Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Festspelen i Bayreuth. Till 100-årsminnet av Cosima Wagners födelse, av Bertil Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
B A YREVTH
der dessa dagar trängdes i festspelsbyggnaden.
Nietzsche lämnade Bayreuth i missmod, och
kort efteråt skildes hans och Wagners vägar
för alltid.
Noggrant följande mästarens krav att helt
underordna sig verket och vara dess tjänare,
vägrade de uppträdande att på något sätt
besvara det stormande bifall, som bröt fram efter
aktsluten. Först när de sista tonerna av
»Göt-terdämmerung» förklingat och ropen på
mästaren ej ville tystna, framträdde Wagner
framför ridån och tackade för publikens hyllning
i ett litet tal, vilket slutade med de stolta och
självmedvetna orden: »Ni ha sett vad vi kunna,
nu är det er sak att vilja! Och om ni vilja,
så ha vi en konst.»
Liksom nästan alltid i Wagners liv, så gick
det även här: publiken hälsade hans konst
med hänförelse, kritiken åter ställde sig
mestadels avvisande och - oförstående. Ingenting
kunde emellertid hindra, att »Nibelungens
ring» efter Bayreuthspelen höll sitt segertåg
över den bildade världen.
Dessa första, i tre serier givna festspel gåvo
ett kraftigt deficit, vilket omöjliggjorde deras
upprepande inom de närmaste åren. Wagner,
som trots sina 63 år ägde oförminskad
konstnärlig skaparkraft, grep sig emellertid an med
en ny uppgift, fullbordandet av sitt mysterium,
eller som han själv kallade det
»Bühnenweih-festspiel», »Parsifal». Under arbetet på
»Parsifal» kände Wagner, att detta förandligade
verk mer än något av hans föregående krävde
en särskild miljö, och han fattade därför det
beslutet att för alla tider förbehålla »Parsifal»
åt Bayreuth; blott där, menade han, skulle
hans »Bühnenweihfestspiel» kunna givas och
av publiken upplevas på ett värdigt och
för-ståelsefullt sätt. (År 1913, alltså trettio år
efter Wagners död, upphörde familjen Wagners
ensamrätt till »Parsifal», varefter även det
sista av mästarens verk höll sitt segertåg över
världen.)
Sedan patronatsföreningarna beslutat ett
framförande av »Parsifal» på Bayreuthteatern
år 1882 och den trogne Ludvig II tagit hela
företaget under sitt beskydd, kunde
förberedelserna till de andra Bayreuthspelen börja,
vilka hade endast »Parsifal» på programmet.
Som dekorationsmålare hade Wagner
förvärvat den begåvade ryske konstnären Paul von
Joukowsky, orkestern anförtrodde han åt
Hermann Levi, under det att han även nu
hade spelledningen i sina förfarna händer.
Dessa Parsifalframföranden, de sista
Bayreuthspel, som Wagner själv fick uppleva, blevo ej
blott en enastående konstnärlig seger för den
åldrade mästaren utan gåvo också i yttre
avseende ett gynnsamt resultat: räkenskaperna
utvisade ett överskott, och den för festspelens
tryggande bildade garantifonden behövde ej
tagas i anspråk. Man kunde alltså lugnt
inrikta sig på ett upprepande av Parsifalspelen
år 1883.
Bayreuthspelen 1883 kommo emellertid att
forma sig till en sorgehögtid över den store
mästaren, som avlidit den 13 febr. 1883 i
Venedig. Hans änka, Cosima, var alltför nedbruten
av sorg för att kunna taga någon som helst
befattning med spelen, men från och med
följande år tog hon ledningen i sina händer och
började därmed, kan man säga, den andra
delen av sin livsgärning. För Cosima Wagner
blev det en helig plikt att pietetsfullt bevara
och förkovra arvet efter sin store hädangångne
make, och åt den uppgiften vigde hon sina
återstående dagar. Cosima ägde en in i minsta
detalj gående kännedom om Wagners
intentioner, hon visste hur han velat ha varje nyans,
varje moment, hon kände hans uppfattning
om den sceniska aktionen, och tack vare denna
omständighet skapade hon en autentisk
Bayreuthtradition. Hon hade därvid ett
ovärderligt stöd i personer, som arbetat under
Wagner och noga upptecknat dennes anvisningar;
främst bland dessa böra nämnas de båda
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
