Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Gerhart Hauptmann. Betydelsen av hans verk för den tyska teatern, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H AU PT M AN N
terära Nobelpriset. Hans senare alstring bär
prägeln av hans växande villrådighet inför tidens
skiftande idéströmningar. Sökare har han
ständigt varit, aldrig fast och målmedveten, alltid
driven av en rastlös inre oro till oavlåtliga
experiment med nya motiv och nya tankar.
Typiskt för det senaste stadiet i hans författarskap
är skådespelet »Hamlet in Wittenberg», där han
vill skildra den del av Hamlets utveckling, som
ligger före Shakespeares drama. Greppet kan
ha sitt intresse, men utförandet sviktar; det
finns uppslag men icke inre spännkraft nog
för att genomföra dem.
Hur ser det nu levande Tyskland på Gerhart
Hauptmann? Någon direkt förbindelse mellan
dess idéer och hans existerar knappast; för
den i soldatens mentalitet tränade tyska
ungdomen av i dag förefaller väl Ratendeleins
och Pippas mystik främmande. Men det
förefinns dock en känsla av att hans insats haft en
stor betydelse för det tyska väsendets
fördjupning. I novemberhäftet av Deutsche Rundschau
har kritikern Paul Fechter ägnat honom en
artikel, vilken hyllar honom som skaparen av
toner, vilka aldrig ha upphört att tjusa även de
generationer, som leva i helt annan andlig miljö
och för vilka Gerhart Hauptmanns värld är
främmande och förbleknad. »Det har funnits
starkare, större diktare, men det har knappast
funnits någon, som så som han alltid
hämtat sin inspiration från en värld av längtan.
Andra ha varit närmare förbundna med andan,
viljan; livet ur varat, det paniska, har funnit
sin röst i honom.» Det är på grund av denna
alltid hörbara underton i hans verk, som de
bevara sin ställning även i det nya Tyskland,
vilket eljest har föga gemensamt med det, vari
Hauptmann skapade sina främsta verk.
Ur en speciell synpunkt har framför allt den
tyska teatern anledning att med tacksamhet
erinra sig Hauptmanns insats. De dramer han
skrev på 1880- och 1890-talen hade den stora
förtjänsten att ställa skådespelare och re-
Gerhart Hauptmann.
gissörer på den tyska scenen inför helt och
hållet nya uppgifter, vilka framtvungo en ny
spelform och en ny registil. Vid tiden för hans
första framträdande var den tyska teatern trots
Meiningarnas reformrörelse, vilken ju helt föll
inom den klassiska repertoarens område,
behärskad av en konstnärlig sterilitet och en
slentrian, som till icke ringa del sammanhängde med
att repertoaren var alltför monoton och i de
flesta fall saknade inslag av originell och
stimulerande art. Hauptmann skrev roller, som
man ej nådde in till med den vanliga, inom den
gällande hovteaterstilen använda tekniken; man
måste möta dem på ett helt nytt plan, med ny
psykologisk genomarbetning och ny
formgivning. Därför blevo hans roller
favorituppgifter för hela den generation av tyska
scenkonstnärer, som växte upp samtidigt med den
litterära naturalismen. Hans betydelse för tysk
teater bildar således en parallell till Strindbergs
för svensk. I bådas dramatik finnes —■ fastän
Strindberg var den ojämförligt mycket större
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
