Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärtemark - Ärter - Ärtskida - Ärtvecklaren - Ärtvivel - Ärtväxter - Ärvdabalken - Ärö, Ærö - Ärösköbing, Ærösköbing - Äspered - Äsphult - Äsping (sjöfart) - Äsping (zoologi) - Äspinge - Äspö - Ässja - Ätliga svalbon - Ätran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
893
Ärter—Ätran
894
Trädgå rdsärter.
bergs- och skogstrakt. Sedan gammalt har i Ä.
som hemslöjd bedrivits flätning av halmhattar och
tillv. av prydnadssaker av halm. Kyrkan, av sten,
är trol. delvis medeltida. Ingår jämte Laxarby,
Vårvik och Torrskog i kommunen Lelång.
Ärter, Pisum, växtsläkte, tillhörande
under-fam. Papilionatae bland baljväxterna. Släktet är
karakteriserat bl. a. av parbladiga blad med
gre-nigt klänge och stora stjälkomfattande stipler,
större än småbladen. P. arvense, g r å ä r t, har
brokigt färgade blommor och i regel en
purpurviolett fläck vid stiplernas bas samt grågröna el.
gråbruna, ofta fläckiga frön. P. sativum,
(g u 1) ä r t, är vitblommig med gula el. gröna
frön. Ä. ha sitt ursprung i Medelhavsområdet.
— De odlade sorterna härstamma från ovan
nämnda arter. Ä. gå bäst till på en kalkrik,
måttligt styv och genomsläpplig lerjord.
Åkerärter. Lantbruksmässigt odlas i
Sverige både grå- och gulärter, dels i renbestånd
till mogen skörd, dels i större utsträckning i
blandsäd samt i blandning med vicker, havre etc.
som grönfoder. Såsom grönfoderärt brukas ofta
den sena peluskern. Gråärter, vilka ha en
kärv smak, odlas huvudsakl. till kreatursfoder
men gula och gröna ä. i stor utsträckning även
till människoföda. — Trädgårdsärter
skördas, innan fröna mognat. Man särskiljer
här sockerärter, där hela baljan nyttjas,
och spritärter, som ha en hård, seg hinna
på balj väggens insida, varför endast de omogna
fröna användas. Man odlar dels egentliga
spritärter med stärkelserika, i moget
tillstånd runda frön, dels märgspritärter
(märgärter) med mer el. mindre kantiga
frön. S. k. ryska ärter äro späda, torkade
spritärter. Även de omogna baljorna av
åkerärter nyttjas i hushållet kokta hela och serverade
med smör (s. k. släpärter).
Ärtskida, ofta använd men oriktig benämning
på ärtbalja.
Ärtvecklaren, gemensam benämning på de
båda till släktet Grapholitha (Laspeyresia)
hörande vecklarfjärilarna (se Vecklare) G.
nigri-cana och G. dorsana. Deras larver angripa och
förstöra ärterna inuti baljorna. Larverna
över
vintra i kokonger ytligt i jorden och förpuppa
sig på våren. Djupplöjning av jorden på hösten
har viss betydelse för bekämpningen av ä.
Ärtvivel, zool., se Vivlar.
Ärtväxter, Leguminösae, bot., se Baljväxter.
Ärvdabalken, den avd. av 1734 års lag, som
reglerade principfrågor om arv, testamente,
bodelning och förmynderskap, förblev i sina
huvuddrag gällande ända till 1928, då lagen om
arv tillkom. Genom lag om testamente 1930 och
lag om boutredning och arvskifte 1933
nyregle-rades resp. områden. Därefter tillkom 1949,
genom utbrytning av vissa frågor, en särskild
för-äldrabalk. övriga av den gamla ä. behandlade
ämnen (arv, testamente, bodelning) sammanfördes
1954 av ä.-sakkunniga till förslag till en ny ä.
Äro, Æ r ö, ös. om Fyn, Danmark, skild
från Als genom Lilla Bält och från Langeland
genom Mörkedyb; 88 km2, 10,667 inv. (1950).
Den höga, kuperade ön är skoglös och mycket
bördig.
Ärösköbing [-kö-], Ærösköbing, stad i
Danmark på n. ö. Äro, s. om Fyn; 1,375 inv.
(1950). Färj förbindelse med Sven dborg. Ä. är
bekant för sina korsvirkeshus.
Äspered, sn i Älvsborgs län, Ås hd, n. ö. om
Borås, kring s. delen av sjön Tolken; 28,87 km2,
622 inv. (1955). Höglänt skogs- och bergsbygd
(intill 326 m ö. h.). 391 har åker. På en holme
i sjön den 1934—36 konserverade ruinen av
Sundholmens slott, Per Brahe d. ä:s fädernegods.
Slottet, uppf. på 1540-talet, ödelädes genom
eldsvåda 1706. Nuv. kyrkan är från 1862. Ingår
i Toarps, Rångedala, Ä:s, Tärby och Varnums
pastorat i Skara stift, Ås kontrakt. Tillhör
storkommunen Toarp.
Äsphult, sn i Kristianstads län, Gärds hd, på
Linderödsåsens nordvästligaste parti och kring
Vramsån; 38,09 km2, 666 inv. (1955). 928 har
åker. Ombyggd 1100-talskyrka. Ingår i
Linde-röds och Ä:s pastorat i Lunds stift, Gärds
kontrakt. Tillhör storkommunen Träne.
Äsping, i flottan på 1700- och 1800-talen
ingående mindre, i det närmaste odäckat fartyg
av omkr. 15 m längd.
Äsping, zool., se Huggormar.
Äspinge, sn i Malmöhus län, Frosta hd, på
Linderödsåsens skogiga sydvästsluttning; 34,23
km2, 765 inv. (1955). 1,134 har åker. Kyrkan
är från 1200-talet; valvmålningar från 1500-talet.
Ingår i Fulltofta och Ä. pastorat i Lunds stift,
Frosta kontr. Tillhör storkommunen ö. Frosta.
Äspö, sn i Malmöhus län, Vemmenhögs hd,
på Söderslätt, närmast n. ö. om Smygehuk; 4,60
km2, 252 inv. (1955). 429 har åker; skog
saknas. Kyrkan delvis från 1100-talet.
Kalkmålningar från 1400-talet framtogos 1954. Ingår i
Källs-torps, Lilla Bedinge, Ä. och ö. Klagstorps
pastorat i Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt.
Tillhör storkommunen Klagstorp.
Ässja [ä’Ja], smideshärd, eldmörja, aska med
glöder i.
Ätliga svalbon, se Kinesiska svalbon.
Ätran. 1) Älv i Västergötland och Halland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
