Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Zaratustra och den forniranska religionen. Hans person och verk i ny belysning, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZARATU STRA
Verethraghna, som är den kollektiva
sammanfattningen av härskarätten och dess
medlemmar. Han är bärare av den gudomliga
Maktglansen, Chwarenah, som vandrar från hjälte
till hjälte och alltså representerar ättesjälen.
Rättskipningen skedde genom ordal eller
gudsdom och handhades av ett or dalkollegium;
ordalguden hette Rasnu. Ordalmedlet var
vanligen smält metall, d. v. s. här troligen koppar;
Östiran synes i förakemenidisk tid ännu icke
ha uppnått järnålderns stadium. Kulten
koncentrerade sig kring haoma-mysteriet. Haomci,
hos inderna soma, var en rusdryck, beredd av
saften av någon ej närmare känd växt. Den
dracks under nattliga orgiastiska fester, vid
vilka även slaktning" och rituell förtäring av
tjurar förekommo.
Den vid nedre Oxus boende stam, där
Zaratustra framträdde, dyrkade däremot Ahura
Mazdäh som högste gud. Denne synes dock
före Zaratustra ha varit ganska förbleknad
och tillbakaträngd, en gud, som väl skapat
universum men ej direkt ingriper i
människornas öden, en »deus otiosus». I förgrunden
stodo hans tvillingsöner, Spenta Mainyu, »den
verksamme (i god riktning aktive och
effektive) Mainyu», och Ångra el. Aka Mainyu,
»den onde (i ond riktning aktive) Mainyu»;
Mainyu, »den som sätter sinnet (manah) i
verksamhet», betecknar en metafysisk
princip, som har sin motsvarighet i det mänskliga
sinnet, manah. Dessa bägge voro de egentliga
skapargudarna: Spenta Mainyu hade skapat
livet och det goda, Ångra Mainyu icke-livet
och det onda, och i urtiden hade varelserna
genom ett val avgjort sig för endera, varvid
daèva’erna valde Ångra Mainyu. Stammens
liv grundar sig på en växelverkan mellan två
stora gudamakter: den kvinnliga Ärmaiti,
»passande tänkesättet», som representerar den
fromma stammen, dess mark och
näringskällor, framför allt vatten och växter, och dess
folk och fä, och Vohu Manah, »goda sinnet»,
kollektivet av alla frisjälar, både de avlidnas
i himlen och de levandes på jorden.
Ärmaiti är Ahura Mazdähs dotter, och Vohu
Manah (i grund och botten identisk med
Spenta Mainyu) är hans son; de båda tänkas
förenade i äktenskap med varandra.
Förbindelsen dem emellan äger rum i extasen.
Zaratustras stam, som lämpligen kan kallas
»gäthä-församlingen», eftersom den bildar
miljön för gäthä-sångerna, hade ett högt
utvecklat mysterieväsen med en rik och
konstmässig kultpoesi. Den fromma stammen
representerades av en extatikerskara, maga’n,
»sångskaran», som genom sakral sång och
troligtvis också med något narcoticum försatte
sig i extas. Vi få ganska noggranna
upplysningar om extasens psykologi i gäthä-sångerna.
Extasen hade ett visionärt element;
människans »inre ljusstrålning», cisii, träder i
extasen i funktion och möter då den från
gudamakterna utgående ljusstrålningen eller cisti.
Det heter också, att »daènä’erna», d. v. s.
»skå-desjälarna» eller frisjälarna, vandra bort till
himlaboningen på en särskilt beredd väg för
att i gudarnas eget hus inhämta den kunskap
stammen behöver. Denna väg kallas
»Cinvat-vägen» eller extasvägen och har säkert tänkts
fullt konkret som en själarnas reseväg över
jordens länder fram till den punkt, där
ingången till himlen ligger. De heliga sångerna
flyga som snabba springare till himlen för att
hämta ned gudarna. Skaran fylles av Vohu
Manah, som tar extatikerns tunga i besittning
och talar genom den. Detta kallas, att
»Ärmaiti rådför sig med Vohu Manah».
Företeelsen har otaliga paralleller bland de
schamane-rande folken. Daènä, »skådesjälen», står också
kollektivt i betydelsen »skådarförsamlingen»
eller kultförsamlingen. Maga’n hade även vård
om rättskipningen och tjänstgjorde som
ordal-kollegium. I ordalet, vars medel var smält
metall, manifesterar sig med särskild tydlighet
den gudomliga makten, Chsathra, som därför
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
