Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Bosättningslån, av H. R-hm - Fennoskandiska kalotten. Några militärpolitiska synpunkter, av C. A. Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FENNOSKANDISKA KALOTTEN
varje kommun skall finnas ett av kommunen
för en tid av två år valt ortsombud jämte
ersättare med uppgift att avge yttranden över
låneansökningar. Ansökan om lån göres på
blankett, vartill formulär fastställes av
riksbanken, och avlämnas till ortsombudet i den
kommun, där de lånesökande äro bosatta, eller,
om de äro bosatta inom olika kommuner, till
ortsombudet i den kommun, där mannen är
bosatt. Ortsombudet har att översända
ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till
vederbörande riksbankskontor, som beslutar i
ärendet. Innan bosättningslån utlämnas, skola
sökandena ha till riksbanken avlämnat
skuldebrev jämte bevis om brandförsäkring ävensom,
där sökandena äro trolovade, bevis om att
lysning till äktenskapet skett. Förfallen ränta och
amortering skola inbetalas till riksbanken. Vid
missbruk, försumlighet eller dylikt äger
riksbanken besluta, att beviljat lån skall uppsägas
till omedelbar betalning. H. R-hm.
FENNOSKANDISKA
KALOTTEN.
NÅGRA MILITÄRPOLITISKA
SYNPUNKTER.
Den fennoskandinaviska halvöns nordligaste
delar — ofta i den militärpolitiska
diskussionen kallade den fennoskandiska kalotten -—■
ha under senaste år varit föremål för ett
vida starkare allmänt europeiskt intresse än
förr, ett intresse, som tagit sig både legala och
illegala uttryck. I det senare avseendet kan
erinras om »Belgonenaffären», varigenom en
nordnorsk spion med uppdragsgivare i
Mur-mansk avslöjades, om vissa i norra Finland
gripna agenter, av vilka åtminstone en även
hälsat på i Norrbotten, samt om de dock
mycket omstridda »spökflygningarna». Av artiklar
i utländsk press att döma ha vidare några av de
mer eller mindre celebra resenärer, som besökt
dessa numera — i vad rör de skandinaviska
delarna — populära turisttrakter, haft
osedvanligt öppna blickar för militärpolitiska
problem av olika slag. Den mångfald uppsatser,
som publicerats rörande dessa frågor, icke
minst i tysk press, underlättar på sitt sätt
en framställning av problemen men verkar
å andra sidan i många fall försvårande genom
påtagliga agitatoriska överdrifter. En riktig
framställning försvåras jämväl av den
hemlighetsfullhet, varmed förhållandena omgivas i
Sovjetunionens nordvästligaste delar. I det
följande komma några synpunkter att
framläggas utan andra anspråk än att de stödja sig
på redan offentliggjorda och, så långt det varit
möjligt, kontrollerade fakta.
Sovjetunionens del i »kalotten», Kolahalvön,
tillhör i administrativt hänseende direkt Ryska
sovjetrepubliken (RSFSR), medan området
närmast söder därom (från och med
trakten av Kandalaksja) ingår i samma ryska
sovjetrepublik såsom den autonoma
Karelska sovjetrepubliken. Båda områdena skäras
av järnvägen Leningrad—Zvanka—Murmansk,
vilken ursprungligen benämndes
Murmanba-nan men som från 1934 kallas
Kirovjärn-vägen efter den samma år mördade ledaren
för Leningrads sovjet S. M. Kirov.
Järnvägen har under de senaste åren avsevärt
förbättrats för att kunna motsvara ökade civila
transportkrav. Självfallet kunna dessa
åtgärder jämväl bli av militär betydelse. Bandelen
Kandalaksja—Apati ty samt en sträcka längre
norrut ha elektrifierats, och planer föreligga
på att göra hela järnvägen dubbelspårig,
vilket enligt en uppgift skulle vara genomfört
1940. Avsikten förefaller icke osannolik med
hänsyn till den pågående utvecklingen av de
omkringliggande områdena men framför allt på
den grund, att Murmansk är den enda isfria
ryska hamn, vars trafik på världshaven icke
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
