Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zirkon - Zirkonium, Zr - Zistersdorf - Zita - Zittau - Zizania, vattenris, vattenhavre, vildris - Žižka, Jan - Zizyphus - Zjdanov (stad) - Zjdanov, Andrej Alexandrovitj - Zjitomir - Zjukov, Gregorij Konstantinovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
781
Zirkonium—Zjukov
782
c y r t o 1 i t. — Z. är allmänt utbredd inom de
eruptiva bergarterna. I Sverige förekommer z.
bl. a. som pegmatitmineral vid Finnbo.
Zirkonium [-å’n-], Zr, grundämne med
atomvikt 91,22 och atom-nr 40. Z. förekommer allmänt
i naturen men ständigt i mycket små mängder,
hu-vudsakl. som silikat ZrSiO4, z i r k o n, och som
dioxid ZrO2, zirkonjord el. baddeleyit.
Rent z. är en tänjbar, stålglänsande metall, som
kan valsas till plåt och dragas till tråd ned till
0,03 mm. Dess spec. v. är 6,52, dess smp. 2,130°.
Z. framställes genom reduktion av
dubbelsaltet KXZrFe) med natrium. Tekniskt
framställes zirkonmetall genom reduktion av zirkondioxid
med kol under tryck el. genom reduktion av
kloriden med smält magnesiummetall. Metalliskt
sintrat z. har fått användning i uranreaktorer.
Största delen av den amerikanska
produktionen av z. går till Atomic Energy Commission.
Zirkoniumoxid är ett mot syror och
alkalier beständigt vitt pulver med smp. 2,700°
och med mycket liten utvidgningskoefficient. Dess
egenskaper betinga dess användning till olika
la-boratoriekärl, eldfast tegel i stålugnar m. m.
Zistersdorf [tsi’starsdårf ], stad i Nedre
Österrike, c:a 45 km n. ö. om Wien; c:a 2,500 inv.
Z. är centrum i ett sedan 1931 exploaterat
petroleumfält.
Zita [tsi’ta], exkejsarinna av Österrike,
prinsessa av Bourbon-Parma (f. 1892), 1911
förmäld med ärkehertig Karl av Österrike, som
1916—18 var kejsare av Österrike och konung av
Ungern. Hon följde sin make i landsflykt.
Under 2:a världskriget slog hon sig ned i U.S.A.
Zittåu [tsi’-], stad i östligaste Sachsen, vid
Oders biflod Neisse, nära böhmiska gränsen;
38,271 inv. (1939). Z. är av vendiskt ursprung,
blev stad 1255; brändes av Torstenson 1639.
Zizänia aquätica, vattenris,
vattenhavre, v i 1 d r i s, ett på flod- och sjöstränder
i Nordamerika och n. ö. Asien växande, med
riset besläktat gräs med enkönade småax i yvig
vippa. Kornen användas av indianerna som
näringsmedel.
Zizka [$i’Jka], Jan, tjeckisk härförare (d.
1424). Efter Hus’ död blev Z. en av husiternas
ledare. Han var en fanatisk taborit, skicklig
fältherre, vann betydande framgångar i
husit-krigen och ansågs länge som nationalhjälte.
Zizyphus [-f-], släkte av brakvedsfamiljen
(Rhamnaceae). De bortåt 50 arterna äro buskar
el. små träd med breda blad och vanl. med tornar
vid bladskaften. Blommorna äro oansenliga,
frukterna stenfrukter. Z. wulgaris (från Orienten),
judetörn e, planteras i s. Europa, och
frukterna, bröstbär, användas i medicinen. Z. jujuba
(från s. ö. Asien) odlas i varma länder för
frukterna, som till smaken erinra om äpplen. Z.
lotus anses vara de gamla grekernas lotusträd,
vars frukter sades vid förtäring medföra
glömska. Av Z. spina Christi skall Kristi törnekrona
ha flätats.
Zjdanov [$da’naf], stad i Ukrainska SSR, se
Mariupol.
Zjdanov [^da^af ], Andre j Alexandro-
vitj, rysk politiker (1896—1948). Z. blev 1934
medl. av partisekretariatet under Stalin och
några månader senare partisekr. för
Leningrad-området efter Kirov, som hade mördats. Z. blev
1935 led. av Sovjetunionens högsta sovjets
presidium och 1939 ord. medl. av politbyrån. Efter
det tyska angreppet mot Sovjetunionen 1941 blev
Z. i egenskap av partisekr. i Leningradområdet
högste ledare av
Leningrads försvar, och
hans prestige
ökades genom stadens
sega motstånd. Han
blev 1943
generallöjtnant och 1944
generalöverste. Z. ansågs
vara en av de drivande
krafterna i den ryska
politiska offensiven
mot västmakterna i
Europa efter 2 :a
världskriget och
organiserade Kominform
1947. Han spelade
även en framträdande roll vid utrensningar inom
det ryska kulturlivet. Z., som ofta hade nämnts
som eventuell efterträdare till Stalin, avled i aug.
1948.
Zjitomir [$ytå’mjir], ukrain. Zytomir, stad i
n. v. Ukraina, Sovjetunionen, 160 km v. s. v.
om Kiev, vid Dnjeprs biflod Teterev; 95,000 inv.
(1939). Z. är Volyniens foma huvudstad och
tillhörde före 1778 Polen.
Zjukov [$o’kaf], Gregorij
Konstan-t ino vi t j, rysk arméofficer (f. 1896). Z.
deltog som menig i i:a världskriget och inträdde
1918 i Röda armén. Han blev armégeneral och
chef för Kievs militärdistrikt 1940 samt
generalstabschef 1941. Efter krigsutbrottet 1941
deltog Z. först i striderna i Ukraina, därefter i
Vitryssland och i sept. framför Leningrad för
att i okt. bli chef för
central fronten efter
S. Timosjenko. Som
chef för denna ledde
han försvaret av
Moskva och den i dec.
påbörjade
framgångsrika motoffensiven. I
aug. 1942 sändes Z.
till sydfronten för att
organisera den ryska
motoffensiv, som ledde
till segern vid
Stalingrad. Han utnämndes
till marskalk 1943. I
febr. 1944 blev Z.
chef för i:a ukrainska fronten och senare
för 1 :a vitryska fronten, intog Warszawa
samt tills. m. I. S. Konjev Berlin. 1945—46 var
han chef för de ryska ockupationstrupperna i
Tyskland och medl. av det allierade
kontrollrådet. 1946—49 var han chef för Odessas
militärdistrikt. Z. får anses vara Rysslands
förnämste fältherre under 2:a världskriget. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
