Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Fotoperiodism. Dagslängdens inflytande på växtvärlden, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOPERIODISM
trala former ha a priori förutsättningar att bli
kosmopoliter, medan långdagsformer helst böra
tillhöra de tempererade zonerna och
kortdags-växter tropikerna. Det är sålunda uppenbart,
att rädisan i tropikerna vore dömd till
undergång ute i det fria, där dagslängden kanske
aldrig skulle möjliggöra blom- och fröbildning.
En statistisk undersökning har också ådagalagt,
att tropikernas växter i regel tillhöra kortdags
-gruppen, medan polarväxterna äro utpräglade
långdagsformer. Trots detta kan man dock ej
från en växts fotoperiodiska reaktion sluta sig
till dess geografiska härkomst. En kortdagstyp
kan understundom blomma under längre
dagsbelysning och långdagsformen under kortare.
Detta beror nämligen, som påpekats, av
dagslängdsväxlingen. Vegetationsperioden blir
dock under dylika omständigheter avsevärt
förlängd. Denna eller, om man så vill,
blomningsmarginalen betingar följaktligen de
yttersta gränserna för en växtarts utbredning. Det
har redan framgått, att olika raser av vad
botanisterna kalla en art kunna visa
skiljaktiga fotoperiodiska reaktioner. Vid ett noggrant
experimentellt studium av vallgräs (hundäxing,
timotej m. fl.), ris, potatis, jordgubbar, lökar och
andra har påvisats, att dessa genom sina kritiska
fotoperioder för sig satt gränser, vilket
självfallet tagit sig uttryck i latitudfördelningen av
de olika sorternas förekomst. Å andra sidan
har man här funnit förklaringen till den olika
»tidighet», som dessa sorter visa. Denna är
oftast direkt beroende av ortens naturliga
belysningsförhållanden och resp. sorters
dags-längdsamplitud.
Det är icke möjligt att inom ramen av en
uppsats som denna ge en uttömmande analys
av cle vetenskapliga problem, som dölja sig
bakom en så pass vittomfattande företeelse som
fotoperiodismen. En inskränkning får ske till
att antyda vissa orsakssammanhang, som
klargöra innebörden av denna företeelse. Man
ställer sig otvivelaktigt frågan om växterna besitta
något särskilt organ, genom vilket belysningens
längd kan registreras. Som bekant äga de flesta
växter i sin tillväxande spets en sådan
ljuskänslig region, vilket senare års forskning
kunnat återföra till produktionen här av kemiskt
definierbara tillväxtämnen. Dessa distribueras
likformigt från denna central, och växtens
ljus-retningsrörelser bero på att denna distribution
stores i ett eller annat hänseende. Den
fotoperiodiska reaktion, som tar sig uttryck i
blombildning, kan emellertid strängt lokaliseras till
vilken del av växten som helst. Det har
sålunda varit möjligt att genom olika
dagslängds-behandling på olika avsnitt av växtens
ovanjordiska organ uppdela den i dels blombärande
och dels rent vegetativa partier alltefter
växtens reaktionstyp. Vissa försök ha gjort det
sannolikt, att denna effekt betingas av i bladen
producerade ämnen, som endast spridas lokalt.
Bildningen av förrådsorgan, såsom knölar och
dylikt, har emellertid visat sig avhängig av
vissa substanser, producerade i växtens topp,
vilka därifrån transporteras ned till platsen för
knölbildningen. Hos jordärtskockor är det t. ex.
tillräckligt att mörkbehandla topparna för att
åstadkomma en kortdagsreaktion i rötterna:
knölbildning. Växtens övriga delar kunna
härvid befinna sig under långdagsbelysning.
Av stor betydelse är också iakttagelsen, att
inflytandet av en förmörkning beror på när
den appliceras. Vid försök har man låtit
belysningen avbrytas mitt på dagen av en
mörkperiod. Detta åstadkom emellertid ingen effekt
på resp. försöksväxters blomning. Resultatet
blev nämligen detsamma som vid en oavbruten
belysning (bild 4). Växten förefaller sålunda
vara fotoperiodiskt föga sensibel mitt på dagen,
eller i varje fall kan ljuslängdsreaktionen
induceras i full utsträckning genom för- och
eftermiddagens ljusinverkan. Härav framgår,
att fotoperiodismen ej är resultatet av en direkt
inverkan genom den dagliga assimilationen.
Man har också funnit, att en fotoperiodisk be-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
