Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Zaratustra och den forniranska religionen. Hans person och verk i ny belysning, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZARATU STRA
undfått kallelse att ingripa i den strid, som
den nya kulten framkallade. Han har sedan
vid upprepade tillfällen mött Ahura Mazdäh i
extasen och av honom erhållit undervisning
och tröst, och varje gång har han upplevt
honom såsom spenta; ja, till sist har han
undfått den högsta initiationen, då Ahura Mazdäh
talade med honom som en vän till en vän.
I den sällsamma »Tjur-gäthä’n», Yasna 29,
skildras hans kallelse i det primitiva
kult-dramats form. Tjursjälen lider stort betryck
genom det råa våld, för vilket den nya
kultens anhängare utsätta hans representanter
på jorden, och vänder sig därför till olika
gudamakter för att få hjälp. Dessa hänvisa
honom till Ahura Mazdäh, men denne skjuter
hela saken ifrån sig: han har i urtiden instiftat
den rätta boskapsvården, men han har icke
skapat Tjursjälen; tjuren och kon äro av
Tjurskaparen bestämda för den jordiske
ägaren, och Ahura Mazdäh står bortom alla
jordiska förhållanden. Men Tjursjälen släpper
icke den högste guden, och då denne ser sig
om i den skapade världen, upptäcker han
Zaratustra och gör honom till boskapens
beskyddare bland människorna. Så tvingas Ahura
Mazdäh steg för steg att ta befattning med
jordevarelserna, och med det kultiska ropet
»Kom nu till oss, Ahura!» avslutar
sångskaran kultdramat.
Denna upplevelse betydde för Zaratustra
icke, att Ahura Mazdäh blev den ende guden.
De sociala verksamhetsgudarna, Vohu Manah,
Ärmaiti o. s. v., bestå alltjämt. Men de
nedsjunka till blotta aspekter av den högste
guden, till hans redskap och hans
manifestationsformer. De bilda med honom e n gudom.
Redan den urzoroastriska församlingen har
dragit de teologiska konsekvenserna härav och
sammanfattat de sociala verksamhetsgudarna
till Amesa Spenta’ernås, de »verksamma
odödligas», grupp, vars sammanhållande band och
alla genomträngande kraft är Ahura Mazdäh.
Denna nya gudsuppfattning är Zaratustras
ena stora grundupplevelse i krisen; den andra
är eskatologien. För honom såsom
ordal-mästare var det en naturlig sak att stämma
motståndarna inför ordalets gudsdom, som kan
slita alla tvister. Men det nya och stora är,
att detta ordal vid smält metall för honom
antar kosmiska proportioner: det skall bliva
»skapelsens sista vändpunkt», förutbestämd
redan i begynnelsen, den vändpunkt, då en
slutgiltig dom skall fällas över alla daèva’er
och Lögnandens anhang och himlen skall flytta
ned på jorden och upprätta ett oinskränkt
välde bland människorna. Asa skall taga
materiell gestalt, och Ärmaiti, den fromma
stammen, skall vara »i den solblickande
maktsfären»; de onda åter skola hamna i Lögnandens
boning för att för alltid bli dess gäster under
jämmerrop och skrän och bespisade med ond
föda. Den eskatologiska entusiasmen har
flammat högt i Zaratustrakretsen, som nu tillade
sig namnet Saosyant, »de som skola skaffa
frälsning», nämligen ordalets frälsning för de
goda. Det avgörande ordalet väntades när som
helst skola komma.
Men den nya kulten hade fått vind i seglen
i stammen och blev Saosyant-skaran
övermäktig. Zaratustra måste lämna sitt land och fly.
Han sökte nu skydd hos en turisk stam vid
nedre Jaxartes, Fryäna-stammen, vars furste
eller kavi, Vistäspa av Naotara-ätten, vänligt
tog emot honom. I denna stam hade tidigare
Mithrareligionen blivit införd, dock icke utan
motstånd från den gamla turiska religionen,
som också hade lyckats hävda en del av sina
gamla gudomligheter, framför allt gudinnan
Ardvl Sürä Anähitä. Zaratustra vann för sig
kavi’n Vistäspa och dennes närmaste män,
Frasaostra och Djämäspa av Hvögva-ätten, och
alla tre upplevde under Zaratustras ledning
extasen och blevo därigenom mysteriebröder
i hans maga. Så kunde han i Fryäna-stammen
grunda en missionsförsamling, en daenä eller
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
