Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Jätteaspen. Den moderna svenska skogsförädlingens upptakt, av H. Nilsson-Ehle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄTTEASPEN
En ur praktisk synpunkt synnerligen viktig
egenskap hos jätteaspen är dess stora
motståndskraft mot röta. Under det att den
vanliga aspen vid Bosjökloster är mer eller mindre
fullständigt förstörd av röta, synes jätteaspen
praktiskt taget fri från rötskada. Samma är
förhållandèt med Vittj ärvs jätten i Norrbotten
(bild 10).
I jätteaspens storartade tillväxt och frihet
från rötskada möta egenskaper, som göra den
särskilt eftersträvansvärd som kulturträd.
Även dess prövning inom olika industrier har
givit goda resultat. Jätteaspens ved är
visserligen, på grund av den med ökat kromosomtal
följande ökade cellstorleken, något lösare än
vanlig ved. Vid av svenska
tändsticksin-dustrien företagna provundersökningar har
emellertid jätteasp virkets lämplighet för
tändstickstillverkning påvisats, och jätteaspens ved
är trots den snabba tillväxten fullt likvärdig
med den vanliga aspens. Vad jätteaspvedens
användbarhet vid pappersmassetillverkning
beträffar, ha vid av denna industri utförda
provkokningar de fysikaliska och kemiska
konstanterna på massan visat sig »fullt lika
bra, om ej bättre» än hos vanlig aspmassa.
Efter upptäckten av jätteaspen vid
Bosjökloster år 1935 gjorde lektor R. Blomqvist i
Sundsvall följande år ett motsvarande fynd vid
Våle i Medelpad, n. ö. om Sundsvall. Även
denna jätteasp visade sig vara triploid och är
ännu mera frappant storbladig än
Bosjökloster-jätten (bild 6).
Vintern 1936—37 fann kandidat Y.
Melan-der en tredje jätteasp, som också visade sig
vara triploid, vid Vittjärv, n. v. om Boden (bild
9 och 10). Denna jätteasp bildar liksom
Bosjökloster jätten ett större skogsbestånd men
avviker från denna genom trädkronans finare
sidogrenar (se bild 9). Dess årsringar äro på
grund av det nordliga läget betydligt smalare
än hos Bosjökloster jätten (se bild 10), men det
relativa förhållandet i årsringarnas bredd mel-
lan jätteasp och vanlig asp är detsamma i
Norrbotten som i Skåne. Vittj ärvs jättens årsringar
äro nämligen i genomsnitt 2,0 mm breda, den
bredvid växande vanliga aspens blott 1,4 mm.
På grund av det livliga intresse, som den
svenska pressen visat jätteaspen, har
allmänhetens uppmärksamhet fästs på densamma, och
uppgifter om nya fynd inom olika provinser
inkomma ständigt. Dessa förmodade jätteaspar
ha ännu ej hunnit undersökas med avseende
på kromosomerna, men att döma av bladens i
vissa fall enastående storlek, dimensionerna hos
klyvöppningarna på bladen o. s. v. synas många
av dessa fynd verkligen utgöra jätteasp, som i
så fall enligt en av fil. dr N. Sylvén
företagen inventering nu skulle vara funnen på minst
ett tjugutal olika ställen inom landet och inom
de flesta av våra provinser från söder till norr.
Allmän är jätteaspen dock ingalunda, utan den
utgör bland mängden av vanliga asptyper en
stor sällsynthet.
Denna inventering av jätteasparna inom
landets olika delar är av den största praktiska
betydelse för successivt utväljande av de allra
bästa av dem och för dessas användning vid
fortsatt växtförädling’ hos aspen. Jämförelsen
mellan de många olika nu funna svenska
jätteasparna visar nämligen, vad man på förhand
kunde vänta, att de liksom vanliga aspbestånd
äro mycket olika varandra till sina egenskaper.
Jätteasparna bilda visserligen en grupp för sig,
men deras variation är liksom den vanliga
aspens mycket stor, med hänsyn till växtsätt,
bladstorlek, bladform, hårighet o. s. v.
Att jättetypen just hos aspen blivit
observerad och snabbt kan få så stor
praktisk-ekonomisk betydelse beror som förut nämnts på
aspens förmåga av riklig vegetativ förökning
genom rotskott. Det är möjligt, att triploida
former bildas lika ofta hos andra lövträd, men
så snart dessa äro hänvisade till fortplantning
genom frön, kan den triploida typen ej eller
endast med betydligt större svårighet fast-
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
