Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ätran - Ätt - Ättestupa - Ättika - Ättikester el. ättiketer - Ättiksyra - Ättikål - Ävja - Äänekoski - Ö (bokstav) - Ö (geografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Ätt—Ö
896
upprinner i Gullereds sn, 10 km ö. om
Ulricehamn, flyter först åt n. genom sjön Lönnern,
sedan åt s. s. v. genom Åsunden till utflödet
i Kattegatt vid Falkenberg; flodområde 3,350
km2; längd 250 km; ett flertal forsar äro
utbyggda. Bland kraftverken märkas Ljungafors,
Axelfors (ägare Borås stad), Skogsforsen,
Bäll-forsen, Yngeredsfors, vilka tillhöra Yngeredsfors
kraft-ab., Ätrafors och Herting (ägare
Falkenbergs stad). Det största tillflödet är Asman (650
km2). Vid Falkenberg bedrives laxfiske, och
stadens hamn är belägen i Ä:s mynning.
2) Storkommun i Hallands mell. domsaga,
Hallands län, bestående av socknarna Gällared,
Krogsered och Gunnarp; 271,04 km2, 2,428 inv.
(1955).
Ätt (fsv. æt, anhöriga). 1) Ordet, som
numera användes blott om furstliga och adliga
släkter och i etnografisk betydelse, hade i
fornsvens-kan en bredare användning och betydde släkt
av fri börd. Endast den, som tillhörde en ä.,
hade fulla medborgerliga rättigheter.
2) Se Runor, sp. 342.
Ättestupa, ett i O. Verelius’ övers, av den
isländska ”Gautreks saga” 1664 först
förekommande ord, återgivande isl. ætternisstapi,
”släktklippan”. I sagan berättas om en klippa,
Gyl-lingshammar, där de gamla, när de ej längre
ville leva, kastade sig utför för att fara till Oden.
I Västergötland (o. a. delar av Götaland)
finnas traditioner om ä. (ättestörtor, dödssprång).
Ättika, vanlig benämning på utspädd ättiksyra.
Alltefter framställningssättet (se Ättiksyra)
talar man om träättika, spritättika och vinättika
(vinäger). I handeln förekommande 15-procentig
ä. kallas vanl. ättiksprit.
Ättikester el. ä 11 i k e t e r, etylacetat, C2H5 .
. CO2. CH3, är en förening mellan etylalkohol
och ättiksyra och erhålles genom upphettning av
dessa båda ämnen vid närvaro av konc.
svavelsyra. Ä. är en färglös, vid 77° kokande vätska
med angenäm lukt. — Acetättikester är
en ur ä. erhållen viktig förening.
Ättiksyra, metylkarbonsyra, CHs. CO2H, är
en klar, färglös vätska med stickande lukt. Dess
spec. vikt är i,o«5, dess kokp. 1180. Vid iö°7
stelnar den till färglösa, isliknande kristaller. Den
kemiskt rena 100% ä. kallas isättika. Ä.
blandas i alla proportioner med vatten, etanol,
eter och kloroform. Isättika löser även svavel
och fosfor. Ä. är en svag syra, jämförd med
oorganiska syror, men en av de starkare
organiska syrorna. Med metaller bildar ä. salter,
acetat, och med alkoholer
ättiksyraest-r a r. Ä. igenkännes lätt på sin karaktäristiska
lukt.
Ä. kan framställas genom
ättiksyrajäsning av alkoholiska vätskor. Jäsningsmetoden är
den äldsta och användes alltjämt i viss
utsträckning. Ett flertal mikroorganismer,
ättiksyrabakterier, ha förmåga att jäsa organisk substans till
ä., som därför finnes i sur mjölk och i ost. Så
övergå alkohollösningar genom jäsning till ättika
(jäsningsättika). Vid framställning av
vinättika (vinäger) och spritättika
får utspädd alkohol långsamt nedrinna i stora
kärl, innehållande med uppvärmd ättika fuktade
hyvelspån. Under inverkan av bakterierna sker
jäsningen. — Vid torrdestillation av trä erhålles
ett vattendestillat, som innehåller c:a 8—io°/o ä.
Man neutraliserar ä. med kalk och erhåller
kalciumacetat. Man kan också direkt ur
kolugns-gasen tvätta ut ä. med kalk och erhåller en
koncentrerad kalciumacetatlösning, som befrias från
vatten på torkvalsar och ger en grå massa, som
säljes som gråkalk med en halt av upp till 80%
el. som brunkalk med upp till 60 °/o
kalciumacetat. Denna behandlas med koncentrerad
svavelsyra, varvid ä. utvinnes som destillat (t r
ä-ättika, träättiksyra). — Syntetisk ä.
framställes av kalciumkarbid. Stora mängder ä.,
framställda på olika sätt, användas som
matättika. De största mängderna konsumeras av
den kemiska industrien. Ä. användes också inom
textilindustrien för framställning av betnings-,
appretur- och impregneringsmedel.
Ättikål, Angui’llula acéti, till nematoderna
hörande, 2 mm lång mask, som stundom anträffas
i ättika och klister.
Ävja betecknar såsom vetenskaplig term
bottenslam i vatten, bildat dels av rester av i
vattnet levande planktonsamhällen, dels av
bottenorganismer samt detritus från land. Ä. är ett
mellanstadium mellan de levande organismsamhällena
och därav bildade gyttjor av sapropel natur.
Äänekoski [ä’nekå-], köping i Finland, Vasa
län, n. om staden Jyväskylä; 43 km2; 6,286 inv.
(1953). I köpingen finnes ett vattenfall,
Äänekoski fors; längd 300 m, fallhöjd 7,1 m, uttagen
effekt 5,000 hk. Vattenkraften utnyttjas av
Äänekoski bruk, som omfattar
sulfitcellulosafab-rik m. m.
O är svenska alfabetets tjuguåttonde
(tjugu-nionde, om W räknas särskilt) och sista
bokstav. Det betecknar ljudet ö, som är
en halvsluten främre rundad vokal, mindre sluten
som kort (föll) än som lång (föl); väsentligt
öppnare och mera bakåt bildat blir på många håll
ö framför r (för, förr). Ljudet ö skrevs först
oe, æ, ö, och ur sistnämnda beteckning framgick
tryckbokstaven ö. Ur æ har bokstavens
dansk
norska form, 0 0, utvecklats. Bokstaven ö
används, med snarlika ljudvärden, även bl. a. i
tyskan, finskan och ungerskan.
Ö, geogr., ett på alla sidor av vatten omgivet
landområde. Dock betecknas ej kontinenterna
som ö. Flera varandra närliggande ö. kallas
ögrupp, arkipelag el. skärgård, en rad
av ö. ö k e d j a. Man skiljer mellan
kontinentala och oceaniska ö. De flesta ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
