Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångström, 1. Anders - Ångström, 2. Knut - Ångström, 3. Anders - Ångström, 4. Tord - Ångströmenhet - Ångtryck - Ångturbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
839
Ångströmenhet—Ångturbin
840
uttalar Å. den viktiga
absorptionslagen, att
en kropp är i stånd att
absorbera just de
ljussorter, som den i
glödande tillstånd kan
utsända. Han fann
också vid jämförelse
mellan solspektrum och
det elektriska
spektrum, att det ena
spektret så att säga är en
omvändning av det
andra. Härmed
berörde han de viktiga
frå
gor, som kort därefter ledde till förklaringen av
de Fraunhoferska linjernas uppkomst.
2) Knut Johan Ä., den föreg:s son, fysiker
(1857—1910), prof. i Uppsala 1896. Å. utförde
omfattande undersökningar över värme- och
solstrålningen.
3) Anders Knutsson Ä., den föreg:s son,
meteorolog (f. 1888 28/a), 1 :e statsmeteorolog
1934, byrådir. 1940 och byråchef 1945 för
meteorologiska byrån vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska inst., dess överdir. och chef
1949—54. A. blev 1936 president i
Internationella strålningskommissionen. Han har
huvudsakl. sysslat med atmosfäriska
strålningsunder-sökningar och har för detta ändamål konstruerat
specialinstrument, bl. a. en pyranometer.
4) Tord Knutsson A., den föreg:s bror,
flygingenjör (f. 1892 18/9), luftfartsinspektör 1936
—45, överingenjör och chef för
Luftfartsinspek-tionen vid Luftf artsstyr elsen sedan 1945. A.
tillhör pionjärerna inom svenskt flyg. Hans
verksamhet inom den statliga luftfartsinspektionen
har haft stor betydelse för en tekniskt riktig
utveckling av det svenska civilflyget.
Ångströmenhet (förk. ÄE, Å.-E. el. Å, i
utländsk litteratur även A), fys., efter A. J.
Ångström uppkallad längdenhet, utgörande io-10 m
(en tiomilliondels millimeter) = V10 m^ = Vio.090
= 1,000 XE. Å. användes i synnerhet vid
an-givning av våglängd för strålning av skilda slag,
särsk. inom optiken för ljusstrålning.
Ångtryck, fys., det av en ånga utövade trycket.
Ångturbin, ångmotor, i vilken hastighetsenergi
hos ånga, erhållen genom expansion av
tryckånga i fasta el. rörliga kanaler, omvandlas till
mekaniskt arbete, varvid detta arbete uttages
medelst skovelförsedda, roterande organ.
Omvandlingen till mekaniskt arbete kan ske enl.
aktions- el. enl. reaktionsprincipen el. genom
kombinationer av dessa.
Vid rena aktionsturbiner
(”liktrycksturbi-ner”) sker ångans expansion enbart i fasta kanaler
(munstycken el. ledskenekanaler), vid reaktion
s-turbiner (eg. aktions-reaktions-å.) till väsentlig del
även i rörliga skovelkanaler. Medan ångtrycket
sålunda vid aktionstypen är praktiskt taget lika stort
efter som före skovelpassagen, undergår det en
sänkning vid reaktionsskovlar; ångspalten är här trängre
på avloppssidan än på inloppssidan, så att den mot
trycksänkningen svarande ökade ånghastigheten kan
uppnås. — En annan indelningsgrund för å. är i
en-hjuliga (enkelturbiner) och flerhjuliga (m u
1-t i p el t u r b i n e r), varvid varje ”hjul” i regel, men
Fig. 1. Sektion genom
Lavalmun-stycke och enkelhjul av aktionstyp.
u skovelhastighet; ci och ca
absoluta ånghastigheter; wi och wi
relativa ånghastigheter, inbördes lika
stora.
Fig. 2.
