Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Biskupin. En forntida träfästning, av T. J. Arne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKVP1N
byggnaderna bevarats i så stor utsträckning,
som fallet är, ha även en mängd föremål av
horn, ben och trä konserverats. Man har bl. a.
påträffat ett trähjul, hugget ur ett enda stycke.
I mitten är det genomborrat med ett fyrkan-
Plan av ett hus i Biskupin med förrum och kammare
med härd; framför ligger en gata, lagd av stockar.
tigt hål, omgivet av två halvmånformiga dylika.
Tydligen har hjulaxeln måst vara rörlig och
hjulet vänt sig tillsammans med denna. Ett
liknande hjul med runt mitthål anträffades en
gång i en pålbyggnad vid Mercurago i Italien.
Det ger en föreställning om de primitiva
fordon, som nyttjades under bronsåldern och den
tidiga järnåldern. Till denna senare tid hör
nämligen Biskupinanläggningen, i fixa årtal
ungefär 700—400 f. Kr. När bebyggelsen ute
på mossen började, var klimatet ännu varmt
och torrt, med varma somrar och ej alltför
kalla vintrar, men mot slutet av byns tillvaro
inträdde även i norra Polen den försämring
av klimatet, som vi också känna från vårt
eget land. Vädret blev rått och fuktigt,
vattnet steg i sjöar och floder, och ute på
Biskupin-halvön kunde man ej längre motstå det
stigande vattnet. Ändå har man lagt in nya golv
— ända till tre på varandra — i husen och
höjt gatorna. En anläggning av
Biskupinbor-gens storlek förutsätter en rätt betydande
befolkning, som måste räknas i åtskilliga
hundratal ■—■ måhända har den nått siffran 1,000. Ännu
är för övrigt icke hela området undersökt.
Bland fynden märkas lerkärlen, vilka
tillhöra den s. k. Lausitzkulturen. Ofta är det
svarta skålar, vilkas öron höja sig över
mynningsranden. Många äro ornerade, t. o. m. med
barnsligt inristade figurer av ryttare och
hjortar. För övrigt är det redskap av ben och
horn, skäror, yxor, prylar och nålar av brons
eller järn, pärlor av glas och brons, pilspetsar
av horn. Om åkerbruk vittna icke blott
skä-rorna och kvarnstenar med sädeskrossare utan
även sädeskornen. Man har nämligen funnit
korn av två sorters vete, sädesslaget korn samt
hirs och vidare lin för textiltillverkning.
Husdjuren utgjordes av häst, nötboskap, svin, får,
get och hund.
Professor J. Kostrzewski, den polske
arkeolog, som haft hand om utgrävningen, antager,
att befästningsvallen anlagts som skydd mot
de vid Weichselmynningen bosatta nordliga
folkstammar, vilka karakteriseras genom
bruket av små stenkistgravar och ansiktsurnor.
Efter pålbyggnadsbyns undergång förblev
platsen länge obebodd, tills den under tidig
historisk tid (omkring 900 e. Kr.) åter befolkades
av polacker. De ursprungliga invånarna
förmodar han varit förfäder till de balto-slaviska
folken.
Även Sverige äger rester av en forntida
sjöfästning, men den är minst 1,000 år yngre
än Biskupinanläggningen. Mitt ute i Tingstäde
träsk på norra Gotland, i själva verket en
riktig insjö, ligger en fyrkantig anläggning,
omgiven av palissader. Den har fått namnet
Bulverket. Major A. Zetterling, som offrat
många års arbete åt undersökningen av detta
märkliga minnesmärke, beskriver det sålunda.
»Det bildar en kvadrat, med 175 m:s sidor,
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
