Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Pontinska träsken. Ett torrläggningsföretag av omfattande dimensioner, av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PONTINSKA TRÄSKEN
ning ökas emellertid snabbt. År 1936 skördade
man 150,000 dt vete, d. v. s. hade fyrdubblat
skörden mot första odlingsåret (1933), och vann
samtidigt 191,000 dt sockerbetor, mot 200 dt år
1933. Utom vete och betor odlas majs, lin,
ol-jefrön och bomull. Den senare produktionen är
än så länge i sitt begynnelsestadium. Viktigt
är, att år 1936 ager pontinus visat sig
självförsörjande i fråga om foder till de 24,000 djur
området f. n. besitter. Till en början hade man
förbisett odlarnas behov av foder, och därav
väcktes ett missnöje, som emellertid numera
ej kan anses befogat.
Även andra anledningar till bekymmer ha
naturligtvis funnits och komma att finnas. Två
dylika röra vinodling och trädplantering. Med
hänsyn till Italiens överproduktion av vin ville
man först ej tillåta nybyggarna odla vin. Många
och upprörda protester hade till följd, att
numera redan 600 gårdar fått sina små vinfält,
och de övriga skola snart följa efter. I ivern
att få kanaler, vägar och byggen färdiga till
utsatta data hann man ej med att plantera träd.
På en öppen slätt som den pontinska är
stormen en ständig fiende, och skador för millioner
lire ha redan (1934—36) vållats därav. År
1937 har man därför flitigt planterat träd
utmed såväl kanalerna som de enskilda
jordlotternas gränser. När man är färdig, skola
inalles tre och en halv millioner eucalyptusträd,
popplar, cypresser, pinjer och pilar ha fördelats
över ager pontinus.
Även det ovannämnda statsbidraget har i
praktiken visat sig otillräckligt. Jordlotterna
äro mycket skiftande till omfång, de äro än mer
skiftande i fråga om kvalitet. Dessutom växlar
odlarnas kunnighet. De flesta av de
nyinflyttade äro verkliga bönder med god erfarenhet.
Somliga voro däremot arbetslösa stadsbor, som
aldrig odlat jord. Minimisumman har därför
i många fall fått betydligt överskridas.
Vad malariafaran angår, är denna
naturligtvis ej för alltid avvärjd. Med stor energi fort-
sätta därför skyddsåtgärderna: i profylaktiskt
syfte utdelas väldiga mängder kinin, år 1935
1,343,397 kg, första halvåret 1937 277,620 kg.
Utom de stora pumpverk, vilka arbeta dygnet
om (med inalles 65,000 liter per minut) för
den allmänna torrläggningens skull, har man
installerat smärre pumpar, som leda havets
vatten in i kustområdets småsjöar (ty
mygglarver trivas ju ej i salt vatten). Man
kontrollerar noga, att samtliga fönster skyddas av
fina metallnät. Man besprutar särskilt lågt
liggande jordstycken med kejsargrönt. Man
uppföder svalor. Man inplanterar i kanalerna en
fisk (gambusio), som äter mygglarverna. Och
för dem, som trots all vaksamhet dock sjukna,
finnas ypperligt rustade sjukhus, vilkas
bekväma ambulansbilar regelbundet göra sina ronder
runt hela området för att omedelbart kunna till
lämplig vård överföra den som behöver hjälp.
Sjukhusen ligga i de fyra städerna. Dessa
rymma för övrigt allehanda offentliga
byggnader: kommunalpalats, kaserner, post och
telegraf, skolor, fascistpartiets lokaler, sportpalats,
barnhem, kyrkor etc. samt dessutom hotell,
trattorior, kaféer, biografer, marknadsplatser,
butiker, stora öppna torg för politiska möten.
Privatbostäder rymma de däremot endast
i ringa utsträckning. Ty Littorias, Sabaudias,
Pontinias och Aprilias egentliga invånare, det
är nybyggarna, som bo strödda på fälten, varje
familj i sin gård. Städerna med sin
ultramoderna tillämpning av dagens senaste
arkitektoniska bud äro till därför, att en italiensk
bonde ej trivs, om han ej så nära som möjligt
har ett stadssamhälle, där han kan få köpa och
sälja, dryfta dagens frågor i osterian eller
kaféet, träffa grannar och bekanta på
marknadsplats och torg, se en film på lördagskvällen, gå
i mässan på söndagsmorgonen, lyssna till
Mus-solinis anföranden ur högtalarna på piazzan
framför stadshuset under årets politiska
högtidsdagar. Därför dessa egenartade städer, där
endast ett antal jordbruksexperter, läkare,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