Sektion genom
del av
Curtishjul. Delfiguren visar
en
inloppsdy-na med
mindre utpräglad
Lavalform.
ej alltid, representeras av en enda skovelkrans. Ångan
passerar vid multipelturbiner de successiva
skovelkran-sarna i följd, varvid den före varje sådan passage
in-styres i önskad riktning medelst kransar av stationära
skövlar, ”ledskenor”, ”ledskovlar”. Om ångans
strömning härvid sker i huvudsak längs turbinaxeln,
benämnes anordningen axialturbin, eljest r a d i a 1 t u
r-b i n. — Med avseende på yttre anordningar skiljer
man mellan kondenserings-, avtappnings- och
mottrycks-turbiner. Vid kondenseringsturbiner får
hela den avgående ångmängden (med undantag för de
kvantiteter, som avledas för matarvattenförvärmning)
kondensera i en med å. sammanbyggd kondensor, vars
uppgift är att hålla utloppstrycket så lågt som möjligt,
detta för att högsta möjliga termiska verkningsgrad
skall uppnås. Vid avtappningsturbiner
av-ledes ånga till yttre förbrukningsändamål från ur
trycksynpunkt lämpliga punkter på
turbinen, under
det att
resterande ånga går till
kondensorn. Vid [-mottrycks-turbiner användes-]
{+mottrycks-
turbiner an-
vändes+} alls ingen
kondensor; all
avgående ånga
går till förbruk-
ningsändamål,
vanl. med ett
tryck,
överstigande atmosfärtrycket.
Mest omtalad
bland
enkelturbinerna är den
ursprungliga d e
L a v a 1- t
ur-fa i n e n. Den är
av ren aktions-
typ, varvid ångan tillföres turbinen genom ett antal
dysor, som på utloppssidan vidga sig påtagligt
(Laval-munstycken) och som äro snett inriktade mot
turbin-hjulet (se fig. i). Vid aktionsturbiner ligger den
gynnsammaste skovelhastigheten vid c:a 45 °/o av
ånghastigheten. Enkelturbiner med en enda skovelkrans lämpa
sig ej för höga ångtryck annat än möjl. vid
mottrycks-drift. Gynnsammare förhållanden råda dock vid s. k.
Curtishjul, vilka äro försedda med 2 el. någon
gång 3 skovelkransar
(”hastighetsse-rier”), skilda åt medelst stationära
vändskovelkransar (se fig. 2);
optimala skovelhastigheten sjunker
härvid till 30 å 40 % av ånghastigheten,
alltefter detaljutformningen.
Enkelturbiner byggas ej gärna i större
enheter än 400 kW. Varvtalet blir vid
denna effekt av storleksordningen
10,000 r/min., vilket nödvändiggör
anordnandet av en dyrbar kuggväxel, då
turbinen skall anslutas till en
generator med normalt periodtal. Stora å.
måste därför alltid utföras som
multipelturbiner, varvid varvtalet numera
i regel även för de största enheterna
väljes till 3,000 el. 3,600 r/min.,
svarande mot 2-poligt byggda generatorer
för 50, resp. 60 Hz. Ofta låter man
vid axialturbiner ångan först passera
ett Curtishjul, så att tryckfallet över
de återstående turbinhjulen blir på
lämpligt sätt nedsatt. Axialtrycket
tenderar vid turbinhjul med utpräglad
reaktionsverkan att antaga obekvämt höga värden,
varvid avlastning understundom sker medelst en
medrote-rande balanseringskolv, i andra fall genom uppdelning
av turbinen i flera sektioner, vanl. i en högtrycks- och
en lågtrycksturbin på samma axel med inbördes
mot-riktade axialkrafter. Hur denna axiella avlastning
utfördes vid tidiga Parson s-turbiner av
reak-tionstyp (omkr. 1904), framgår av bild 1 å pl., där en
3-stegs balanseringskolv synes t. v. Sedan lång tid
tillbaka (1905) utföras en del turbiner av Parsons-typ med
ett förkopplat Curtis-hjul (”disc and drum turbines”),
varigenom antalet i övrigt behövliga skovelkransar kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
