Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Japansk-kinesiska konflikten - 1. Hur motsättningen skärpts under de senare åren, av B. Karlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna bli ett verkligt hot mot Japans
storstäder, skapades, monetära reformer satte Kinas
finanser och ekonomi på en sundare bas, Kinas
förkovran betraktades över huvud taget
alltmer som en verklig fara för Japans
expansionsplaner. När första halvåret av 1937 förlöpt
under diverse försök från japanska statsmän att
med konciliantare metoder få till stånd en
avspänning och förbättrade handelsmöjligheter,
fick chauvinismen åter full vind i seglen, och
vid första tillfälle lät man det gå till väpnad
aktion. Anledning blev en sammanstötning vid
Wau-ping i närheten av Peiping.
Aktionen kom nästan omedelbart att
utsträckas från Nordkina även till Shanghai. Orsaken
härtill är knappast att söka i en strävan från
Japan att sätta sig fast även i
Yang-tsï-kiang-dalen, till vilken flodmynningen och den
närbelägna storstaden Shanghai utgöra nyckeln.
Visserligen har det i Japan ofta framhållits,
att de stora och rika Yang-tsï-provinserna äro
en viktig handelssfär för Japan, men politisk
ledning där torde vara ett mål, som ligger
Japan mera fjärran än en dominerande
ställning i Nordkina. Men Shanghai, såsom Kinas
största importhamn och genom de väldiga
tullintäkterna Nankingregeringens största
inkomstkälla, är regeringens sårbaraste punkt,
och varje försök att stäcka Nankingregeringens
makt måste därför ovillkorligen inriktas först
och främst mot denna hjärtpunkt. Då Kinas
egna arsenaler äro otillräckliga för leverans av
materiel för en krigföring i stor skala, är
importen av krigsförnödenheter utifrån
oumbärlig för Kina, och för Japan gäller det att
stoppa denna import; därvid är ett fullständigt
behärskande av Shanghai en nödvändighet.
Över huvud vore det en i längden ohållbar
situation för Japan att hålla ett erövrat
Nordkina under sin domvärjo (i ena eller andra
formen, direkt eller genom en »självständig
stat» i stil med Manchoutikuo), om
Centralkina med Nanking som huvudstad och
Shanghai som nyckel förbleve i kinesiska
regeringens okvalda besittning. Shanghais intagande
och, i andra hand, regeringens eventuella
störtande genom den prestigeförlust, som en
förlust jämväl av huvudstaden skulle innebära,
måste därför för Japan bli ett av
krigföringens huvudmål.
Med fientligheternas tilltagande omfattning
fick konflikten också en internationell aspekt,
betydelsefullare ju mera de olika stormakterna
kände sina intressen i hela Fjärran Östern
hotade. Frågan drogs i augusti—september 1937
inför Nationernas Förbund av den enda av de
båda parterna, som ännu tillhörde förbundet,
nämligen Kina. Den kinesiska regeringen
framlade vidlyftiga skäl för sin av japanerna
bestridda uppfattning, att det var Japan, som
börjat fientligheterna, och påkallade, att från
förbundets sida de åtgärder skulle vidtagas,
som förbundsakten föreskrev i fråga om en
fredsstörare. Ett utskott för frågans närmare
undersökning tillsattes. Bland dess medlemmar
fanns också en representant för de utanför
förbundet stående Förenta Staterna. Inbjudningar
att deltaga i utskottets arbete sändes till två
andra makter, som icke heller voro med i
förbundet, nämligen Japan och Tyskland. Men
båda avböjde.
Det första resultatet av utskottets arbete var
en resolution, som riktade sig mot de japanska
luftanfallen mot öppna städer och den civila
kinesiska befolkningen och högtidligt fördömde
dessa krigföringsmetoder. Denna resolution
antogs av Nationernas Förbunds församling den
28 sept. Sedan ett underutskott närmare
studerat hela den japansk-kinesiska konflikten,
ansåg sig församlingen i början av oktober
färdig att ge Kina »sitt moraliska stöd». För
någon direkt aktion mot Japan funnes inga
förutsättningar. Förbundsförsamlingen fann
emellertid möjlighet till en positiv åtgärd. Den
upptäckte nämligen, att vad som skedde på
Kinas mark stred mot Japans åtaganden i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
