Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Robert Cecil. 1937 års fredspristagare, av Staffan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECIL
trädde Salisbury som premiärminister, var en
kusin till Cecil i likhet med den kände
historikern Algernon Cecil etc. Genom sin börd och
sin utrustning i övrigt var Cecil predestinerad
till en politisk karriär. Efter skolstudier i Eton
och universitetsstudier i Oxford fungerade
Cecil åren 1886—88 som privatsekreterare åt
fadern, som år 1886 för andra gången blev
premiärminister och påföljande år jämväl
övertog utrikesministerposten. År 1887 blev Cecil
praktiserande advokat (Inner Temple) och
1899 Queen’s Counsel (påföljande år, efter
drottning Victorias frånfälle, King’s Counsel),
en hedersställning, som tillerkännes spetsarna
inom advokatvärlden. Över huvud har Cecil
gjort sig känd som jurist såväl praktiskt som
genom sitt skriftställarskap. 1906 inträdde han
i det politiska livet såsom konservativ
medlem av underhuset. Efter att ha fallit igenom
vid 1910 års parlamentsval återvaldes han 1911
såsom oavhängig konservativ och tillhörde
därefter oavbrutet underhuset till 1923, då han
upphöjdes till pärvärdigheten.
År 1915 inträdde Cecil i Asquiths
koalitionsregering som parlamentarisk
understatssekreterare för utrikesärendena. Påföljande år
blev han chef för det nyupprättade
blockadministeriet och kvarstod på denna post, då
Lloyd George mot slutet av året övertog
regeringsmakten. 1918 utnämndes Cecil till
biträdande utrikesminister. Under dessa år
föll det på hans lott att organisera
Storbritanniens med allt större skärpa genomförda
blockad mot centralmakterna. Hans åtgärder
kom-mo under denna tid ofta i konflikt med de
neutrala staternas, ej minst Sveriges, intressen.
I november 1918 avgick Cecil ur regeringen på
grund av meningsskiljaktighet i en kyrklig fråga.
Vid fredskonferensen i Paris januari—juni
1919 spelade Cecil en framträdande roll. Han
företrädde Storbritannien inom
fredskonferensens utskott för upprättandet av ett nationernas
förbund. Jämte president Wilson och gene-
ral Smuts hörde han till dem, vilka livligast
intresserade sig för förbundets tillkomst. Cecil
utgjorde förbindelselänken mellan
fredskonferensens nyssnämnda utskott och de ombud för
under kriget neutrala länder, vilka under våren
1919 voro samlade i Paris för att tillvarataga
dessa länders synpunkter och intressen i
samband med utformandet av den nya
fredsorganisationens konstitution.
Under åren 1919—22 stod Cecil utanför
regeringen. Emellertid bereddes honom tillfälle
att i egenskap av ombud för Sydafrika deltaga
i Nationernas Förbunds församlings första tre
ordinarie möten och verka till fromma för den
nyskapade fredsorganisationen, som blivit hans
skötebarn. I maj 1923 inträdde Cecil i
Bald-wins första ministär i egenskap av
sigillbeva-rare. Efter det att MacDonalds första
regering, som bildades i januari 1924, fallit i
november samma år, inträdde Cecil i Baldwins
andra regering som kansler för hertigdömet
Lancaster, på vilken post han kvarstod till år
1927. Dessa regeringsposter äro som bekant
sinekurer, åt vilkas innehavare anförtros
särskilda uppgifter, och Cecil betraktades
närmast som minister för Nationernas Förbund.
Han deltog under denna sin ministertid
regelbundet i rådets och församlingens möten. Vid
1923 års förbundsförsamling försvarade han
jämte Lebrun och Benes det då föreliggande
förslaget till garantitraktat, till vars
utformning han medverkat och som avsåg att
tillförsäkra angripna stater automatiskt bistånd samt
därigenom bereda vägen för allmän
nedrustning i enlighet med artikel 8 i förbundsakten.
Brittiska regeringen tog emellertid sedermera
i likhet med Dominions och de ex-neutrala
avstånd från förslaget. Detta omarbetades vid
1924 års förbundsförsamling till det s. k.
Genèveprotokollet, vilket anbefalldes av
församlingen med stöd av den dåvarande
brittiska arbetarregeringen. Vid rådets möte i
mars 1925 avgav emellertid sir Austen Cham-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
