- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
43

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Japansk-kinesiska konflikten - 2. De militära operationerna, av C. A. Ehrensvärd - Kalenderreform från 1939? av Olof Linton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KALENDERREFORM

sjöstridskrafter utövade från operationernas
början kontroll över hela den kinesiska kusten
och kunde härigenom bereda sjöhandeln
avsevärt avbräck. Uppträdandet av japanska
sjö-och flygstridskrafter icke minst längst i söder
har verkat särskilt irriterande på
Storbritannien, Nederländerna och Frankrike. Mellan de
båda förstnämnda staterna har
överenskommelse träffats om intimt militärt samarbete vid
försvar av Nederländska Indien och Singapore.

Den 10 dec. 1937. C. A. Ehrensvärd.

KALENDERREFORM
FRÄN 1939?

I vårt land ha kalenderreformatoriska
strävanden knappast framträtt särdeles starkt på
senare tid, men då och då ha notiser
förekommit om internationella aktioner i
kalenderfrågan. I själva verket kan man väl räkna med
ganska vida sympatier för en förenklad
tideräkning, icke minst i Amerika. Det är särdeles
påskens vandrande och veckodagarnas
infallande på olika datum olika år, som varit en
nagel i ögat på många. De, som emellertid fört
fram kalenderfrågan på allvar, äro en relativt
liten och därtill splittrad men synnerligen
energisk skara. Dessa reformister ha gått fram på
fyra linjer: man har försökt intressera ledande
statsmän, jurister m. fl., sökt engagera
affärsmännen genom frågeformulär, uppvaktat
Nationernas Förbund och vänt sig till de numera
rätt ofta förekommande internationella
kyrko-konferenserna. På alla dessa områden har man
inregistrerat rätt stora framgångar, och
vederbörande själva räkna med införandet av
»världskalendern» redan 1 jan. 1939. Här
nedan lämnas en orientering.

Frågan om påskens fixering är ett relativt
fristående problem. I själva verket
representerar den flyttande påsken redan i vårt nuva-

rande system ett äldre skede; den är en rest av
den uråldriga månårsräkningen, som blivit
stående kvar. Denna tideräkningsmetod utgick
nämligen från det verkliga månomloppet —
på omkring 29 1/2 dygn ■—■ 12 månader utgjorde
då blott omkring 354 dygn, varför det följande
året började ll1/4 dagar tidigare än det
föregående. Man blev då nödsakad att efter 2 à 3 år
införa skottmånader för att åter komma i den
rätta relationen till solåret. Detta var då för
tiden praktiskt. De stora festerna måste man i
gamla tider fira vid fullmåne, då även natten
var ljus. Det är en ärevördig rest från en tid,
som var mer beroende av naturens växlingar
än vår. Reformivrarna ha velat fastlägga
långfredagen till den 6 april, påskdagen till den 8
april och pingstdagen till den 26 maj. Den 6
april har man — på rätt lösa grunder —
utgivit för att vara den »historiska» tiden för
Jesu korsdöd.

Emellertid vill man också försöka få
veckodagarna att infalla på samma datum år från
år. Detta kan icke ske på annat sätt, än att
man inför dagar, som icke tillhöra
veckoföljden. Man utgår från ett år på 364 dygn, vartill
man lägger en »extra lördag» varje sista
december och en »extra skottlördag» var fjärde
sista juni. På detta sätt skulle man
emellertid vinna målet genom ett ganska stort offer,
nämligen den uråldriga veckodagsföljdens
sönderbrytande. Denna har nämligen bestått mitt
igenom åtskilliga tidigare kalenderreformer och
är egentligen den enda fasta genomgående
linjen i vår västerländska tideräkning. Om icke
olika veckodagar olika år infallit på skilda dagar,
skulle vi saknat ett av våra viktigaste
kontrollmedel för otaliga historiska data.
Veckodagsräkningen betecknar den enda
kvarvarande konstanten i vår nuvarande tideräkning,
ty månaderna äro olika långa och åren likaså.
Då man varit så angelägen att fästa
uppmärksamheten på den statistiska olägenheten av olika
långa månader, måste man ju också säga, att

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free