Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åland (landskap) - Historia - Ålands hav - Ålandsrot, alant - Ålbækbukten - Ålborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Ålands hav—Ålborg
820
Historia. Före 1809. Å. har sedan äldsta
tider haft svensk befolkning och över huvud stått
i livlig förbindelse med Sveriges centrala
bygder kring Mälaren. Den åländska ögruppen
utgjorde judiciellt och administrativt en samlad
enhet. Mestadels var Ä. ett särskilt län under
Kastelholms slott. Genom 1634 års regeringsform
blev Å. förenat med n. och s. Finland till ett
landshövdingedöme med residens i Åbo. I
freden i Fredrikshamn 1809 avträdde Sverige Å.
Efter 1809. 1830 började ryssarna
uppföra den stort anlagda fästningen Bomarsund på
ö. A. Under Krimkriget anföll en allierad
eskader och en landstigningsstyrka på 12,000 man
Bomarsund, erövrade fästningen och tog dess
besättning till fånga. I freden i Paris
förpliktade sig Ryssland genom en särskild konvention,
det s. k. Ålandsservitutet, att ej hålla Å. befäst.
Under 1 :a världskriget förläde dock ryssarna
militär till Å. och uppförde kustfort. Det
tryck, som detta innebar för befolkningen,
var en starkt bidragande orsak till att
ålänningarna efter ryska revolutionens utbrott 1917
företogo en samfälld aktion för att
åstadkomma Å:s återförening med Sverige. Vid
folkomröstning i dec. s. å. skapades överväldigande
majoritet för anslutning till Sverige. Svenska
regeringen inriktade sig på att tillmötesgå
ålänningarnas önskemål, dock under förutsättning av
samförstånd med Finland. Då i mitten av febr.
1918 det pågående finska inbördeskriget nådde
Å., förmådde svenska regeringen både en
skyddskårsstyrka och den kvarlämnade ryska
garnisonen att evakuera ögruppen mot att
Sverige åtog sig befolkningens skydd. Svensk trupp
sändes till A. W2. Då emellertid detta
väckte misstro i Finland och tyska trupper kort
efteråt landstego på Å. för att där upprätta
etapp, drog svenska regeringen tillbaka den
svenska styrkan för att undvika internationella
komplikationer. Under loppet av våren
utvecklade sig ett meningsutbyte mellan svenska och
finska regeringarna om Å., varvid bägge parter
fastställde sina krav på öarna. Genom en
svenskfinsk överenskommelse demolerades fästningarna
på Å. 1919. Finland tillät ej Ålandsfrågans
avgörande genom folkomröstning men enades med
Sverige om att hänskjuta den till
fredskonferen-sen i Paris, men denna tog ej upp frågan till
behandling. Under förra delen av 1920 skärptes
tvisten mellan Sverige och Finland, sedan
Finland i jan. utfärdat en lag om självstyrelse för
A., Sverige vädjat till stormakterna och finska
regeringen låtit häkta de ledande ålänningarna för
högförräderi. Svenska regeringen såg sig på
stormakternas inrådan nödsakad att låta
Ålandsfrågan hänskjutas till N. F., som 1921 deklarerade,
att Å. borde stanna inom Finland men
neutraliseras och erhålla speciella garantier för
befolkningens nationalitet. 2O/io s. å. ingingo bl. a.
Sverige, Finland, Tyskland och Storbritannien en
konvention om Ålands ständiga neutralisering.
Sovjetunionen protesterade mot att den ställdes
utanför konventionen.
På 1930-talet gjordes från finsk sida i enskilda
uttalanden framstötar om ett upphörande av
ögruppens neutralisering. I april 1938 enades
utrikesministrarna Sandler och Holsti om att
man skulle söka trygga Ålands neutralitet
genom åtgärder, som varken utmanade tyskar el.
ryssar. I juli s. å. utarbetade militärexperter
från båda länderna den s. k. Stockholmsplanen,
som innebar, att själva Åland alltjämt skulle
vara demilitariserat men att Finland skulle ha
rätt att befästa de s. skären i ögruppen. Sverige
skulle på anmodan av Finland medverka till
Ålands skydd, under förutsättning att bägge
staterna voro neutrala. Stockholmsplanen förelädes
i jan. 1939 signatärmakterna för 1921 års
Ålands-konvention och erhöll deras godkännande, men
då Sovjetunionen motsatte sig planen, återtog
svenska regeringen förslaget. — En ny
självstyrelselag för Å. antogs 1951.
Litt.: U. Markström, ”Å., de tusen öarnas
land” (1951); A. Wernlund, ”Å:s kamp för
självhävdelse” (1953).
Ålands hav, farvattnet mellan Väddö och
Åland från Understen i n. till Söderarm i s. N.
delen av Å. kallas S. Kvarken.
Ålandsrot, a’l a n t, I’nula hele’nium, av fam.
korgblommiga, en nästan
manshög, flerårig ört med fåbladig
stjälk, stora blad och stora korgar
med platt, naket blomfäste.
Blommorna äro gula, kantblommorna
långa, tunglika honblommor,
diskblommorna rörformiga och
två-könade. Å. växer på fuktiga
ställen vid gårdar. Roten, Radix
inu-lae, är rik på inulin och
alant-kamfer och begagnas som
läkemedel. Till samma släkte hör
k r i s 1 a, I. salicina, med lägre, tätbladig stjälk.
Den växer täml. sällsynt i ängsbackar i s. och
mell. Sverige.
Ålbækbukten, vik av Kattegatt på Jyllands
ö. kust, mellan Skagen och Frederikshavn. God
ankarplats.
Ålborg [å’lbår], stad i n. Jylland på
Limfjordens södra strand; c:a 100,000 inv. (med
förorter); säte för stiftsamtman och biskop.
Å. är förbundet med n. om fjorden liggande
staden Nörresundby genom två broar, dels en 635
m. lång landsvägsbro, Limfjordbroen (invigd
1933), dels en c:a 380 m lång järnvägsbro
(byggd 1936—38). Staden är omgiven av kullar
och har en ålderdomlig prägel med många smala
gränder och gamla korsvirkeshus.
Kulturhistoriskt intressanta byggnader äro bl. a. Jens Bangs
stenhus, ett av Danmarks märkligaste borgarhus,
uppfört i renässans 1623—24, och Ellen Marsvins
gård från 1616. Hospitalet (sjukhuset)
rymmer väl bevarade rester av ett helgeandskloster
från 1400-talet. — Ä. är en livlig handels- och
sjöfartsstad med högt uppdriven cement-, sprit-,
tobaks- och textilindustri m. m. Flygstation.
Å., som redan på 1000-talet omtalas som en
betydande handelsplats, fick 1342 sin första
stadsrätt av Valdemar Atterdag. 1554 blev det
biskopssäte.
Ålandsrot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
