Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålborgs amt - Ålderdom - Ålderdomshem - Ålderman - Åldersbetyg - Ålderspresident - Åldfru, oldfru - Ålem - Ålesund - Ålfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Ålborg amt—Ålfiskar
822
Jens Bangs stenhus i Ålborg, uppfört 1623—24.
Ålborg amt i n. Jylland på båda sidor om
Limfjorden och intill Kattegatt. Städer: Ålborg
(säte för amtmannen), Nörresundby, Lögstör och
Nibe.
Ålderdom. Det kan vara svårt att avgränsa
normala åldersfenomen från sjukliga
förändringar, som ofta uppträda vid högre ålder. Som
en direkt följd av åldrandet kunna dock vissa
förändringar i olika kroppsvävnader uppträda:
uttorkning, fördröjd el. upphävd celldelning,
nedsatt oxidation, minskad elasticitet, atrofi och
ev. degeneration av högt differentierade
vävnader, ökning av bindväven o. a. stödjesubstans.
Detta kan leda till mer el. mindre påtagliga
symtom från olika organ. Det avsöndras mindre
mängd magsaft än tidigare, och denna innehåller
ej så mycket syra. Könskörtlarnas funktion
avtar. Hos kvinnan inträder klimakteriet vid 45—
50 års ålder. Hos mannen kan det däremot bildas
befruktningsdugliga sädesceller vid betydligt
högre ålder. Linsens elasticitet minskar, vilket
leder till översynthet. I många fall uppträder
det vid högre ålder grumlingar i ögonlinsen
(starr) samt avlagring av fettämnen i
hornhinnans periferi i form av en grå ring, s. k.
gubb-ring (arcus senilis). Hörseln blir ofta nedsatt,
särsk. för höga toner. Minnet kan försvagas,
likaledes inpräglingsförmågan och
initiativkraften. Ej sällan träffar man dock äldre personer
med väl bibehållna såväl kropps- som
själsför-mögenheter. Det förefaller, som om hög ålder
skulle vara en i viss mån ärftlig egenskap. Många
teorier om åldrandets djupaste orsak ha
fram
förts, men det är ej mycket av dessa, som står
sig inför en kritisk granskning. Människans
medellivslängd har dock genom den medicinska
forskningens framsteg ökat avsevärt. I Sverige
har sålunda medellivslängden under de senaste
100 åren ökat från 42 till 68 år. Denna ökning
är emellertid till stor del beroende på minskad
barnadödlighet och färre dödsfall i
infektionssjukdomar i alla åldrar. Därför komma nu av
ett visst antal födda barn flera personer än förr
att uppnå exempelvis 50-årsåldern. Den
sannolikt återstående livslängden för en 50-åring är
emellertid nu ej mycket längre än för 100 år
sedan.
Ålderdomshem, se Fattigvård.
Ålderman, högste ämbetsmannen inom en by,
ett gille el. ett hantverksämbete.
Åldersbetyg, se Betyg, sp. 888.
Ålderspresident, vanligt namn på den, som
på grund av anciennitet intar presidiet i en
församling.
Åldfru, o 1 d f r u, dam, som har tillsyn och
vård om hushållet på ett kungl. slott.
Ålem, kommun i N. Möre och Stranda
domsaga i Kalmar län, n. om Kalmar, vid
Kalmarsund; 177,29 km2, 5,034 inv. (1955). Bördig
slättbygd med lövskogsdungar och örik kust; i det
inre vida skogsmarker. 3,575 har åker. Egendom:
Strömserum (se d. o.). Å:s största tätort är
stations- och industrisamhället
Blomster-måla (1,171 inv. 1951). Stationssamhället
Ål em har 434 inv. (1951). Många
trävaru-o. a. fabriker. I Å. ligga Pataholm och
Timmer-nabben (se dessa ord). Kyrkan är från 1830.
Pastorat i Växjö stift, Stranda kontrakt.
Ålesund [-sun], stad i Möre og Romsdal
fylke, på Norges västkust; 18,527 inv. (1950).
Å. ligger på 3 med broar förenade öar. Staden
har skeppsfart och omfattande utförsel av fisk
och fiskprodukter. Rundradiostation. Å. är
centralpunkten för s. Sunnmöres sedan 1925 starkt
industrialiserade landsbygd.
Ålfiskar, Ang uilli förmes (A^odes),
under-ordn. bland benfiskarna. Å. ha långsträckt
kroppsform och sakna bukfenor. Fjällen äro
ytterst små eller saknas alldeles. Alla äro
rovfiskar. Den artrikaste fam. är ålar,
Anguilli-dae, vars viktigaste arter äro den vanliga
ålen (se Ål) och h a v s å 1 e n, Conger conger.
Den senare är ovan blekbrun, under smutsigt vit
och saknar fjäll. Från vanlig ål skiljes den
genom den långa ryggfenan, som börjar i höjd med
bröstfenorna, och genom den framskjutande
överkäken. Längden kan uppgå till 3 m. Den
förekommer i alla tempererade och tropiska hav.
Köttet ätes men anses ej särdeles välsmakande.
Fam. m u r e n o r, Muraenidae, utmärkes bl. a.
av att även bröstfenorna försvunnit; vissa
arter kunna bli ända till 3 m långa. I
Medelhavet finnes m u r e n a n, Muraena helena,
som når en längd av 1,5 m. Kroppen är
oregelbundet marmorerad i brunt och gult. Huvudet
är spetsigt med rörlikt förlängda näsöppningar.
Den är ett glupskt rovdjur och allmänt fruktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
