Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångpanna (ånggenerator) - Ångpanneföreningar - Ångström, 1. Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
837
Ångpanneföreningar—Ångström
838
Fig. 6. Kolpulvereldad el.
oljeel-dad tornångpanna av
strålnings-typ vid Västerås kraftverk, för
drift av en 65 MW turbin;
byggnadsår 1948—50. Pannan (”P 13”
el. ”P 14”) levererar 300 ton ånga
per timme vid 35 atö, med
överhettning till 480°.
a luftkanaler från förvärmare, b
brännkammare, infodrad med
vattenrör, c ångdomar, d ånguttag,
e överhettningsslingor, f
economi-ser, g luftförvärmare, h
cyklonav-skiljare för aska, i rökgasfläktar.
— Nivåsiffrorna ange höjden över
Mälarens medelvattenstånd.
vattenrörspannor (fig. 4), numera att betrakta som
klassisk, består av en överpanna, som i bägge ändar
kommunicerar med ett underliggande och eldstaden
genomlöpande, lutande knippe av vattenrör; dessa rör förenas
med pannan medelst s. k. sektionalkammare el.
”headers” av stålgjutgods. I rökgasernas väg
anordnas en överhettningsslinga för ångan, när denna skall
användas för kraftalstring. Vid nyare utföringsformer
byggas dylika s. k. snedrörspannor ofta så, att
överpannan (domen) placeras vinkelrätt mot det plan, som
representeras av
vattenrören. —
Konstruktioner
med headers
lämpa sig dock ej
för stora enheter
med höga tryck;
här föredrar
man i stället en
uppbyggnad med
vanl. krökta
vattenrör, som
förbinda ett undre
och ett övre
system av
horisontella domar.
Vid större å.
med friliggande
eldstad yppa sig
ofta svårigheter
att få
eldstadsin-klädnaden att
hålla för
termis-ka påfrestningar. Svårigheterna
ha kunnat
bemästras bl. a.
genom sådana
konstruktioner, vid
vilka
huvudparten av värmet
tillföres å.
genom strålning i
st. f. konvektion.
Dessa s t r å
l-n i n g s p a
n-n o r byggas med
mycket rymliga
brännkammare
(fig. * 5 och 6).
En sådan typ är
t. ex. La
Mont-pannan, där
vattencirkulationen
hålles 6 å 8 ggr
så stor som
ång-alstringen. Mera
extrema till
konstruktionen äro
Benson- och
Sul-zer-pannorna, där
någon
recirkula-tion av vatten ej
förekommer. Vid
de sistn. å.-ty-
perna
totalförångas vattnet
under ett enda
kretslopp genom
systemet, vilket
ställer
utomordentligt höga
krav på
vattenbeskaffenheten till
undvikande av
pannsten.
Rörande
utförandet av
stationära å. gälla de
av
Yrkesinspektionens chefsmyndighet utfärdade
s. k.
Ångpanne-normerna. Betr.
[-armaturutrustningen-]
{+armaturutrust-
ningen+} föreskriva
dessa normer, att varje å. skall vara försedd med följ,
organ: två avstängningsbara nivåvisare för
vattenståndet, två matarpumpar med tillhörande ventiler och
anordnade oberoende av varandra, en manometer med
avstängningsanordning och med kran för anslutning
av kontrollmanometer, varvid manometern skall vara
graderad till 50 */o övertryck och markerad med högsta
tillåtna ångtryck, en utblåsningskran, skumkran, där
så erfordras, en förskruvning för anslutning av
kall-tryckspump, ångpådragsventil, termometrar för ev.
överhettare samt erforderligt antal säkerhetsventiler,
som skola öppna sig vid el. under högsta tillåtna
ångtryck. Antalet sådana ventiler skall vara så stort, att
om en av dem råkar i olag, skola de övriga förmå
avbörda hela ångproduktionen vid full fyr utan att
panntrycket stiger mer än 10 •/» över normalt gällande
högsta ångtryck el. med mer än 0,5 at. Vid pannor
för mer än 10 atö gäller dock, att ångtryckstegringen
får uppgå till 5 •/«.
Elektriska ångpannor. Elektrisk ångalstring i stor
skala kommer i fråga endast där överskottsvattenkraft
står till förfogande och ej kan disponeras på annat
och gynnsammare sätt. Angan begagnas härvid i första
hand till uppvärmning, varvid dess viktigaste
användningsområde faller inom cellulosaindustrien. En
elektrisk å. består i regel av en stående, värmeisolerad
cylinder; upphettningen sker vid små enheter medelst
elektriska värmemotstånd, vid större genom att den
elektriska växelströmmen ledes direkt genom vattnet
via porslinsisolerade genomföringar. Alltefter
storleken av driftspänning och effekt användas ett flertal
olika konstruktionsprinciper.
De två största i Sverige hittills utförda strålnings-å.
äro installerade i Västerås kraftverk och driva var sin
turbin om 65,000 kW; i sitt slag äro dessa å. även
de största i Europa. Typen benämnes efter den yttre
formen tornpanna, efter den inre konstruktionen
fallrörspanna.
Ångpanneföreningar. Efter tyskt mönster
bildades 1895 i Malmö Södra Sveriges
ång-panneförening, som snart fick en
efterföljare i Mellersta och norra
Sveriges ångpanneförening med säte i
Stockholm. De båda å:s huvudsakliga uppgift var
till en början att genom sina ingenjörsbyråer
utföra de regelbundna besiktningar, som enl.
myndigheternas krav erfordras på ångpannor,
kokare o. a. kärl under tryck, samt att vid
besiktningar el. eljest bistå ångpanneägarna, å:s
medl., med råd rörande utrustningarnas skötsel
och ekonomiska drift. Denna kontrollverksamhet,
som alltjämt utgör en av å:s viktigaste
arbetsuppgifter, har sedermera utvidgats att omfatta
kontroll över flera andra slag av tekniska
utrustningar. 1939 bildades Svenska
ångpanne-föreningarnas centralorganisation med huvudsaklig uppgift att företräda de
båda föreningarna inför statliga myndigheter
och att inom föreningarna samordna en del
frågor av såväl teknisk som ekonomisk art.
Ångström. 1) Anders Jonas A., fysiker
(1814—1874), prof. i fysik 1858 i Uppsala. Å:s
”Optiska undersökningar” (1852) grundläde hans
stora vetenskapliga anseende. Han studerade den
elektriska gnistans spektrum och fann detta
sammansatt av två särskilda spektra, det ena
tillhörande den gas, vari gnistan fick hoppa
över, det andra det ämne, varav elektroderna
bestodo. A. iakttog vidare, att en legering av
två metaller vid förgasning i den elektriska
gnistan ger båda metallernas spektrallinjer ävensom
att en sammansatt gas ger samma linjer i
spektrum som dess beståndsdelar. Detta blev
grundläggande för spektralanalysen. I samma avh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
