsruhe. Detta
förintades genom anfall 15/j—25/s av 3:e amerikanska
armén över Mosel och 7æ amerikanska armén ur s.
armégruppen (general Devers) mot Västvallen. Genom dessa
strider hade tyskarna på 6 veckor drivits tillbaka till
Rhen och tillfogats oersättliga förluster i manskap och
materiel, v. Rundstedt ersattes 19/s med fältmarskalk
Kes-selring.
Rhen överskreds i slutet av mars. N. armégruppens
anfall vid nedre Rhen började 23/s. Det hade föregåtts
av en omfattande bombning under närmare en månad för
att isolera stridsområdet och sprida kaos i Västtyskland.
Inom mellersta armégruppen bröt sig i:a amerikanska
armén 26/a ut ur Remagenbrohuvudet och anföll dels mot
Kassel för att tillsammans med g:e amerikanska armén
inringa Ruhrområdet, dels mot Frankfurt för att hjälpa
3æ amerikanska armén över Rhen. 3:6 och 7:e arméerna
hade i direkt anslutning till likviderandet av det tyska
motståndet bakom Mosel och Västvallen tagit brohuvuden
ö. om Rhen mellan Mannheim och Mainz samt anföllo
härur 22/a—25/j.
I slutet av mars försökte Churchill inrikta
operationerna på att ev. före ryssarna el. också tills. m. dem
taga de politiskt viktiga städerna Berlin och Wien.
Detta mötte dock föga förståelse hos Eisenhower och den
amerikanska krigsledningen i Vita huset, som i princip
icke ville gå fram längre än till den blivande
demarka-tionslinjen.
De tyska arméerna på västfronten hade vid denna
tidpunkt föga stridsvärde. Ruhrområdet var inringat V4,
och den där uppkomna ”Ruhrfickan” likviderades 18/i,
varvid 325,000 fångar togos. Fältmarskalk Model begick
självmord. 1 :a kanadensiska armén tog i april n. och ö.
Nederländerna samt hejdades s. om Zuidersee för att
undvika ytterligare förstörelse i Nederländerna. Under
april fortsatte övriga arméer f ramryckningen genom
Tyskland med 2:a brittiska armén över Hamburg och
Elbes nedre lopp mot östersjökusten vid Lübeck och
Wis-mar, som nåddes 2/s, samt 9æ och i:a amerikanska
arméerna på bred front mot mell. Elbe, där kontakt nåddes
med ryssarna vid Torgau 25/4. 3:6 amerikanska armén gick
över Erfurt och Gotha samt därefter i en vid båge mot
Tjeckoslovakien och Donau vid Regensburg för att nå
kontakt med ryssarna i Österrike. Linz togs 5/r. 7æ
amerikanska armén gick fram genom Bayern mot västra
Österrike samt vann genom Brennerpasset samband med
5æ amerikanska armén från Italien. I slutet av april
hade i:a franska armén slutligt brutit motstående tyskt
försvar ö. om Rhen.
Kapitulationen. Inrikesminister Himmler erbjöd 24/4
1945 via Svenska Röda korsets representant, greve Folke
Bernadotte, de västallierade kapitulation i väster. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
